Har 1000 anledningar att sluta andas

Hej, jag har försökt att söka hjälp men vågar inte riktigt ta tag i det. Jag har inte berättat för min mamma men jag ska gå till ungdomsmottagningen, jag vet inte när men innan jag lämnar iallafall. 

Jag kan tänka bort det ledsnades en kort stund men jag kkan aldrig tänka mig så långt. Mina vänner säger vad de har för planeringar i framtiden men jag har ingen. Jag vill ha planer om vad jjag ska göra i gymnasiet nästa år. Men jag tänker alltid att på att jag inte kommer att gå i gymnasiet. Jag tänker alltid på att jag inte avsluta grundskolan och hur jag ska lämna efter mig. Jag sitter alltid i bussen till träningen och min kompis säger vad som har hänt med hennes storebrors kompis. Jag tänker alltid att jag ska göra detsamma. Jag vill må bra men jag vill inte andas. Jag tror på andra sidan och hoppas att jag inte är i smärta när jag går vidare till andra sidan. Jag vill lämna ett långt brev efter mig men jag vet inte varför jag egentligen vill avsluta. Jag vill säga att jag känner att kag har levt för länge trots jag just fyllt 15 och att jag trivs bättre som borta när jag ändå aldrig kan känna mig älskad på ett annat sätt. Ingen kille kommer gilla mig och få mig känna speciell. Jag har aldrig kännt mig älskad av en kille. Jag är inte duktig på något. Jag vill dö och ta allas smärtor. Jag vill inte att någon ska må som jag gör, värre till och med. Jag lever rätt så ”lyxigt”, jag har inte blivit sexuellt ofredad, jag har mat på bordet. Jag har tak under huvudet, varför tänker jag ändå så mycket på att sluta andas? Jag älskar att sova och sover väldigt mycket. Jag har planer inför den 10 december, jag har skrivit många brev men jag könner att jag måste skriva ett jättebra brev för att min mamma ska respektera min väg. Jag förstår inte, varför vill jag må bra men jag vill verkligen inte andas. Jag känner mig misslyckad på alla sätt och hur än jag gör kommer jag aldrig fram svaret: vad är meningen att jag ska fortsätta leva? Jag har 1000 anledningar att sluta andas men knappt en halv anledning att jag ska stanna. 

Är jag dum för att jag tänker så?

v

BUP svarar:

Hej!

Det är ett helt rätt beslut av dig att gå till ungdomsmottagningen, oavsett om du säger det till din mamma eller inte. Det ska du göra, och det ska du göra snarast möjligt.

Det säger jag för det är uppenbart att du inte mår bra. Men det är också rätt så uppenbart att du egentligen vill må bra, att du söker vägar ut ur din ledsenhet och hopplöshetskänslor som du skriver om. Den här typen av blandade känslor, motsägelsefulla önskningar är vanliga, det kallas för ambivalens. Man vill men ändå inte, man vill våga men ändå vågar inte, man vill hjälpa sig själv och andra men vet inte om det är värt eller inte och liknade. I dina egna ord: "jag vill må bra men vill verkligen inte andas".

Det framgår tydligt av dina rader att du nedvärderar dig själv. Du tror inte att du kan bli älskad av en kille på så sätt som du vill. Vad får dig att tänka så? Att du hitintills inte hittat den kille som du vill hitta? Vet du att det är faktiskt inte många som har gjort det i din ålder. Men du har många många år framför dig för att söka och faktiskt också hitta!

Men jag tror att det här du skriver om en kille som skulle få dig känna dig speciell är bara en del av din negativa självuppfattning. Du tvivlar på dig själv, att du inte är "duktig på något". Svårt att veta vad du tänker på, men jag tror inte vi behöver vara speciellt duktiga på något, de flesta av oss är helt vanliga människor, tillräckligt bra på flera sätt och det  - just det! - det räcker för att vi är viktiga för varandra. Jag tror att du också är viktig till exempel för din mamma och andra i din familj.

Nej, du ska inte dö. Och tro inte att du på det sättet skulle kunna ta "allas smärtor". Du skulle däremot orsaka smärta till dem som du är viktig för och älskar dig. Man hjälper aldrig andra genom att på ett eller annat sätt skada sig själv.

Följ nu ditt eget beslut och vänd dig till ungdomsmottagningen. Det är betydelsefullt att kunna prata med någon som förstår dig och hjälper dig att reda ut dina dubbla känslor. Efter en tid kommer du att hitta meningen med att du kämpat dig genom en svår period i livet och tycka att det var svårt och smärtsamt men det var värt det. Som vuxen kommer du kanske också kunna berätta om din kamp för andra tonåringar och hjälpa dem utifrån dina erfarenheter.

Om dina självmordstankar kommer över dig kan du kontakta självmordslinjen och chatta med någon där eller att ringa dit på telefonnummer 90 101. Du kan också få stöd på nätet om du går in på föreningentilia.se eller på tjejzonen.se.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta