I riskzonen för ätstörning?

Hej BUP. Jag skulle vara väldigt tacksam om ni kunde svara på denna fråga då jag verkligen behöver hjälp.

Jag vill inte diagnostisera mig själv men jag tror att jag har eller är i riskzonen för en ätstörning. Jag äter max 1 gång om dagen och om jag då blir mätt eller äter mer så får jag extrem ångest och mina tankar dödar mig. Jag känner mig tjock och fet och ful. Jag känner att ingen vill ha mig och att alla är för bra för mig. Senast jag vägde mig i juni vägde jag 62 kg. Mina problem har blivit värre sen dess men jag känner mig fortfarande tjock. Jag är jätte rädd att jag ska gå upp i vikt igen om jag börjar äta, och jag kan inte se en skillnad på min kropp trots viktnedgång. Jag når helt enkelt väldigt dåligt. Jag vill inte att mina föräldrar ska veta och jag vill kunna äta mer men det kommer inte att gå. Jag vill kunna älska mig själv men det är så svårt, så svårt. Jag är fulast , jag är tjockast, jag är äckligast. Det är tankar som går igenom mitt huvud varje dag.

vad ska jag göra?

Namjoon

BUP svarar:

Hej Namjoon och tack för ditt fina brev!

Du tar upp en viktig fråga som berör mig starkt och som jag funderat mycket över. Du skriver att du är fulast, tjockast och äckligast. Det är många med dig som lider av en bild av sig själv som tjock och som inte älskar sig själva och jag känner igen mig själv som barn och tonåring!
Det är också vanligt att man lägger skuld på sig själv.

Jag blir så arg när jag ser denna kroppsfixering som finns överallt i samhället! Reklam för modekläder, underkläder, sociala medier talar om hur vi ska se ut. De modeller, som används i reklam är ofta onormalt magra och bilderna är i allmänhet retuscherade. Den bild som målas upp är att kroppen ska vara smal och utan skavanker. I själva verket speglar den bilden inte hur verkliga människor ser ut. Våra kroppar har en hel del skavanker och det är olika hur mycket hull vi har på kroppen, liksom hur långa vi är.

Så vart vill jag komma då? Jo, du har rätt att se ut som du gör och du har rätt att älska dig själv. Din kropp är inget utställningsföremål. Den är till för att användas, till att hoppa, springa, dansa eller vad man nu gillar att göra! Den behöver också näring för att kunna fungera och då räcker det inte att äta en gång om dagen.

Till din fråga. Vi ställer inte diagnoser på den här sidan. Men det du beskriver är en inställning till din kropp och till mat som inte är bra för dig. Och att, idag, be dig att tänka som en kroppsaktivist funkar inte. Det skulle vara som att be dig lyfta dig i håret och det kan ingen.

Du behöver professionell hjälp!
Även fast det tar emot behöver du prata med dina föräldrar. Det är de som ska vara ditt stöd i livet, i synnerhet som du är 14 år - en väldigt känslig period på gränsen mellan barn och vuxen. De skulle nog bli ledsna om de, i efter hand får veta att du haft problem, som du inte berättat om.

Du har inget att skämmas för. Kroppsfixering har inte du skapat! 

På vissa vårdcentraler finns psykologer anställda som kan hjälpa till med problem som du beskriver.
Du kan själv vända dig till ungdomsmottagningen eller skolkuratorn.

Om du vill pröva dig fram kan du först gå in på nätet, till exempel SHEDO, som ger stöd åt personer med ätstörningar och självskadebeteende. Jag lägger också till information om ätstörningar och frågor som andra ställt.

Ta hand om dig själv! Jag är övertygad om att du kommer att acceptera dig själv och din kropp och om ett antal år kan du se tillbaka med ömhet på dig själv som14-åring!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta