Lider av social ångest

Hej! Jag lider av social ångest och har gjort det i ca 3-4 år. Jag har varit hos två psykologer och en gång på bup för att få medicin utskrivet. Jag upplever inte att psykologerna tagit mig på allvar, iallafall inte den senaste och jag tvivlar på att det är något som hjälper för mig. Just nu har jag iallafall ingen lust att att gå i terapi igen. 

Min fobi är ganska överskridande och jag kan inte träffa kompisar, viss familj eller åka och handla. Att handla funkar ibland om jag gör det tillsammans med någon i min familj, men det är jobbigt, det funkar lättare om vi åker utanför orten där jag bor, t.ex. till en större stad för då upplever jag inte att jag är lika nervös etc. 

Det jag är rädd för är att jag ska träffa någon jag känner när jag är ute, och då skäms jag oftast, av någon anledning. Jag kan inte längre träffa kompisar och har nog inte varit med någon på över ett år nu, utanför skolan iallafall. Skolan fungerar annars okej, eftersom vi är en väldigt liten klass kan jag känna mig trygg oftast. 

Det som är jobbigast för mig är att jag har till och med har svårt att träffa vissa familjemedlemmar. Det har nog börjat med att jag varit rädd för vad de tycker om mig och att jag är dålig socialt, även fast jag innerst inne vet att jag inte är det. 

Mitt liv blir väldigt begränsat av detta och isolerat, jag vet ibland inte vad jag ska ta mig till och har så svårt att se någon ljus framtid, känns som det bara kommer fortsätta såhär, jag jobbar ju inte direkt med mig själv eftersom jag nästan bara är hemma, jag vet liksom inte vad jag ska göra, jag kan/vågar/orkar inte gå ut och kan typ inte ta initiativ till något, det är alltid min Mamma som får komma med ideér osv. 

Jag mår mycket sämre nu på sommaren när det är lov eftersom jag inte gör så mycket, ångesten bli mycket värre då, samma sak på helger. Min mamma och styvpappa dricker ganska mycket också, och jag tror alltid att det beror på mig, eftersom mamma har sagt ibland att hon tycker att jag skapar en stress hos henne när jag bara sitter på mitt rum, och jag kan till viss del förstå det men det är ändå mitt liv det handlar om och jag tar ju mest skada av det egentligen. Jag får så mycket skuldkänslor av att höra sådana saker, och när mamma har sagt det har jag börjat gråta så mycket att jag känner att jag bara vill åka in till psykakuten eller något för att någon ska kunna hjälpa mig. :( :(

Bella

BUP svarar:

Hej!

Det är absolut inte ditt fel att din mamma och styvpappa dricker för mycket.!
Även om din fobi är påfrestande också för de vuxna hemma så finns det andra och bättre sätt för dem att hantera situationen. Att de dricker för mycket är väl snarare något som gör det svårare för dig.

Du behöver få mer professionell hjälp med dina svårigheter. Om du nu fyllt 18 år är det vuxenpsykiatrin som du/ni ska vända er till. Det är angeläget att du får en  sådan hjälp så att ditt liv inte blir så begränsat och isolerat som du själv känner att det håller på att bli nu.

Du räknas nu som vuxen och kan söka hjälp utan dina föräldrars medverkan även om det är viktigt att de, så länge du bor hemma, på något sätt är delaktiga.

Om du känner dig så förtvivlad att du vill åka till akuten så ska du göra det. Det kan göra att du får hjälp fortare.

Du kan själv vända dig till socialtjänsten för att få stöd.

Du kan också vända dig till ungdomsmottagningen i din kommun eller till psykoterapeut på vårdcentralen.

Även om du inte vill gå i psykoterapi just nu ska du veta att en sådan kontakt kan vara olika beroende på vem man träffar.

Försök!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta