Pappa sa att jag var ingen

Hej 

jag haft problem med mitt förhållande med min pappa sen jag varit liten, kan minnas att han alltid var arg på mig och tog ut allt på mig, kan minnas att han sparkat mig i ryggen och annat men jag tror jag varit för liten att minnas. Men jag när min syster sa till mig när jag var lite äldre 7 år att hon sätt han slå mig många gånger. Min värld ändrades, förstod inte hur min syster och mamma kunde acceptera det och aldrig hjälpa mig inte ens när jag var äldre, dom gömde sig medans han jagade mig, jag var livrädd alltid sen blev det värre när jag kunde börja prata för mig själv. istället blev jag problemet jobbig tonårig och jag lätt folk tro det för jag vågade inte berätta hur jag hade det hemma inte ens till någon i min släkt fast dom alltid undrade vad som var med mig, ville inte göra någon ledsen, jag undrar alltid om jag bara sakt något.. varför spelade jag med i deras fasad om att va den perfekta familjen. Jag tror han psykiskt förstörde mig på alla sätt han kunde. Han sa till mig att jag är ingen och att ingen kommer hjälpa mig jag är inte unik, ringde skrek till bris flera gånger för jag fick höra om dom på skolan, han kastade telefonen sa ingen kommer komma för dig. Allt annat har jag förträngt, jag skrek grätt på hjälp så många gånger. Velat ta självmord hela mitt liv för det känns som jag redan dött, jag hade aldrig kunnat göra så mot någon speciellt inte ett litet barn världen är för hemsk hur ska man gå vidare.. Allt detta inser jag nu hur sjukt det är att han gjorde så mot mig. Men jag var för liten för veta vad jag skulle göra. Jag flyttade hemifrån 17 år till min egen lägenhet gick aldrig gymnasiet så sen dess har jag kämpat med att hitta ett stabilt jobb. Jobbat flera jobb och flyttat runt men jag känner för mig evigt som ingen, jag har ingen talang, jag är inte smart, jag är inte social, jag har inga mål inga drömmar. Sen var jag varit med  med vänner är en hel annan historia. Känns som jag levt 3 gånger och failat varje gång. jag bara hållt mig i liv för min mammas skull men sen blir jag så ledsen när jag inser att här sitter jag ensam för hon valde inte mig.. aldrig valde hon mig... aldrig skydda hon mig. Nu när jag flyttat dom reser och lyckliga som att vad som hände mig aldrig hände. vilket gör mig illamående för där är svaret, dom har aldrig velat ha mig.. jag alltid varit ivägen och det har dom till och med sakt. Dom vill inte ha en relation med mig alls.. bara om jag låsas som inget hände vilket mentalt är omöjligt för mig det gör det hela värre

så vad gör man när man inte har någon alls? Ingen vän ingen släkt inga pengar ingen karriär men jag vill inte dö jag har alltid ett litet hopp om att jag har en chans göra något bra för någon Gud kan inte ha velat detta 

hur blir man lycklig och stark när ingen älskat dig 

Anastasia

BUP svarar:

Hej Anastasia!

Det är en djupt skakande uppväxthistoria du beskriver. Det är det värsta som ett barn kan vara med om. De som skulle ge trygghet, värme, kärlek, de som barnet alltid instinktivt söker sig till - alltså föräldrarna - slår, avvisar, förnedrar eller i alla fall inte skyddar.

Konsekvenserna av att bli slagen och nedvärderad av sina föräldrar är svåra, det känner du själv. Tyvärr är du inte ensam om att växa upp i en familj där våld drabbar en eller flera i familjen, medan de vuxna gör allt för att dölja det som pågår och för att upprätthålla en fasad av den "lyckliga familjen".
Jag tycker du visar en beundransvärd styrka att du har klarat av att ta steget ut i det självständiga livet, ta olika jobb och huvudsakligen inte ge upp hoppet om ett liv med glädje och meningsfullhet. Kort sagt, att hitta dig själv, dina drömmar och din plats. För det kommer du att kunna göra.

Du skriver rätt så kritiskt och nedvärderande om dig själv, vilket är den vanligaste följden av att ha en bakgrund som präglas av våld och förnedrande kommentarer. Självbilden blir snäv, negativ, självförtroendet sjunker till botten.

Men som jag nyss sagt, visar du tydliga tecken på en inre styrka, förmåga att ta livet i dina händer. Kanske inte fullt ut, men i mångt och mycket.

Ja, du kan lyckas. Men jag är säker på att du behöver stöd och hjälp på traven. Samtal som ger dig möjlighet att bearbeta dina tragiska erfarenheter. Alla besvikelser på pappa och de andra som blundade och inte skyddade dig. Du behöver hjälp för att kunna lita på dig själv och kunna ha tilltro för andra i livet.
Du behöver uppmuntran för att gå ut gymnasiet och skaffa dig en viss utbildning som är grundplåt för framtiden. Det kommer du att klara av, det ser jag utav hur bra du kan formulerar dig i ditt mejl.

Mitt förslag är att du vänder dig till ungdomsmottagningen för samtal. Du blir inte den första (och tyvärr inte heller den sista ungdom) som vänder sig till dem med sådan problem som du har.

Jag tycker att du absolut behöver samtal men du kan också få hjälp och stöd på nätet, till exempel genom att chatta på tjejzonen.se eller på tilia.se som stöttar barn och ungdomar som har psykiska problem.

Du kan också ringa till vårdcentraler och fråga om de har öppnat psykolog/kurator- mottagning för psykiska problem som många vårdcentraler numera har gjort.

Du har en jättefint, nästan poetiskt formulerad fråga som du avslutar ditt mejl med. Kan man bli lycklig och stark om man är ensam och ingen älskar en?

Att du ställer denna fråga visar också din klokskap, men också din djupa ledsenhet. Man kan bli lycklig och stark på olika sätt - men visst behöver vi känna oss älskade och uppskattade av andra. Det är mer eller mindre ett existentiellt behov.

För att du ska kunna hitta och bygga just sådana relationer är det viktigt att du följer mina råd och fortsätter att kämpa vidare, inte ensam, utan med det stöd jag rekommenderar.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta