Har verkligen ingen livslust längre

hej,

jag har verkligen ingen livslust längre och får ångest över allt. jag vill bara dö, jag hittar inget roligt längre och vill bara sova men jag har sömnproblem så det är inte så lätt, jag har bara tråkigt på dagarna och tycker inte de är kul och gå ut, och när jag har tråkigt så äter jag för att distrahera mig, och det är jätte dåligt för mig eftersom jag är överviktig och mår jättedåligt över det, jag äter när jag har tråkigt, får ångest över att jag ätit, när jag får ångest så äter jag igen, går ut för att gå bort det jag ätit, eller bara har grov ångest hela dagen, det är som en ond cirkel eller vad man säger.

nu kanske du undrar om skolan eftersom jag skrev att jag inte gör nått om dagarna, så ja skriver om de här

jag går inte till skolan för jag får bara damp på alla och kan inte koncentrera mig och tycker det finns så mycket annat viktigare att lära sig om än de i skolan och får ångest hela tiden, dock så vet ingen om de i min familj så dom tror bara ja skolkar å inte fattar konsekvenserna, och nu kanske du tänker men berätta ba att du mår dåligt men det går inte för jag vet att dom skulle förminskat mitt problem eller om dom skulle ta tag i de(bara om) skulle det tagit en evighet för dom för vi har länge tyckt att jag förmodligen har en diagnos sen jag varit liten men ingen bryr sig ju och det får mig bara bli arg men jag skäms samtidigt att jag bara vill ha en diagnos men jag vill ju bara veta varför jag lite är som jag är och allt det här jobbiga har lett till att jag förmodligen blivit deprimerad och det är så komplicerat för jag tror jag kanske börjat med nån slags ätstörning och självskadar då och då.

den ända människan som faktiskt får mig må bra är min idol ariana grande, vet att det låter som jag är 7 men det är sant.

iaf snälla hjälp mig.

arianator

BUP svarar:

 Hej!

Som du själv så klokt säger verkar du hamnat i en ond cirkel, inte bara när det gäller att äta eller tröstäta. Att stanna hemma från skolan gör också att man blir understimulerad och tappar strukturen i sin vardag. Man blir utanför den vanliga vardagen man delade med andra och det är lätt att bli deprimerad.

Det är också lätt att vända på dygnet, vara uppe på natten och sova på dagen. Man kan få problem med att sova.

Det är inte konstigt att känna ångest och försöka dämpa den med att äta.

Hur började du må dåligt? Du säger att ni, jag antar att du menar du och dina föräldrar, länge tyckt att du har en diagnos. Du har haft svårt att koncentrera dig och du blir lätt irriterad på andra i skolan. Det har kanske gjort det svårt för dig att arbeta i skolan och i relationer till jämnåriga där?

Du säger att ingen brytt sig. Så ska det inte behöva vara. Skolan ska ge dig det stöd du behöver för dina svårigheter. De kan också, om de så tycker, skicka en remiss till BUP för utredning av vilka svårigheter du har. 

Kan dina föräldrar hjälpa dig att tala med skolan så att du får hjälp att komma tillbaka dit? Det är viktigt, för när man stannat hemma länge kan det vara svårare att komma igen.

Dina föräldrar kan också själva kontakta BUP.

Du säger att ingen bryr sig. I så fall tycker jag att du själv ska tala med skolkurator eller mentor.

Onda cirklar är till för att brytas. Tänk inte att allt detta är ditt fel.  Det verkar snarare som du behöver mer stöd än du fått som det nu är hög tid att ta tag i.

Stå på dig och lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta