Känner ingen livslust alls

Hej! Jag är en tjej på 13, 14 år i december och jag har mått dåligt i ungefär 7 år. Allt började när jag blev mobbad av ett gäng med killar i min klass i 2 år. Redan då började jag få självmordstankar. Och samtidigt som de höll på med mobbning så blev jag phsykist och fysiskt sårad hemma. Och det håller i sig nu med. Det är inte förens nu i början av detta året som jag vågat visa hur jag mår. för i normala fall så är jag en jätte pigg och en stor glädjespridare genligt många. Jag har då berättat för mina fördrar hur jag mår, men det känns inte som att de bryr sig om hur jag mår. Annars så har jag öppnat upp mig för en ledare på en fritidsgård här jag bor. Och han har försökt hjälpa mig så mycket han kan osv. Men det känns inte som att det funkar, Han har själv sagt att jag har några allvarliga problem då jag börjat att skada mig själv för att jag känner att jag förtjänar det, och det vet bara han. Men jag har typ slutat att prata med han nu, då det känns som att jag gör s att han mår dåligt, ¨även fast att han är vuxen¨. Allt i min hjärna är bara knas och jag känner ingen livslust alls. Har även försökt att ta mitt liv en gång. Min bästa vän har även blivit våldtagen nyligen och det gör även att jag mår sämre, men jag tar såklart henne i förstahand. Jag tar alltid andra i förstahand, kan det vara felet? borde jag sluta bry mig om andra? För jag vet verkligen inte hur jag ska klara av att leva längre. Ingen vet hur jag känner mig nu och jag mår skit hela tiden egentligen. från början vet jag ju varför jag mår som jag mår och det är ju tack vare mobbning, men nu vet jag typ inte. Det känns bara som att allt är kaos och att jag inte har någonting att leva för även fast att jag vet att jag har folk i mitt liv som älskar mig, Så glömmer jag bort det väldigt ofta.

Behövde bara skriva av mig lite, för jag vet verkligen inte vad jag ska göra, för att må bättre eller om jag faktiskt kan få någon sorts hjälp med detta. får även grova panik attacker och grov ångest när jag mår såhär. Vad ska jag göra??

BUP svarar:

Hej!

När jag läste ditt brev så tänkte jag på att du verkar ha en stor mognad och inre styrka i att försöka lösa olika svårigheter på egen hand. Men du verkar också för din ålder ta ett alltför stort ansvar inte bara för andra, utan också kring att du inte mår bra.

Du skriver att du slutat prata med den fritidsledare som du kunnat öppna dig för innan då det kändes för dig som att du gjorde så han mådde dåligt- trots att han är vuxen och det är ju också hans arbete att stötta ungdomar på fritidsgården.
Men din fritidsledare kan haft rätt i att dina svårigheter är mer än vad fritidsledare kan ge hjälp för.

Både självskadebeteende och självmordstankar är tecken på att det här är mer än vad du kan förväntas lösa på egen hand. Du är helt inne på rätt tankespår när du funderat på om du faktiskt kan få någon sorts hjälp med det här.

Det tror jag absolut att du både kan och bör förvänta dig!

Jag tycker du också har varit stark som har försökt prata med dina föräldrar, men som jag förstår gick det inte alls så lätt.

Jag tror att du skulle kunna få hjälp med dina olika problem med stöd av en samtalskontakt. Via en professionell samtalskontakt kan du få hjälp att förstå mer om vad som påverkar hur du mår, men också hjälp att se vad som faktiskt kan hjälpa dig må bättre.

I en samtalskontakt kan man också få råd över problemen hemma i familjen. Ibland kan också föräldrarna få hjälp så de kan förstå bättre hur de kan ge stöd hemma och minska olika missförstånd.

Som tonåring kan man på egen hand få en samtalskontakt via en ungdomsmottagning.

Om du hellre vill vända dig till Elevhälsan, så kan du börja prata med din skolkurator eller skolsköterska.

Sist men inte minst så vill jag ta upp dina funderingar om att du "alltid tar andra i första hand"och om det kan vara orsaken till att du mår dåligt.

Ja, det kan faktiskt vara alltför betungande att som ung ta stort ansvar för vänners välmående men det kan också vara något som ger en mycket tillbaka. Hur upplever du det? Detta tänker jag att du också skulle kunna få hjälp med via en samtalskontakt.

Det jag också tänker på att kanske både du och dina vänner kan behöva öva mer på är just möjligheten att ta hjälp från andra kloka vuxna - särskilt när saker känns allt för svåra att veta hur man som tonåring kan lösa på egen hand.

Kanske kan både du och dina vänner stötta varandra mer i att våga ta mer hjälp?

I dessa fall vill jag tipsa om att man kan ringa, helt anonymt om man så vill, till en kurator på BRIS för att få råd hur man kan göra i en svår situation. Till exempel som du nämner att ens vän har blivit våldtagen och man märker att man påverkas av det.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta