Skäms över mina problem

hejsan.

har så länge jag kan minnas hatat mig själv och min kropp, jag äcklas av mig själv varje dag och får dåliga tankar, detta har lett till perioder då jag ibland skadar mig själv, nån period hoppar jag över vissa måltider och nån period proppar jag i mig massa godsaker å fett för att dämpa smärtan, jag överväger nu att sluta äta helt för att bli fri från en av alla ångestkänslor jag känner, jag har ingen ork eller motivation att göra det på ett hälsosammare sätt då det inte ger lika snabb resultat och jag vet jag snabbt skulle tappa fokus och motivation och bara skita i allt.

men jag vill inte det ska hända, jag kan inte säga hur jag mår till nån i min familj för helt ärligt jag dör hellre, jag har försökt förut med min mamma men hon tog det inte på allvar och jag kanske inte var så tydlig heller men jag försökte mitt bästa, jag skäms över mina problem och vill liksom inte nån ska oroa sig över mig, jag bara orkar inte den här smärtan, den här ångesten jag har varje dag, den tar över mig, jag behöver hjälp, jag behöver nån att prata med, jag behöver nån som kan hjälpa mig med min vikt och hjälpa mig få en balans med mat.

jag vill inte det här ska bli värre än vad det redan är men det är det som händer, jag klarar inte smärtan mer, jag tar snart mitt liv jag orkar inte mer, jag känner mig inte säker eller hemma nånstans, jag har ingen att prata med, alla tycker bara jag är jobbig eller så bryr dom sig inte, har bara två riktiga vänner som också har problem så jag vill inte få dom oroa sig, förlåt om jag bara babblar upp saker men det är så mycket i mitt huvud och jag vill ni ska förstå hur jag känner och att jag inte skämtar och ta mig på allvar och inte bara tro det är nått litet bara för jag är en liten tonåring som många gör för det här har pågått sen jag var liten och jag har ingen att gå till och det här blir bara värre och värre.

behöver svar /J

arianagrandelover

BUP svarar:

Hej!

Ja, det är så som du säger, det bara väller ur dig hur dåligt du mår och det är verkligen många "dåliga tankar" som kretsar i ditt huvud.
Men det är inte något tomt "babbel" du skriver utan allt som står i ditt mejl tar jag på största allvar som tecken på ditt verkliga lidande och den obalans som du har i ditt liv. Det som är lika allvarligt som de "dåliga tankar" som bara går runt-runt i ditt huvud är att du även i handlingar skadar dig själv.
Det måste bli en förändring i hur du mår, så kan det inte bara fortsätta!

Jag tycker att det var rätt och bra att du försökte tala med din mamma, även om hon inte visade den förståelse för dig som du hoppats på. Du skriver att du kanske inte heller var tillräckligt tydlig. Det visar för mig att du kan tänka moget och att du har förmågan att också se din del i en kommunikation som gick fel. Det är en styrka hos dig som kommer att hjälpa dig även i framtiden - att reda ut saker och missförstånd.

Det är alldeles utmärkt att du har motivation och vilja att söka hjälp. Du vet att du behöver stöd för att kunna bli av med smärtan och ångesten. Du skriver inte vad det är som får dig att nedvärdera dig själv, till och med "hata" dig själv. Men helt oavsett vad som ligger bakom eller framkallar denna smärta och ångest, behöver du absolut inte skämmas för dina problem.
Det finns alltid en eller flera orsaker till om en ungdom får sådana genomgående negativa känslor och det är orsaker och omständigheter som man måste reda ut för att kunna råda bot på dem. Det är inte skamligt - det är mänskligt - vad som än finns bakom lidandet.

Jag säger nu något som du kanske direkt säger nej till - nej aldrig i livet! Ändå riskerar jag att råda dig att du gör ett försök till att tala med mamma. Denna gång kan du vara mer tydlig. Säg till henne att du vill ha en pratstund, att ni ska gå ut och fika eller promenera och du vill berätta och du hoppas på hjälp från henne. Det ska vara en lugn stund, inte när ni bråkar eller är upprörda.

Jag kan naturligtvis inte lova att det kommer att funka men det är definitivt värt ett försök! Det är i första hand föräldrarnas uppgift att hjälpa sina barn när barnen har det svårt av någon sort. Du vill inte oroa din omgivning, men det är aldrig barnens ansvar att ta hand om sin omgivning utan tvärtom.

Var kan du få hjälp? I första hand rekommenderar jag att du vänder dig till ungdomsmottagningen. Behandlarna där kommer att känna igen dina svårigheter och kan hjälpa dig med att få mer balanserad syn på din kropp, hitta ett sunt sätt att äta rätt och regelbundet och komma ifrån självskadebeteendet.
Att hitta nya sätt att kunna förhålla dig till dessa problem är jätteviktigt. Även om de ofta förekommer hos ungdomar är de allvarliga problem och inte bagateller som du tror att andra tror.

Om du talar med mamma och ni är överens om att du behöver hjälp kan ni också tillsammans ringa till den BUP- mottagning du tillhör. Detta för att få samtal både enskilt med dig, men också tillsammans med mamma som själv kan behöva rådgivning hur hon kan ge dig bättre stöd och hjälp i vardagen.

Dessutom kan ni också ringa och fråga om den vårdcentral du tillhör har öppnat mottagning för psykiska problem som många vårdcentraler har numera gjort.

Tills du kommer till samtal irl kan du också få stöd på nätet. Till exempel på tjejzonen.se eller på bris.se där du kan chatta med någon om problemen och få mer råd och vägledning.

Du har en god insikt om att du behöver hjälp med din ångest och den enorma trycket du känner av ångesten.
Följ mina råd, det kommer att ge resultat.





Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta