Tvångstankar om döden

Hej. Jag är tretton år och har tvångstankar bl.a. jag har gått hos psykolog och skolkurator men inte längre. Efter ett skolbyte slutade jag gå hos kuratorn och jag slutade hos psykologen då dom sa att det inte behövdes mer, själv kände jag att frågorna de frågade var helt irrelevanta och att jag inte fick fram vad jag kände. Jag övertänker väldigt mycket, ganska ofta döden, inte min, men min familjs, speciellt efter min morfars död. Det här har nu gått ut mer över mina tvångstankar och jag har funderat på skolkuratorn igen. Psykolog är inget alternativ för mig längre. Jag vill helst bara skippa allting då allt känns bättre när jag inte får ’hjälp’ då jag känner att det inte riktigt finns några problem då. Men tvångstankarna för mig har, speciellt efter min morfars bortgång, blivit ett problem. Är det ens någon mening att gå till kuratorn med tvångstankar eller kommer man skickas vidare då?

Tacksam

BUP svarar:

Hej!

Som jag förstår hade du tidigare vissa tvångstankar som du har fått samtal för hos både psykolog och skolkurator. Du kände dock inte då att du kunde få fram du ville och du upplevde att deras frågor inte var relevanta för dig. Tyvärr händer det att man inte lyckas bra i en behandlingskontakt. Orsaken kan vara olika men faktum är att en behandlingskontakt är en mycket känslig relation och ibland hittar men inte rätt ton och rätt problemformulering. Då är risken stor att kontakten avslutas utan resultat.

I ditt fall verkar det så att dina behandlare tyckte inte att du behövde mer hjälp men det upplever du i alla fall. Det är fullt begripligt att du efter ett misslyckad behandlingskontakt  har svårt för att återskapa tilltron till att det kan hjälpa. Men det kan det göra. Det som inte funkar hos en kan funka alldeles utmärkt hos någon annan.

Därför vill jag uppmuntra dig att du söker hjälp igen. Det kan du göra hos kuratorn i din nya skolan eller jag kan också rekommendera att du vänder dig till ungdomsmottagningen för samtal kring dina tankar om döden. Jag kan naturligtvis inte svara på din fråga om du skulle bli skickad vidare till någon annan men jag vet att man på ungdomsmottagningarna kan få mycket kvalificerad hjälp för många problem som ungdomarna brukar brottas med.

Sedan vill jag tillägga en tanke jag fick när jag läste dina rader. Att fundera kring döden, ens egen eller bortgången av sina nära och kära är en naturlig del av utvecklingen. Frågor kring liv och död, existentiella grubblerier tillhör mognadsprocesserna i vuxenblivande. De behöver inte vara "tvångstankar" som du skriver. Men det kan bli mycket svårt att vara ensam med sådana tankar speciellt om de är kopplade till en aktuell sorg som din morfars död. Därför tycker jag att du inte ska tveka att söka hjälp. Du är ju själv inne på det och det är rätt spår att följa.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta