Allt är en ond cirkel

Hej! När jag var yngre har jag alltid tänkt att jag ofta är glad och tyckt synd om tonåringar som mår dåligt. ”Jag tänker aldrig bli sån” tänkte jag. Jag ville vara stark, det var jag, och självständig, populär osv. Idag är jag 13 år. 13. Och nu har jag blivit den jag förut tyckte synd om. Jag förstod inye hur dåligt jag mådde. Tillslut kändes det linsom självklart att jag behövde skära mig, hoppa över måltider och gråta mig till söms. Det hade liksom bara blivit så. Jag tänkte inte på att nu var JAG, den där populära, glada tjejen en deppig jävel som hade ätstörningar och mådde psykiskt dåligt. Jag? Verkligen jag? Jag insåg inte det förrän jag berättade det första gången för en av mina bästa vänner. Jag har sjuk kroppskomplex.. Det är liksom ett problem som inte går att lösa utan att bli smal... Jag vill äta, men det går inte. Och jag vill inte börja äta, för då går jag upp i vikt igen. Så jag vill inge gilla min kropp, för då kommer jag börja äta socker och fett igen utan skuldkänslor. Allt är en ond cirkel.. Vet inte vad jag ska ta mig till.. Vill bli frisk, men inte utan att vata nöjd själv. Men kommer inte bli nöjd om jah inte går ner i vilt.. Hjälp..

Oändlig tjej

BUP svarar:

Hej!

Du har verkligen förmåga att uttrycka det myller av starka och motstridiga känslor som en ätstörning kan innebära. Man vill bli fri från den samtidigt som man vill fortsätta.

 Därför är det också svårt att själv ta sig ur en ätstörning. När man väl är fri från ätstörningen kan man känna sig nöjd, men under vägen dit får man ofta gå emot sig själv och sin önskan att inte äta.

Just för att man både vill och inte vill är det också svårt att söka hjälp. Istället gömmer man lätt sina svårigheter så att ingen ska se dem och försöka hindra en från att fortsätta.

För att hitta ut ur ätstörningen behöver man professionell hjälp. Men just eftersom man både vill och inte vill kan det också vara svårt att söka hjälp.

Därför är det du själv som måste ta det första steget. Du har redan tagit ett steg genom att skriva till oss.

Du måste gå emot den del av dig som inte vill och gå med den del av dig som vill bli fri från svårigheterna . Du kan inte vänta dig att det kommer att kännas bara bra att be om hjälp. Det kommer det nog  aldrig att göra. Men gör det ändå.

Vet dina föräldrar om hur du mår? Försök berätta för dem annars så de kan stödja dig. Tillsammans med dem kan ni vända er till BUP eller Första linjens barn och ungdomspsykiatri genom vårdcentralen.

Utan att föräldrarna är involverade kan du själv vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun.

Du kan också tala med skolkurator.

Gör något av detta. Problem som ätstörning och att skära sig kan annars bli värre när man inte talar med någon om dem. Hjälp finns att få!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta