Dödsångest och tvivel

Hej!

För några månader sedan så började jag få dödsångest. Jag var rädd att det skulle hända någonting med mig eller med folk i min närhet. Samtidigt har min mörkrädsla blivit mycket större. Nu är dödsångesten inte längre lika stor men har de senaste veckorna börjat tvivla på verkligheten. Jag har svårt att förklara det men jag letar hela tiden efter bevis på att livet inte bara är påhittat. Mörkerrädslan har också fortsatt tillsammans med dessa tankar som i "Varför skulle det inte kunna stå ett monster utanför mitt fönster för om verkligheten skulle vara påhittad så skulle det absolut kunna hända". Många sådana tankar som går runt i mitt huvud samtidigt som jag vet att det är dumt. Ibland så bara bryter jag ihop och börjar gråta för att jag är så medveten om tankarna. Vad är tankarna och hur kan jag göra för att inte ha dem?

Louise

BUP svarar:

Hej Louise!

Du tar upp tre olika teman: dödsångest sedan några månader tillbaka, fast avtagande;  mörkrädsla som du har haft sedan länge och till sist en filosofisk fråga om hur vi kan veta att det vi upplever är verkligt och inte bara påhittad. Låt oss gå genom dina frågor, här nödvändigtvis bara kortfattat även om var och en av de skulle förtjäna en längre analys.

Dödsångest, eller rädsla för att dö är människans följeslagare. Det är bara vi bland däggdjuren som har denna välsignelse eller förbannelse (om du vill) att vara medvetna om döden. Visst har djuren också en överlevnadsdrift, en instinkt som gör att de känner igen hot/dödshot men det uppstår alltid bara i konkreta situationer. Vi människor däremot är medvetna om det oundvikliga i tillvarons förgänglighet. Döden kommer för eller senare för alla. Det innebär också att vi, tänkande varelser - och det är du i alla högsta grad - kan föreställa oss vår egen död och våra käras död och det väcker naturligtvis rädsla för döden, kort och gott dödsångest. I olika faser i livet när man är mer orolig av olika omständigheter eller konstigt nog mår just jättebra kan denna ångest drabba oss, till synes utan anledning. Det är inte onormalt, det ingår så att säga i existensen villkor. 

Rädslan för mörkret hänger ihop med medvetenheten om döden men är mer konkret och bottnar egentligen i vår biologi och i evolutionen. Sedan urtiden är det inkodat i vår erfarenhet och minne att man svårare kan se faror när det är mörkt och att många vilda djur jagar under natten. Därför vill vi lysa upp våra gator och parker. Och det är också sant att de allra flesta människorna helst undviker mörka platser på grund av att det tyvärr händer ibland tråkiga saker i mörkrets skydd. 

Men det är viktigt att skilja mellan befogad rädsla och rimlig försiktighet, å ena sidan, och rädsla som uppkommer när man egentligen är helt trygg.  Om denna nedärvda rädsla hindra oss i att även under helt säkra omständighet göra saker som är roliga eller nödvändiga. I så fall men bara i så fall kan man behöva professionell hjälp.

Nu till din fråga om hur vi kan veta att det vi upplever är verkligt? Det är en stor, stor filosofisk fråga som har sysselsatt alla våra stora filosofer åtminstone sedan de antika grekerna. Finns det något utanför vårt medvetande eller det vi upplever är bara produkt av våra sinnesrörelser, produkt av vår hjärnas och sinnesorgans verksamhet. Från Platon tills dagens postmoderna tänkare analyser som kallas "The hard problem" och diskuterar det i all oändlighet. Din fråga är alltså allt annat, bara inte dum. Om du är intresserad kan du bläddra i boken "Sofies värld" av Jostein Gaarder där det står mycket om sådan frågor och är skriven för unga människor. Men jag kan tillägga en gammal filosofs argument mot att världen bara skulle var påhittad. Han sa att det räcker om man tappar en tegelsten på sina tår för att få ett avgörande att stenen och gravitationen, samt man själv existerar.

I ditt mejl finns ingenting som tyder på att du skulle behöva hjälp från psykiatrin. Men att tala om funderingar med någon eller några andra är oerhört viktigt. Man får förstås inte något slutgiltigt svar på en rad frågor och aldrig någon absolut vishet heller. Men du är vuxen nu och det ingår i vårt liv att hantera ovissheten till en viss grad och ändå kunna leva livet, jobba för sin framtid och må bra.

Skulle din ångest och mörkrädsla mot förmodan förvärras rekommenderar jag att du tar kontakt med ungdomsmottagningen.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta