Kan inte vara glad på riktigt

Hejsan! Jag är en ungdom på 17 år som lider av stress men det är inte bara det. Jag mår skit i vissa perioder och har hur lätt som helst att blir arg för ingenting och det börjar bli frustrerande. Vissa dagar kan jag bara känna mig nere och andra mår jag topp och det låter vanligt men jag menar att det verkligen är överdrivet. För 2 dagar sen mådde jag jättebra och allt var på topp men idag ville jag bokstavligen bara dö och satt och grät och det är ingenting som hänt som kan få mig att ändra humör så snabbt. Jag har dålig självkänsla vilken leder till att jag helst avstår från att vara ute bland andra och jag har prestationsångest. Vissa dagar vill jag inte ens gå till skolan för jag blir jag så medveten om att folk kan se mig och det faktumet gör mig obekväm, för jag vill inte att folk ska kunna se mig. Det har gått så långt att jag inte ens kan vara glad på riktgt när jag ungås med mina vänner, jag går alltid runt med en fasad och försöker va glad. Jag vet inte hur jag ska hantera allt för det här varit så här i ca 3-4 år och jag känner att jag behöver hjälp. Jag vet inte vart jag ska vända mig för att få hjälp för jag vet inte om någon kommer att ta mig på allvar, och jag är lite paranoid över att folk ska tro att jag går runt och självdiagnotiserar mig. Jag vill inte dra några förhastade slutatser  men jag vet att någonting är fel men jag vet bara inte vad och jag vet inte hur jag ska hantera allt för jag vet att om jag själv hade fått bestämma så hade jag inte reagerat och mått som jag gör. Har ni några funderingar på vad som kan vara fel? Och vart ska jag vända mig till allra först för att få hjälp?

Anonym

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Du undrar ”vad som är fel med dig” och vart du skall vända dig för att få hjälp. Att svara på vad som är ”fel med dig” kan man inte göra utifrån ett brev. Men det är lätt att förstå att du har det svårt och att du mår dåligt. Du beskriver också att du haft det så här i flera år nu.

Du säger att du är orolig för att du inte skulle bli tagen på allvar. Det är inte ovanligt att känna så när man har det som du beskriver. Det brukar kunna bidra till att försvåra för en att söka hjälp. Jag tycker att utifrån din beskrivning så är du i behov av hjälp för att dels förstå varför det har blivit som det blivit för dig och för att få hjälp så att du kan må lite bättre.

Till BUP kan man söka sig fram till man fyller 18 år. Efter det får man söka hjälp på vuxenpsykiatrin. Jag vet inte vart du bor men det brukar numera finnas psykoterapeuter på vårdcentralerna. Du kan kolla på vårdguiden efter din närmaste vårdcentral och vad de kan erbjuda. Du kan också kontakta din närmaste ungdomsmottagning. Där jobbar det människor som är vana vid sådana svårigheter du beskriver.

Det kanske finns någon vuxen på din skola som du kan känna lite förtroende för och som du kan prata med för att få lite hjälp att orientera dig i hur du skall göra. Jag vet inte om dina föräldrar vet om hur du har det och hur du känner dig. Om inte kanske du skall försöka prata med dem så att du inte behöver känna dig helt ensam med dina tankar och känslor. Det finns hjälp för dig att få om du tar nästa steg och kontaktar någon. Det finns också möjlighet att få stöd online. Jag skickar med en länk på olika ställen som kan erbjuda chattkontakt.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta