Snart 18 år vart ska jag vända mig?

Hej!

jag har stora problem med ångest, den har alltid uttryckt sig i någon form. När jag var liten hade jag fobier som begränsade mitt liv så mycket att jag delvis inte gick i skolan. I mellanstadiet kom jag över det men från och med att jag gick i trean blev jag träningsberoende. Träna varje dag, alltid. Allt styrdes efter min träning och alla sociala aktiviteter byggdes runt den och jag gick ned mycket i vikt, då reagerade skolsköterskan när vi skulle vägas men inget gjordes någonsin åt det då hon slutade på skolan någon vecka senare och ingen följde upp. (Mina föräldrar fick aldrig reda på det då jag slängde hennes papper jag skulle ge dem om min vikt i toaletten) 

Efter detta var allt relativt bra i något år förutom att det blev bråkigt hemma, senare när jag började i högstadiet skedde ett par anmälningar till soc mot mina föräldrar gällande att de hade slagit mig vilket var jobbigt för mig då jag sattes i situationen att behöva ljuga för att få bo kvar med dem vilket jag gjorde eftersom de är bra föräldrar i övrigt. 

Efter detta fick jag problem med maten igen, det har alltid varit ett problem sedan jag var 8 år men nu nådde det ny vidd. När jag gick i 8:an hade jag ett BMI på XX och svimmade hela tiden. Ytterligare en gång reagerade skolsköterskan i den nya skolan på vikten och bokade in att jag skulle komma tillbaka för en till vägning utöver den hon gjorde då, delvis för att jag inte växte och inte hade mens. När jag sedan kom tillbaka drack jag en massa vatten innan och ljög om att jag hade mens igen. Mina föräldrar märkte att jag var för smal men jag tror inte att de riktigt ville erkänna problemet för sig själva och jag fick aldrig någon hjälp med det utan problemet försvann successivt, några olika familjevänner reagerade och frågade hur det var men jag ljög bara.

efter detta gick jag in i en depression som mina föräldrar märkte av som triggades av att jag drack alltför mycket.

Efter detta blev det mer generell ångest speciellt dödsångest som hindrar mitt liv då jag får panikattacker och tycker att vissa ämnen i skolan är jobbiga då de triggar ångesten. Tex: historia och vetenskap som väcker extentiella frågor

Nu har jag fått en idrottsskada så jag har inte kunnat träna och ångesten är  då ohanterlig så jag inte kan beskriva det. Nu har jag även börjat  ta av ångestpiller jag fick när jag var typ 8: år och hade fobier. 

jag har tidigare trott att allt detta är separata problem och alltid skjutit på att hantera det men nu vill jag verkligen ha hjälp att må bra, bli av med ångest, nedstämdhet och matproblem, jag är 17 år och vill ha hjälp utan att mina föräldrar vet det (och jag vill inte gå till kuratorn i skolan) vad kan jag göra? Kan jag få hjälp av bup utan att de vet? Fyller arton om 6 månader (Förlåt om jag skrev långt och tack på förhand)

Ångest

BUP svarar:

Hej

När jag läser ditt brev blir jag lite matt och väldigt imponerad på samma gång. Vilket kämpigt liv du har haft och vad mycket du hunnit vara med om under dina knappa 18 år. Inte konstigt att du nu känner att det är dags att bearbeta dina upplevelser. Ett klokt och moget beslut. Det verkar som det nästan alltid funnits bekymmer att ta hand om. Du har både erfarenheter av att fobierna minskat, men även att nya svårigheter stått på kö. Vilken kämpe du är. Bra att du nu kan se i backspegeln och reflektera över ditt liv. En bra och viktig förmåga du har.

Du frågar om råd vem du ska ta kontakt med runt dina problem. Jag blev glad att läsa att du nu är motiverad och verkligen vill ta emot hjälp. Den egna motivationen är en stor och viktig del i en framgångsrik behandling. Du behöver också vara så öppen du bara kan med att berätta vad du uppfattar som ditt största problem och vad du vill ha hjälp med.

När jag läste att du fyller 18 år om ett halvår så är min tanke att BUP inte är aktuellt då åldersgränsen är just 18. Grattis i förskott förresten. Det jag spontant tänkte på var ungdomsmottagningen eller att du kollar in vårdguiden var din närmaste vårdcentral eller vuxenpsykiatriska mottagning ligger och få kontaktuppgifter för att veta vem du behöver ta kontakt med.

Att du snart blir myndig och vill ta hand om dina problem utan inblandning av dina föräldrar kan jag förstå. Frågan är om du utifrån ditt psykiska mående klarar av att ta dessa kontakter alldeles på egen hand. Jag vill inte att du ska känna att jag inte tror på din kapacitet och din förmåga, men om det blir för svårt måste du be om hjälp. Det är en styrka att kunna be om hjälp, inte en svaghet eller fel på något sätt.

Avslutningsvis vill jag tipsa om Tjejzonen Det är en verksamhet som jag gillar och som du skulle kunna kolla upp. Där finns det kloka personer som vill lyssna på vad just du har att berätta.

Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta