Allt jag upplevt är bara misär

hej! 

Aså jag mår skit dåligt kan börja med att jag nyligen kommit ut från sis ungdomshem pga av kriminalet droger o massa andra beteende såsom skolk o sen att jag haft problem hemma min farsa är missbrukare o han bruka slå mig o min mamma har haft depression i största delen av min uppväxt mitt beteende började tidigt började röka cigg från redan 9 år o baxa saker sen har det ba spårat har flyttat från hvb till hvb runt om mig i Sverige sen jag var 11 år tills idag men jag mår så skit har varje dag så grova självmordstankar o på ungdomshemmet har jag båda skurit mig jätte mkt o dom har hittat mig medvetslös hängande i toan flera ggr men där fanns det ändå en stor personalgrupp jag fick insatt tillsyn att personal kollade t mig efter varje 15 min under hela min vistelse där som var 1 år o avvek därifårn flertal ggr men sen att komma ut o t vanlig hvb hem det ba sån stor förändring o e samtigt att jag försöker hänga mig såsom Jg gjort i ungdomshemmet o att jag dör för här e det inte så att nån kollar till ens o plus för 1vk sen tog jag överdos o mår så skit efter det jag har vart nära att ellr t.om dog dom fick göra hjärt-lungräddning på mig så dom men sen var jag tbx här mår skit känns som ingen förstår mig har kvar massa piller som jag tar varje dag här o e rädd att jag ska ta för mkt igen o kanske död denna gången men ändå på något så känns det skönt att ha dom där som en slags trygghet så jag vet inte igentligen jag vill inte ta mitt liv Jg vill ingen skada mig Aså skära mig men det känns som mina tanke styr mig o vet inte hur jag ska hantera det å jag kan inte lita på någon litar inte ens på mig själv min tillit har död typ när jag vart 10 bast för alla lovade saker men höll aldrig o sånt mkt svek från vuxna o sen har jag sån grov adhd som fuckar för mig så jag vet inte känner mig ensam lämnat o allt sånt har jag känt sen jag vart 10 år men jag vet inte jag vill inte må såhär jag vill ha förändring men det känns omöjlighet o det klart jag tänker ås eftersom jag ba hört du ba problem du e galen det kommer gå åt helvete för dig från alla jag träffat Aså vuxna människor förstår ni så jag vet inte känns son allt har gått för snabbt Aså jag ba flyer 15 år snart men känner mig som 30 bast för känns som jag sett så mkt skit gjort mkt skit som en vanlig 30 åring inte har nån anning om förstår ni men jag vet inte vad jag ska göra hatar soc oxå för dom bara låser mig hela tiden plus nu har don redan fått orosanmälan från polisen o sjukhuset så e oxå orolig att det blir lvu igen Aså sis igen känns son alla ba sviker o alla ba lämnar fastän jag e så ung så har redan många av min kompisar antigen blivit skjutna ellr tatt självmord eller överdos men det e oxå för jag hela tiden ba umgåtts med äldre människor oxå men det många jag faktis o speciellt min kusin som blev skuten för 6 månader sen då jag var inlåst gick han bort men än Idag har jag inte ens accepterats att han e bort jag förnekar detta fortfarande men jag saknar hmn ibland tänker jag oxå när jag är hos honom i graven att jag ba vilk ligga bredvid hmn i min gravsten oxå men Aså vet inte vad ajg ska göra har så mkt hat till denna världen det har jag typ haft sen jag vart 8 bast redan så vet inte känner mig död inombords fastän jag andas förstår du o jag vet inte känns som allt jag sett allt Jg hört allt jag upplevt e ba misär misär misär förstår du under hela min uppväxt o tills idag så e allt ajg sett o ser ba mörker mörker ibland det känns som ajg går på sömnen men vaknar ba gill samma sky ändå känner mig ås hopplös har ingen lust har inget hopp 

Baraså

BUP svarar:

Hej!

Din smärta och ångest riktigt känns ända in i magen när jag läser ditt brev. Bara att du överlevt allt det här är en stor styrka inom dig, din kropp och ditt psyke måste vara så starkt. För du har inte blivit galen, och du har inte gått under, även det har varit så nära, så nära.

Att tidigt i livet få uppleva starkt skrämmande upplevelser och övergivande kan sätta djupa spår och ge en stark ångest, skapa känsla av kaos i ens inre, eller så kan smärtan göra att psyket "stänger av" och man kan känna sig helt tom eller nästan som "död"inombords. Ett slags psykiskt överlevnadsförsvar.

Du är inte ensam. Du är inte obegriplig eller utom räddning. Det finns andra som du, andra överlevare som klarar sig mot alla odds. Du är äldre nu och du har snabbt tvingats göra många jobbiga erfarenheter, du kan använda dig av det du vet om världen.

All denna ilska, vänd den inte mot dig själv, det var inte ditt fel att du fick en så svår start i livet. Du kan rädda dig själv och göra din egen väg i livet, ta dig ur den onda spiral av smärta, flykt, droger och självskada.

Du skriver att en del av dig börjar längta efter en förändring. Vad säger den inre rösten till dig? Vad vill du ha, som du inte har nu och vad behöver du, vad är möjligt att genomföra nära i tid och längre fram?
Frågor som dessa - låt dem ta tid men släpp dem inte. Den viktigaste frågan just nu är vad behöver du för att överleva här och nu?

Med dina upplevelser i bagaget är det lätt att förstå att du inte litar på några vuxna, så det känns svårt att be dig vända dig till någon vuxen för att dela dina tankar, känslor och få kunna känna hopp.

Jag funderar därför på om du istället skulle vilja dela din funderingar med andra unga som haft en liknande bakgrund - med förälder med missbruk och psykisk ohälsa.

Via maskrosbarn kan du chatta med andra unga som gått igenom liknande upplevelser. Prata med dem, fråga hur de gjorde för att överleva och ta sig igenom saker som känns övermäktiga.

Ge inte upp, du är äldre nu och har styrkan att kämpa för dig själv och ditt eget liv!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta