Behov av snabba kickar

Hej!

Vet inte om det är hit jag ska vända mig, men känner att det är svårt att vända mig någon annanstans.
   Jag skriver för att jag mår dåligt pga flera saker. Jag känner att jag är fast i ett beroende som består av snabba kickar, alltså typ främst dataspel och mobilen, och har inte förmågan själv att ta mig ur det. Detta leder till att jag försummar gymnasiet och intressen, för jag har ingen ork/lust/förmåga att koncentrera mig på lektionerna. Jag känner en sån enorm trötthet, vilket inte beror på sömnbrist för jag sover i snitt 9 timmar per natt. Skit betyg leder till en spiral neråt som får mig att känna mig ännu sämre.
    "Depressionen" eller "tröttheten" gör att jag känner av någon slags "social fobi", som har lett till att av någon jävla dum anledning att jag inte hälsar på folk i korridorerna, för att jag tycker det e skit jobbigt att kallprata när jag e såhär mörk/bitter, samt att jag har bråkat med några i skolan vilket leder till att jag inbillar mig att jag är hatad av alla, så jag trivs inte att gå runt i korridorerna, vilket leder till en ännu värre trötthet. 
    Tröttheten leder till att jag oftast inte orkar träffa kompisar och istället går hem och bara sätter mig framför datorn, och försummar intressen som jag egentligen vill ha. Jag önska att jag kunde få rita eller någonting, men beroendet av snabba kickar leder till att jag alltid tänker att jag kan sitta framför en skärm istället, vilket får mig att spendera hela dagen framför en skärm. 
    Tröttheten leder till att jag inte klarar av att ta tag i mitt välmående och istället vänder mig till snabba kickar, och det är först sent på kvällen som ångesten kommer och jag känner att jag måste ta tag i mitt liv, men den känslan försvinner när jag vaknar upp nästa morgon, för då pallar jag inte bry mig. Jag känner också av ett vidrigt självhat i och med att jag gjorde något otroligt vidrigt när jag var full en gång.

Jag vänder mig hit för att jag har ingen annan att vända mig till och är rädd att de bara ska förminska mina känslor. Mina föräldrar kommer inte förstå om jag berättar, vilket jag är 100% på att de inte skulle, i och med att vi har ingen bra relation. Dessutom förstår min farsa förmodligen inte begreppet "må dåligt" och min morsa tror att hon känner mig, fast hon egentligen inte gör det alls. (skilda föräldrar). Mina vänner kan jag inte vända mig till heller, för de skulle inte förstå problemen jag lider av, jag är bara rädd av att de skulle göra narr av mig. Redan nu hör jag hur töntiga mina tankar känns och är rädd att de ska förminskas av någon som inte förstår. Den enda jag har att vända mig till är min brorsa som pluggar till psykolog, som tipsade om att jag skulle skriva hit för att få hjälp med att kunna hitta något verktyg som ska hjälpa mig att bli av med beroendet av "snabba kickar".
  

Vill helst inte heller att mina föräldrar ska blandas in, i och med att de är de mest oförstående i världen och kommer bara kännas jobbigt att prata dem, har redan knappt modet att skicka iväg det här för det känns så larvigt.

Nils

BUP svarar:

Hej Nils!

Tack för ditt välformulerade mejl med många kloka tankar. Du visar en mogen förmåga till självreflektion och du ser dina problem mycket klart. Du har även en nödvändig insikt om att du behöver hjälp. Det betyder att du har alla förutsättningar till att verkligen komma ut ur det som du kallar "beroendet av snabba kickar".

Men rent praktiskt hur? - det är frågan. Det finns inte något enkelt svar på det, för  det är helt uppenbart att du har en del olika problem som du själv räknar upp.

"Depression", "trötthet" "social fobi" nämner du, men du sätter alla dessa ord inom citationstecken. Det uppfattar jag som att du på något sätt inte riktigt tror att du har dessa problem, att du markerar att dessa inte gäller dig på riktigt. Det kan jag inte heller veta.
Dessutom är det högst oklart, vad som är hönan och ägget, det vill säga om ditt behov av snabba kickar beror på att det finns något du vill undvika (till exempel nedstämdhet, sociala kontaktsvårigheter) eller om ditt behov av ständig stimulans hänger ihop med något annat i din personlighet.
Jag tycker att just dessa frågor måste du reda ut - förutom att du helt säkert behöver konkret handlingsplan med strategier att komma ut ur beroendet.

Jag föreslår att du börjar med att vända dig till ungdomsmottagningen. Där har man erfarenhet av olika slags beroendeproblem, men där får du också möjlighet till att resonera lite bredare, till exempel: hur gammal var du när ditt behov av snabb och ständig stimulering dök upp; hur gick det med plugget, har det funnits tecken på ledsenhet tidigare osv.
Utifrån en förståelse av bakgrundsfaktorer kan man planera behandling: behöver du ett bredare grepp om eventuella bakomliggande orsaker eller klarar du att bli av med beroendet och dess konsekvenser genom ett träningsprogram som du och din behandlare kommer överens om.

Det är sorgligt att du inte har något som helst förtroende för att dina föräldrar skulle kunna vara till hjälp i din kamp för ett sunt levnadssätt och att få tillfredsställande relationer med andra.

Bra för dig i alla fall att du har en bror som du litar på och som kan stötta dig.

Anledningen till att jag nu är försiktig med att rekommendera att du vänder dig till  BUP är att du anger din ålder till 17 år. Om du har långt kvar tills du fyller 18 kan du kontakta den BUP- mottagning du tillhör (adresser finns på vår hemsida).

Men om du snart fyller 18 år (vilket är åldersgräns för BUP) är det inte troligt att de sätter igång en utredning/behandling som kan ta en längre tid. Däremot är det fullt möjligt att du ringer dit och frågar om du kan komma och eventuellt få en remiss till vuxenpsykiatrin med det sammansatta problem du har.
Det brukar finnas team på vuxenpsykiatriska mottagningarna för unga vuxna, som du i så fall skulle kunna få remiss till.

Samma fråga kan du ställa på vårdcentralen.
Även socialtjänsten har på en del ställen team som arbetar med spelberoende, den möjligheten kan du också undersöka.

Det viktigaste är att du inte släpper taget nu. Varken dina känslor är töntiga eller dina problem är något som man får bagatellisera. Tvärtom, de ska tas på största allvar så att du får en bra chans till en framtid som du önskar dig.

Prova de vägar jag har föreslagit och ge inte upp förrän du kommer till mål, även om vägen dit kan bli lite knölig.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta