Fobi för gäspningar, rapningar och hostningar

Hej!

Jag tycker att detta är lite skämmigt att berätta, men jag har ett ganska så stort problem! Nämligen fobi för -Gäspningar/Rapar/Hostningar- 

Jag klarar inte av att folk ska stå helt öppet och gäspa/rapa/hosta RAKT UT!

Det här problemet har jag haft i snart 4år. Det är jobbigt speciellt på skoltid då man oftast sitter instängd 20pers i ett klassrum i kanske 1h20min. Jag blir så irriterad för jag brukar sitta och hålla för näsan under resten av lektionen och ibland kan jag få ett raserianfall, ställa mig upp och börja skälla ut personen/personerna.

Det jobbigaste i det hela är att jag kan höra när någon gäspar/rapar/hostar oavsett hur högljutt det är och oavsett om jag vill det eller inte, mina öron har blivit så van vid b.la dom ljuden så jag hör det skarpare på något sätt :( och kan reagera snabbare på det men det är inte allt lätt att fly från den (oftast) dåliga andedräkten eftersom att ett öppet fönster inte ALLTID hjälper.

Och innan ni säger att jag ska prata med mina föräldrar först så vill jag bara säga att jag redan gjort det och att dom inte tog det så seriöst, dom sa bara att jag skulle strunta i det eller byta plats. :(

Ni kanske inte heller tar det här så seriöst som jag känner att det är men att byta plats och fortfarande vara i samma rum hjälper inte så mycket för jag börjar få en massa tankar om att "Nu andas jag in det som någon nyss andades ut" eller "shit det finns så mycket baciller". Dagligen tänker jag inte på det men just när någon gäspar/rapar/hostar så kommer tankarna snabbt tillbaka igen och jag känner att jag måste hålla för igen eller bara BORT. Men missa lektionerna kan jag ju inte :(

Detta har orsakat många tillfällen då jag nästan svimmat av panik!

Hjälp mig?!

Är detta onormalt?

Är det en fobi /sjukdom?

Har jag bacillofob?

Vad kan jag göra för att förbättra på det?

/Kram

Wivine

BUP svarar:

Hej Wivine och tack för ditt brev!

Din fråga är absolut värd att ta på allvar och ingenting som du ska skämmas för.
Du har det ju jättejobbigt hela tiden när du är med andra människor. Att vara extremt rädd för något är plågsamt, speciellt när det påverkar det dagliga livet vilket det ju gör för dig. Vad man utvecklar rädslor eller fobi för är olika, men symptomen är lika oavsett vad man är rädd för.

Rädslan och oron kan göra att man nästan bara fokuserar på tänkbara faror och ju mer fokus som man har på det farliga desto starkare blir oron för det. Det blir svårt att tänka på något annat. Det leder ofta till ökade spänningar i kroppen som kan göra så att man får en panikattack.

Det är inte onormalt med ångest och fobier, att oroa sig för saker är en del av att vara människa. Men det blir väldigt plågsamt om vi oroar oss för vardagliga saker, så att oron tar mycket tid och kraft som du skulle behöva till annat.

Men för oro och ångest finns det bra hjälp. Det går att lära sig att handskas med den, men för att göra det behöver man professionell hjälp. Jag tänker också att en BUP- mottagning kan hjälpa dig att reda ut mer av din oro.

Jag tycker att du ska prata med dina föräldrar igen och be att dom hjälper dig kontakta en BUP- mottagning. Adresser hittar du på den här sidan under "hitta mottagning".
Om du vill kan du visa ditt brev och mitt svar för dem, så tror jag att de förstår att du behöver hjälp för din ångest. 



Läs gärna de artiklar som jag bifogar till mitt svar.


Var rädd om dig - jättebra att du tar tag i dina svårigheter för det finns hjälp att få!