Vad ska jag säga till min mamma så hon förstår?

Hej, är en tjej på 14 år och börjar nian nu till höst. Mellan 4an och 7an blev jag mobbad pga min kropp, hur jag såg ut. Jag började må jätte dåligt och kände att jag inte hade någon att prata med, och för att så ut all min ångest så började jag skära mig på handlederna och låren, tom på halsen. Har alltid varit hon som har för mycket konsekvenstänk, vilket inte stämmer överens med min adhd som jag blev diagnosticerad med för typ 2 år sen. När jag var liten drack min pappa väldigt mycket och skiftade mellan fängelse/häkte eller behandlingshem. Även fast jag har spenderat väldigt mycket tid med pappa efter han slutade med allt och började jobba så känner jag ändå att jag inte har någon fadersgestalt i mitt liv just nu. Vilket också är en av anledningarna till att jag mår skit. 

Efter 6an så jag skulle börja högstadiet och en ny skola började jag må bättre för att jag började i en underbar klass. Jag sa alltid till alla att jag mådde bra, och försökte intala mig själv att allt va bra. även fast jag kände att ångesten och självmordstankarna fortfarande fanns. 

Nu under sommarlovet har jag börjat må dåligt igen, orka inte hålla allt för mig själv längre så har pratat med min mammas nya kille efter att han såg mina nygjorda sår på armarna. 

Känner att jag inte kan prata med mamma om någonting längre och jag vill typ bli inlagd för mitt eget bästa men mamma säger bara att jag mår bra och att det bara är en kort period jag mår såhär. Men har mått såhär i snart 5 år. Kommer ta mitt liv snart.

Har en bokad tid hos en kurator hos bup om nån vecka men jag kommer ta mitt liv innan det. 

Så vad kan jag säga till min mamma så att hon förstår att jag verkligen inte orkar nå mer?

LSE

BUP svarar:

Hej!

Du har mått dåligt under en lång tid. Inte riktigt hela tiden, ibland har det varit lite bättre.
Att bli mobbad sätter sina spår. Du gjorde ett skolbyte som kändes bra, men nu orkar du inte med din ångest utan skär dig.

Att ha en pappa med svåra problem har fått dig att känna dig övergiven och även om det är bättre nu så ligger det kvar.
Så har vi mamma som du inte kan prata med. Kanske såg hon att du mådde lite bättre ett tag och inte riktigt tar in att du har det jättesvårt igen? Kanske blir du arg och besviken på henne för att hon inte lyssnar?
Men om det är så - kan den ilskan också göra att du får lust att ta dit liv - att du får lust att skada dig men också henne?
Så kan man känna när man blir arg och besviken. Både din mamma och pappa skulle naturligtvis bli oändligt förkrossade om du tog ditt liv.

Bra att du pratade med hennes kille, det kanske är lättare? Men berättade han för din mamma om dina nya sår eller är det en hemlighet mellan er? Om du vill att din mamma ska förstå hur du mår är kanske det bästa sättet att visa att du självskadar dig.

Det finns hjälp för dig. Du behöver nån att prata med om hur du haft det under lång tid, både med pappa och att du blivit mobbad.  

Jag tycker att du ska gå till BUP-kuratorn och ta emot möjligheten att få hjälp. Hen kan också hjälpa dig att prata med mamma så hon förstår vad du behöver! Du ska inte vara ensam med dina problem, utan få dela dom med någon, det hjälper!

Du kan också visa ditt brev till oss och vårt svar till dig för din mamma. Det kan vara ett bra sätt att få henne att förstå hur dåligt du mår och att du verkligen behöver hennes vid din sida.
Om du känner att dina tankar på självmord blir alltför påträngande och starka, så brukar det vara bra att ha någon att prata med genast.

Det kan du få genom att ringa BRIS tel 116 111 eller Mind-Självmordslinjen.

Lycka till!
Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta