Orkar snart inte längre

Hej,

Jag är en tjej som är 15 som orkar snart inte längre. Jag har en pappa med ptsd, en stressad och sjuk mamma och en deprimerad storasyster. Jag har gått till bup men det enda min kontakt gör är att hänvisa till familjebehandling vilket inte skulle gå då vi har haft det förut och det skulle skada mer än hjälpa.

Jag har ångest som har gjort att jag under min barndom blivit utstött då jag inte kunnat sova över hos andra då jag har fått panik och spytt. Jag har fått allt mer ångest nu när jag är äldre och har fått mer problem då man förväntas kunna åka ut mer om man är äldre. Jag har spytt otaliga gånger och det kommer ofta när jag ska ut t.ex. och träffa en kompis eller om jag ska sova borta någon/några nätter någonstans. 

Jag har dessutom stress över allmänna saker som betyg där jag har gråtit över otagliga samtal där bl.a. jag har höjt mig. Jag har funderat på att skära mig flera gånger men jag känner att jag inte kan för hur jag skulle bli utstirrad i skolan och hur min familj skulle reagera hela processen som skulle starta från det.

Jag, min syster och min mamma har pratat om att flytta från pappa men vi har inte pengar till det men om vi skulle ha pengar skulle vi förmodligen flytta ut. Pappa är elak mot mamma genom att trycka ner henne verbalt och idiotförklara henne. Han har en gång skrikt i mitt ansikte men säger konstant att det finns familjer som har det värre där föräldrarna slår sina barn. Han använder härskartekniker mot oss och vill inte få skuld. En gång så grät jag efter han slagit sönder en tallrik och efter han sagt böla inte några gånger så slog han i bordet igen för han var arg över att vi grät och det fanns människor som hade det värre.

Jag känner att om jag tog livet av mig så skulle det inte göra något då alla går vidare tillslut.

E.

BUP svarar:

Hej!

Du har verkligen kämpat med flera olika svårigheter under din uppväxt. Det är därför inte alls konstigt att du då kan tappa modet helt och känna att nu orkar du bara inte mer och vill ge upp.

Det är inte lätt att växa upp i familjer där både föräldrar och syskon har problem. Som barn i dessa familjer är det mycket vanligt att "det starka syskonet" tidigt får ta mycket ansvar för olika saker i familjen, inte minst känslomässigt klara sig själv i hög grad.
Så kan det bli även i familjer där föräldrarna trots sina egna svårigheter försöker ge så mycket stöd de kan till sina barn.

Du har dessutom fått växa upp med en pappa som när han mår dåligt även blir arg och förtryckande hemma, vilket ytterligare är en påfrestning.

Allt detta kan bidra till att man som barn eller tonåring utvecklar olika symtom på oro, stress och ångest.
Kanske var det detta som din behandlare på BUP ville föra fram när ni vände er dit?

Jag hör dock att du blev besviken på det och att du inte alls känner att familjebehandling är något som känns som en möjlig väg just nu.

Jag uppfattar också på dig att du lider av din ångest, att det blir ett hinder i dina kompiskontakter. 

Jag funderar därför på om det kunde vara dig till hjälp att på egen hand vända dig till en ungdomsmottagning för en samtalskontakt.

Om man blir tyngd över saker som händer i familjen och man inte vet vem man kan prata med om det, så kan man prata med en kurator på BRIS (telefon eller chatt) för rådgivning och stöd.

Ge inte upp och var rädd om dig!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta