Tänker hemska saker om min familj

Jag är smått orolig, jag tänker ont. Alltså hemska saker om min familj. Att jag ska skada dem. Men det vill jag ju absolut inte., Jag hatar mig själv för detta och är orolig för att bli ond typ. Jag vill bara vara snäll och älskad. Men kan inte sluta. Igår började jag nästan gråta i bilen för tankarna var så hemska. Jag älskar min familj men dem visar aldrig mig, Jag är den som får klara mig själv. Min bror är den alla pratar med och jag är i skymundan. Tänk om jag blir psykopat. Hjälp! Jag har inga kompisar men är ganska glad annars när jag är med min familj. Men nu börjar allt vända och ibland tänker jag att det skulle vara lika bra om jag dog. Varför tänker jag så här. Jag vill bli en stark, kärleksfull och hälsosam person som jag var innan utan att oroa mig för små saker. Kan det vara tvångssyndrom? Jag känner lixom att allting ska ligga på sin plats, bäddat sängen, filtar ska vara upptagna etc för annars blir jag så orolig. Ibland vill jag bara gråta ut men nej. Jag kan inte.

Där jag bor bor drogade, och ingen hejar i mitt område. Har jag påverkats av dem? Och för att tillägga: Det är snack om att jag ska gå på konfirmation. Det är en gång varannanvecka, läger, resa, aktiviteter och fika i ett år men jag vet inte. Jag vill börja bli snäll nu, jag tänker ju ont och vill inte att jag ska börja bli orolig där. Jag vill bara flytta och bli en god människa. Jag tänker bara dumma saker och det får vara slut nu annars orkar jag inte. Jag har haft ont i magen och över bröstet snart orkar jag inte mer. Så rädd för att bli dum.

Rädd

BUP svarar:

Hej!

Det är uppenbart att du brottas med en massa rätt så komplicerade känslor och tankar. Du får ångest av att du tänker "onda tankar" om din familj.  Jag förstår mycket väl att sådana tankar om personer man verkligen älskar, alltså sina nära och kära, är skrämmande. Men nu säger jag något du kanske blir förvånad över: de här tankarna är båda vanliga och ofarliga! Så här tänker jag när jag läser ditt mejl.

Du känner att dina föräldrar ger mer uppmärksamhet, kanske även kärlek till din bror än till dig. Fast du är lika mycket deras barn och du förtjänar lika mycket uppmärksamhet och att vara sedd av dem. Visst kan man vara både arg och ledsen för det, det är helt naturligt.

När man känner sig orättvist behandlad brukar även tankar att på något sätt visa sin besvikelse dyka upp i huvudet - till och med att "bestraffa dem" som är orättvisa mot en. Därtill kommer att man i din ålder också brukar börja bli mer kritisk mot sin omgivning, mot sina föräldrar och mot sig själv.

Jag tror att du är inne i en sådan fas i utvecklingen. Det har ingenting att göra med att bli "en ond typ" eller "psykopat". Glöm inte heller att tankar inte skadar någon, tankar och känslor är fria. Det är beteendet som inte är fritt, det vill säga man får inte göra vad som helst.

Nu finns här en sak till. När man mognar upptäcker man att man kan ha dubbla känslor för andra, till och med för sina föräldrar och släktingar. Man älskar dem men man kan ändå var kritisk mot dem, ibland jättearg. Det är viktigt att man vågar möta sina dubbla känslor och för att kunna göra det behöver en ungdom oftast hjälp av andra kloka personer. Ibland räcker det att ha en sådan person i sin naturliga omgivning, ibland måste man söka någon annanstans.

Min första fråga är, kan du tänka dig att tala med dina föräldrar? Berätta ärligt att du känner att din bror är mer prioriterad och att du saknar mer uppmärksamhet. Att du skulle vilja ha lite egen tid, bara med mamma eller pappa då och då. Bara göra något roligt tillsammans, till exempel fika och småprata om allt möjligt i livet. Inte minst att du är känner dig ensam, att du också saknar kompisar och att det känns tungt. Bara att tala öppet om det här kan ge en känsla av lättnad.

Det är förstås fullt möjligt att du inte tror på det här, att du inte tror att dina föräldrar skulle förstå dig eller inte vågar . Även i så fall är det viktigt att du har någon att tala med, bolla dina tankar med.

Mitt förslag är att du vänder dig till ungdomsmottagningen för att diskutera dina tankar, känslor och dina relationer hemma.

På nätet kan du chatta med någon som ger stöd och råd på tjejzonen.se eller på tilia.se.

Jag vill tillägga att du i denna kritiska och självkritiska fas i din utveckling verkar söka för mycket fel hos dig själv och förklara med olika "diagnoser". Att vara ordningsam och tycka om att saker och ting ligger rätt på hyllan är inget tvångssyndrom. Men om det börjar ta för mycket energi och tid och hindrar dig i att leva ditt vanliga normala liv kan det vara aktuellt att ta upp det också på ungdomsmottagningen.

Det är förståeligt att du har vissa farhågor inför konfirmationen. Jag kan inte veta hur det kommer att gå, men rent generellt brukar det vara en givande tid och huvudsakligen en möjlighet till olika samtal och knyta nya kontakter som du saknar. Därför uppmuntrar jag dig att du tar den här chansen. Och var inte rädd, du blir inte dum snarare klokare och mognare av dina funderingar.
Fortsätt att tala om dem i någon form, på någon av de vägar jag har föreslagit.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta