Blir arg för nästan ingenting

Hej! 

Jag har alltid vilja ta mitt liv för jag har depression, mitt humör, min kropp och ibland min mamma.

Min depression har funnits i ungefär 3 år och jag har alltid självmordstankar, spcielt när min mamma och pappa brokar. Min pappa vet att jag har depression för jag har sakt de till han.

Mitt humör är lite halft för jag kan bli arg för ingeting och det är jätte jobbigt. 

Min kropp har varit ett stort problem. Jag har nästan alltid varit tjock och över 60 kg och nu vägger jag över 80 kg som en man ska vägga. Jag har blivit mobbad över de och det är inge kul.

Ibland vill jag bara ta mitt liv för jag vill inte ha mina problem. 

Finns det något man kan göra för att INTE ha dom här tankarna? Finns det någon som man kan prata med som förstår en och tar de på allvar? 

Julia

BUP svarar:

Hej!

Jag blev glad över att läsa att du funderar på att ta emot hjälp och vill börja samtala med någon som förstår dig och tar dina problem på allvar. Självklart ska man ta dina och alla andra barns och ungdomars problem på största allvar. Tråkigt om du skulle ha negativa upplevelser av att vuxna inte har stannat upp, lyssnat och brytt sig om vad du har att berätta.
Bra att du vill ändra på sin livssituation och fortfarande har kraft och energi kvar att skriva till oss och söka hjälp. Det du behöver göra är att berätta hur du mår, sedan tillsammans med dina föräldrar och andra vuxna fundera på vilken hjälp som är bäst. Dessutom vem som ska hjälpa dig och kanske även dina föräldrar.

Bra att du berättat för din pappa att du känner dig deprimerad. Nu undrar jag naturligtvis vad han har gjort för att hjälpa dig och om han har börjat förstå hur du mår.
Jag får en känsla av att du är ganska ensam med dina problem och det är naturligtvis inte bra. Om man har det som du så behöver man hjälp. Hjälp att orka stå ut, få hjälp att hitta tillbaka till glädjen över att leva. Och att få bekräftelse på att det du tänker och känner är normala reaktioner på tuffa upplevelser.

Det är flera allvarliga symtom du räknar upp som självklart påverkar hur du mår. Dessa måste tas på största allvar, det har du helt rätt i. Du räknar upp din depression, ditt humör, din kropp och din mamma. Jag skulle vilja göra den listan lite länge för föräldrakonflikter och mobbing är tufft att vara med om. Inte för att jag vill att listan ska vara längre, men mer som ett bevis på att jag tar dina problem på allvar.

Att du reagerar på dina föräldrars konflikter och bråk kan jag verkligen förstå. Du tar även upp ditt humör som ett problem. Att du känner att du blir arg för ingenting. Du bär väl på många känslor som vill och bara måste ut.
Det viktigaste är att du inte stänger in dina känslor och låter bli att reagera och känna. Ilskan kan vara bra, men naturligtvis kan det även vara ett uttryck för att man är ledsen och inte mår bra. Har inte dina föräldrar eller någon i skolan lagt märke till att du kan bli arg för nästan ingenting?

När ämnet mobbing kommer upp i breven till oss blir jag varje gång både arg och ledsen. Varför måste denna mobbing och elakhet finnas?

Nu undrar jag vad din skola gör för att eleverna ska trivas och känna sig trygga på sin arbetsplats. Finns det någon som arbetar i skolan som du berättat för att du blivit mobbad? Om inte - tror  du att det skulle vara möjligt att berätta det för till exempel skolkuratorn, skolsköterskan eller om du känner förtroende för din mentor?

Tänkte lite på det du skrev om din vikt. När du nu varit med om jobbiga situationer i skolan. Kanske blivit retad för ditt utseende behöver du någon som gillar dig som du är, som den unika person du är.

Jag hoppas att dina föräldrar, syskon eller någon kompis finns där för dig. Någon som skrattar åt din humor, kanske delar dina intressen och bemöter dig på ett sätt som gör att du kan vara avslappnad och känna att du duger.

Sist, men absolut inte minst: om du är orolig för din mamma är det viktigt att hon får hjälp för egen del och om det handlar om att din relation med din mamma behöver förbättras måste du berätta det för den du samtalar med.

Mitt avslutande råd till dig är att berätta så mycket du kan - i din takt förstås. Allt som du räknat upp i ditt brev behöver den som ska hjälpa dig få reda på.

Lycka till och ha det bra!





Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta