Har typ isolerat mig

HEJ!

Jag har typ isolerat mig. Jag går till skolan bara för att jag måste. Där har jag en kompis i klassen jag brukar hänga med på rasten. Sen pratar jag ibland med dom andra tjejerna. Men ingen av dom brukar jag hänga med på fritiden.

En av mina kompisar från min gamla skola går i min klass. Men hon har börjat hänga med några andra och dom verkar inte gilla mig.

I en annan klass går två andra från min gamla skola. Dom brukar jag vara med när vi har rast samtidigt och ibland (väldigt sällan) är jag med dom på fritiden. 

När någon frågar om jag vill göra något får jag typ panik och ljuger ihop något. Sen ligger jag hemma i min säng och har skuldkänslor.

Men när jag väl är med folk jag känner ses jag nog som en väldigt glad och sprallig person.

När det är  någon jag aldrig pratar med eller någon som ställer en oväntad fråga får jag panik och vet inte hur man pratar. När jag ska prata med någon "ny" person glömmer jag bort hur man gör och tycker allt är konstigt och fel från min sida. Sen överlag tycker jag typ allt är stelt.

Hade det gått hade jag gärna isolerat mig helt. 

Sen blir jag sååå lätt stressad och arg på allt. Det räcker med att någon inte satt på sig jackan när vi ska åka. Jag bokstavligen exploderar. Alla säger åt mig att försöka ta det lite lugnt men det går inte. Jag försöker men det blir typ bara värre. 

Min mamma tänker och sägrr alltid saker jag gjort och förväntar sig typ att jag ska göra det. Då känner jag mig så sjukt liten och obetydlig. Jag är äldst i familjen och när hon håller på och skriker på mig att jag inte kommer klara av att passa mina småsyskon hör ju min lillasyster det och när hon frågar om hon vill att jag ska passa dom säger hon såklart nej för hon hört mamma. Men när pappa bara säger till henne att jag ska passa henne  blir hon jätte glad.

Insåg att människor är ganska onödiga och det inte finns någon mening med livet om inte det är att sitta in stäng på mitt rum. 

Hoppas du inte tog för illa upp av mitt liv och mina skrivkunskaper. 

HEJDÅ!

Elvira

BUP svarar:

 Hej!

Du är lättstressad och blir då lätt arg säger du. Och om jag förstår dig rätt skulle du vilja ha mer kontakter med jämnåriga än du nu har. Du säger att du kan känna panik när andra tar kontakt och då drar dig undan och att andra i klassen inte heller söker så mycket kontakt med dig.

Kanske hänger det ihop på något sätt. Hur andra är mot dig och hur du är mot andra. Det blir ett samspel som kan vara värt att förstå mer om för att försöka förändra det till det bättre.

Det kan också vara bra att förstå mer om varför du lätt blir så arg, för det är ju också något som kan göra att jämnåriga drar sig undan.

Jag tycker därför att du ska ta kontakt med någon som till exempel skolkurator eller ungdomsmottagningen för att tala mer om detta.

Det skulle kunna vara till hjälp för dig.

Och jag tog inte alls illa upp av det du berättade om ditt liv eller av dina skrivkunskaper!

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta