Knepig relation till mat

Hej!

Jag är en 17 årig tjej som varit smal sedan unga år. Den senaste tiden har jag dock gått ner betydligt mycket mer i vikt. Något som både mina föräldrar och jag noterat. Min relation till mat har alltid varit lite knepig. Jag blir sällan sugen på mat och kan ganska lätt skippa en måltid. Det är enklare att dricka något i form av yoghurt eller liknande. Om jag äter mat trots att jag inte är sugen blir jag oftast kraftig illamående och trött. Därför slutar jag äta ganska fort av min måltid för att slippa konsekvenserna. Det här är så otroligt jobbigt för mig då jag faktiskt vet att jag är underviktig. Mitt mål har ju alltid vart att bli rundare och äta normalt. Inte vara spinkig och smal. Jag hatar inte min kropp i dagsläget, men jag tycker definitivt att jag behöver gå upp. Men då sätter kroppen hinder för det, de är som att min kropp inte vill att jag ska gå upp. Just nu har jag börjat gå hos en dietist, där har jag fått hem flera flak med näringsdrycker bl.a. som ska intas mellan måltiderna. Men pågrund av mitt illamående så blir det att jag antagligen äter alla målen men struntar i näringsdryckerna eller tvärtom. (Ersätter måltider med näringsdryck pga tidspress etc) 

Jag inser nu att jag kommer ingen vart och att jag har en väldigt komplicerad relation till mat i allmänhet. Men det är varken anorexi eller bulimi så vitt jag vet. Vad kan det vara? Har försökt söka hjälp överallt, men INGEN kan ta emot mig. Väntetiderna ligger oftast på flera veckor och då vänder jag oftast kappan med vinden. Det känns som att ingen ser mitt problem lika stort som jag. Måste man svälta sig för att få hjälp i dagens samhälle? Eller hur ska man ta sig till?

Tjej

BUP svarar:

Hej!

Det är mycket bra att du frågar oss om ditt problem med maten. Jag tror nämligen att dina funderingar är något snävt inställda bara i ett spår, nämligen att det handlar om en ätstörning som en psykisk problematik. Det kan förstås inte uteslutas men det kan finns många andra orsaker till din "knepiga relation" till mat.

Du har alltid varit smal, säger du. Du blir illamående när du äter. Du har gått ner i vikt så passa mycket att även dina föräldrar noterar det. Du kämpar för att bi rundare men mår illa av att äta normala mängder varierande mat. Du har helt rätt i att allt detta inte tyder på en anorektiskt eller bulemisk ätstörning.

Jag vet inte var  någonstans du har tidigare sökt hjälp. Men jag tycker att du måste gå till vårdcentralen och reda ut om du har någon sorts allergi, kanske flera typer. Eller om det finns någon annan orsak som stör ämnesomsättningen i din kropp. Sedan kan vara nästa steg en dietist som ge dig kostråd

Bara om man har uteslutit alla tänkbara kroppsliga orsaker till att du inte mår bra av att äta normalt och tappar vikt trots att du vill äta ska man leta efter psykiska orsaker. I nuläget, så som du beskriver det är en kroppslig undersökning ett absolut måste. Likväl är det ett absolut måste för vårdcentralen att ta emot dig och göra en grundlig utredning på din ämnesomsättning inklusive allergiutredning och utesluta en eventuell sjukdom som kan förklara din viktförlust.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta