Har tappat all motivation

Hej

jag är en 15årig tjej som har nåra problem kan man säga. Jag är väldigt osocial och har därför inte så mycket vänner o de ja har vet ja inte ens om de gillar mig verkligen. Ja har jättesvårt att koncentrera mig o har kännt nu i början av nian att ja inte kommer klara nånting för känner verkligen att ja suger på allt, bokstavligen allt. De är som att jag inte bryr mig om något längre, känslokall. Ja kan absolut få känslor korta stunder men det är mest att ja gråter eller blir jättearg av nån anledning. Det är värst i skolan, känner mig så ensam även om ja har nåra att vara med, känner mig ändå utanför. Känner mig mest som en idiot och jag har under flera år inte mått bra. Könner mig ivägen för ja är inte den som pratar mycket, ja håller mig mest undan för ja stör mig mest på folk osv, vill inte att det ska va så för ja vill ha kompisar och vara social men det går inte för har inget att säga eller könner att ja hatar de personerna, utan någon anledning alls, vill som sagt inte att det ska vara så. Vet inte varför det blir så, jag anses väll vara ganska dryg och tråkig person utan något liv..

Jag är nedstämd/deprimerad och har tidigare skärt mig men känner mest att det är dumt för de syns och även om man kanske vill ha uppmärksamhet för man inte mår bra och på nått sätt slags söker hjälp men det är typ skämmigt, ärren syns fortfarande (såklart) men det är jobbigt och vet inte vad jag ska göra. Har ingen motivation i livet alls, verkligen inget kvar , ja orkar inte, ja kan ingenting. Känner mig så jävla dålig bara. Har knappt motivation att lösa mina problem.

Ja har en jättefin familj som mer än gärna vill att ja ska lyckas men känner intw att jag vill prata me dom om allt skit osv det känns för jobbigt och att ja typ drar onödig uppmärksamhet för mina problem kommer aldrig försvinna va ja än gör, har pratat med umo kurator, psykolog o skolkurator men slutade för de kändes inge bra, kände mig mest som en tönt som sitter och berättar om sitt liv som suger och kuratorerna får allt att låta så lätt att lösa, men när jag försöker så blir ja bara mer deprimerad för inget riktigt funkar.. 

ja vet inte riktigt vad ja vill ha för svar men har verkligen tappt all motivation i mitt liv och vet inte vad ja ska göra

anonym

BUP svarar:

Hej och tack för din fråga!

Du beskriver dels hur du känner dig, att du är nedstämd och deprimerad men också hur du anstränger dig för att inget skall synas och att du inte skall dra på dig någon uppmärksamhet. Det bidrar också till att du inte vill prata med din familj. Du skriver också att det är som att du vet att dina problem aldrig kommer att försvinna.

Du skriver också att du känner att du hatar personer omkring dig i t.ex. skolan och du säger att du gör det utan något skäl. Samtidigt så låter det som att du har mycket tankar om att du känner dig utanför och som en ”idiot”. Du säger också att du gjort flera försök att ta emot hjälp på UMO, hos skolkuratorn etc. Du beskriver det som att du mest satt och kände dig som en tönt och att de fick allt att låta som att det var så lätt att lösa. Jag vet inte men jag gissar att du i de lägena avslutade kontakten och gick därifrån.

Det kanske inte är så konstigt om man tänker att ingen vill ju känna sig som en tönt eller att ens problem är okomplicerade. Då kanske vem som helst skulle rest sig och lämna den kontakten. Du skriver ändå på slutet att du inte vet vad du skall göra. Det får mig ändå att tänka att du kanske trots allt skulle vilja ha någon hjälp.

Jag tror att du skall försöka göra ett nytt försök att få någon att prata med t.ex. på BUP. Sen skulle jag vilja råda dig att prata med den personen när du känner dig som ”en tönt” och kanske tänker att personen mitt emot dig också tänker att du är ”en tönt”. Istället för att kanske följa din första impuls när du blir arg, att avsluta kontakten, kanske du skall försöka att prata om precis hur du känner dig i ert möte. Jag förstår att det inte känns lätt för dig då du ju skrivit att du inte vill dra på dig en massa uppmärksamhet.

Men det är kanske så att du inte har något att förlora på att göra ett försök. Försök också att prata med dina föräldrar om hur du har det. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar trots allt vill veta hur deras barn har det och hur de mår även om det kanske gör föräldrarna oroliga. De flesta föräldrarna brukar vilja vara ett stöd och till hjälp för sina barn. Du tog ett steg när du skrev till oss. Försök att ta ett steg till och gör ett nytt försök att få någon att prata med. Jag förstår att du kanske tycker att jag försöker framställa det så att det skall verka lätt. Jag förstår att detta inte alls är lätt för dig, men jag tycker ända att du är värd ett försök till.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta