Har overklighetskänslor!

Hej! Sedan exakt tre månader bakåt i tiden har jag haft overklighetskänslor. Råkade hitta vad det egentligen hette för några dagar sedan och antar att det är dessa känslor eftersom jag har liknade symtomen. I somras fick jag plötsligt en känsla då jag började undra vem jag egentligen är, varför jag är just jag, hur världen uppstod och allt runt omkring oss. Innan det undrade jag flera gånger vad som kommer hände efter döden men det var inte lika djupt och farligt som overklighetskänslor.

Ibland vet jag inte vart jag befinner mig, känner mig frånvarande även fast jag gör allt rätt och beter mig helt normalt. Jag är jätte duktig i skolan, har A-B i alla ämne och hemma har jag alltid haft det bra. Jag har alltid varit omtyckt, roligaste person, omgiven med massor kompisar. 

För några kvällar sen fick jag en hjärtattack på grund av dessa känslor och blev jätte rädd eftersom den stora delen av min dag tillbringar jag i min värld, undrar hur allting finns, har ingen känsla att jag är en människa som har liv, ett gott liv. När jag är runt omkring kompisar så är det mycket enklare, jag tänker inte på det men så fort jag kommer hem allting börjar. Förut var jag största livsnjutaren, festade varje helg, hade det bra, men senaste tiden känns som att jag har börjat tappa lusten. Saker och ting som jag skulle oroa mig över är inte lika viktiga för mig, bryr mig inte lika mycket. Just nu sitter jag på soffan och skriver det här på min dator men jag har tyvärr ingen känsla att jag gör just det. Det känns som att jag är omedveten och frånvarande vid nästan allting jag gör i vardagen. 

Något som jag skulle också nämna är att jag har haft huvudvärk i 2 senaste veckor. Grejen är att jag har haft huvudvärk av bihåleinflammation sedan jag var liten, men den här huvudvärken som jag har nästan varje dag är något helt annat, det pågår oftast i halvtimme då jag får overklighetskänslor. Men det finns också situationer då jag är i ''verkligheten'' och läser webbläsarens historia samt undrar hur jag kunde söka ''psykiska problem, overklighetskänslor..''. Då är jag mig själv och kan inte fatta att jag får såna stunder då allting känns värdelöst. 

Mina föräldrar och kompisar märkte inte det, vågade inte ens öppna mig för någon. Hoppas det inte är allvarligt och att jag inte behöver ta tabletter för att bli av med det, utan att det kommer gå över genom olika samtal och med tiden. Hoppas ni svarar med ett förslag på hur jag ska hantera problemet.

Tack i förhand! 

boom02

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev! 

Jag vet inte vad du har läst om overklighetskänslor, men det är vanligt att man kan få den typen av känslor av att inte riktigt känna sig närvarande. Det låter också som att du har en massa existentiella frågor, alltså frågor om vem du är, hur jorden kom till, vad som är verkligt eller inte.

Den typen av frågor drabbas vi nog alla av någon gång i livet. Det är frågor som hör till att vara människa. Speciellt vanligt är det nog att de dyker upp i tonåren när det är så mycket som händer i ens liv. Du är på väg från att vara barn/ungdom till att bli vuxen så det är helt på sin plats att ha många undringar och funderingar och ingenting av det är onormalt.

När tankarna far runt i huvudet på en kan det vara svårt att vara riktigt närvarande i det som sker här och nu. Det ger just känslor av overklighet och att det känns som att tid har försvunnit utan att man vet vad som har hänt eller vad man har gjort.
Ibland kan den här typen av känslor höra ihop med att man varit med om någonting skrämmande. Huvudet kan då på olika sätt vara upptaget av att hålla det skrämmande borta och då är det lätt att tappa tids- och verklighetskänslan.

Du skriver att du fick en hjärtattack vid ett av dessa tillfällen. Jag tror att det som hände var att du fick en panikattack. Då kan det kännas som att hjärtat skenar och man blir rädd att man håller på att dö. Det är inget farligt, men väldigt obehagligt. Du kan läsa mer i den artikel om ångest som jag skickar med.

Jag tycker att du ska vända dig till ungdomsmottagningen för att få någon att prata med. Jag är övertygad om att du kan få bra hjälp där och tror att det hjälper med samtal.

Om din huvudvärk inte försvinner tycker jag att du ska kolla upp det på din vårdcentral.


Lycka till!