Tvingas prata inför mina föräldrar

Hej, Jag är 15 år och diagnostiserades med adhd för ca 4 år sedan. Jag går på regelbundna samtal kring medicin (equasym) med min förälder hos bup. Väl där säger jag knappt något, för adhd är något jag tycker är väldigt svårt att prata om och ingen visar någon förståelse för det. Det som dock är det jobbigaste är att tvingas prata om det inför min förälder som sitter brevid. Jag undrar om föräldrar måste vara med på dessa samtal. Om jag skulle få chansen att få prata med läkaren själv skulle jag kunna vara öppen med hur jag faktiskt mår. Min ångest, mina självmordstankar mm som jag lider av och hur jag känner att medicinen faktist funkar och vilka förändringar JAG vill göra. 

Jag förstår inte heller varför jag endast medicineras, varför jag inte får någon annan slags behandling som samtalsterapi eller liknande. Min adhd får mig att må så himla dåligt och tack vare att ingen vet det här får jag ingen hjälpen jag behöver, varken terapi eller rätt medicin. Är det så konstigt att man inte vågar ta upp sånt här inför sin förälder (som också råkar vara en stor del till att jag mår som jag mår)? Trivs inte hemma och vet inte hur ska hantera vardagen med allt som sker i mitt liv, både utanför och inuti huvudet. 

Tack på förhand

MVH Elin.

Elin

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vad bra att du skriver till oss nu. Jag håller helt med dig. Självklart ska du ha möjlighet att prata själv med läkaren eller någon annan som ingår i behandlingen av dina problem.
Jag tycker inte att det på något sätt är självklart att en 15- åring vill berätta allt om sig själv inför sina föräldrar och som du skriver - föräldrarna kan ofta vara en del av de problem man har. Eftersom du inte kunnat berätta hur du egentligen mår så upplever du att du inte får rätt hjälp.
Det är väldigt viktigt att du berättar som det är då behandlingen ju baseras till stor del på dina uppgifter!

Om du tar upp med dina föräldrar att du också vill ha egen kontakt eller tar upp frågan med BUP, tror jag inte det blir något problem att du får komma själv. Men du ska vara medveten om att det inte är säkert att allt du säger ”privat” inte kan gå vidare till dina föräldrar.
Tystnadsplikten gentemot föräldrar varierar beroende på din ålder och vad det handlar om. Eftersom du är 15 år har du rätt till en del sekretess men den gäller inte om du skulle berätta om allvarliga problem eller allvarliga missförhållanden hemma - till exempel allvarliga självmordstankar/planer, livshotande tillstånd av olika slag, misshandel i hemmet. 

När du träffar någon själv tycker jag att du ska prata med hen om vad du kan prata om utan att dina föräldrar får veta och vad du inte kan prata om. BUP gör en bedömning från fall till fall och gränserna är inte glasklara.
Oftast är detta dock ett mindre problem och om det är ett stort problem brukar det vara bra att både BUP och dina föräldrar känner till det för att du ska få bra hjälp.

Du skriver inte i vilken grad dina föräldrar känner till hur du mår, men det låter som det är mycket du inte berättar? Du skriver att du inte trivs hemma. Hur ska du kunna ta upp det på något sätt?
Kanske kan du föreslå att du vill ha samtalsbehandling också för att din ADHD får dig att må dåligt på många sätt och det påverkar dig på olika sätt och det vill du kunna prata om.

Jag tycker du ska försöka berätta lite mer om hur du mår och hur ADHD påverkar dig. Så du inte behöver vara så ensam.

Kanske kan du få hjälp genom att chatta på Tjejzonen hur du ska kunna berätta mer om hur du mår både hemma och i samtalen på BUP.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta