När jag får ångest skär jag mig

Hej jag har ett självskadandebeteende.  När jag får ångest så skär jag mig i benet för det känns bättre då. Jag går redan till bup för andra saker men kg har inte berättat för bup att jag skär mig elr för någon i min familj. För jag vill inte att någon ska få veta för då skulle allt bli jobbigare. Min fråga är om ska ska berätta elr inte? Eller vad jag ska göra? Man kan även säga att jag har ljugit för bup för en psykolog fråga om jag hade skärt mig men jag sa nej. Och om jag berättar så kanske dom blir typ sura på mig för jag ljög. Men jag vet inte vad jag ska göra för att sluta. Jag har skärt mig själv i snart ett år men jag skär mig bara iblan. Och jag skär mig inte så djupt utan bara med en rakhyvel. Men vad är eran åsikt om detta? Tacksam för svar så snart som möjligt. 

En tjej på 14 år

BUP svarar:

Hej, vad modigt av dig att skriva till oss!

Du ska absolut inte vara orolig för att psykologen på BUP blir sur för att du inte berättat om att du skär dig. Om jag var din psykolog skulle jag tvärtom bli glad om du berättade, för det betyder ju att jag kunde hjälpa dig mycket bättre! Psykologen är ju där för din skull och inte tvärtom.

Jag kan lugnt säga att du inte är ensam om att inte våga berätta. Det finns så mycket skam och skuld kring självskadebeteende. Vi har blivit mer öppna om psykisk ohälsa i dag jämfört med för några år sedan. Vi behöver också prata mycket mer om självskadebeteende och förebygga att barn och ungdomar gör sig själva illa.

Det brukar vara så som du beskriver att det känns bättre när man skurit sig och att man på så sätt tar kontroll över ångesten. Problemet är att lättnaden varar så kort och att skärandet så småningom tar över kontrollen så att man på sikt mår ännu sämre. Det är skönt att veta att du bara skär dig ibland och inte så djupt! Det gör att du lättare och snabbare kan få och ta emot hjälp.

Det är bra att du redan har kontakt med BUP och jag tycker absolut att du ska berätta för psykologen att du skär dig. Jag tycker också att du ska berätta för dina föräldrar. Föräldrar brukar bry sig hur barnen mår, de brukar vilja veta vad de har för problem och brukar vilja hjälpa till så att barnen mår bättre. Om det tar emot kan du be din psykolog om hjälp att berätta för dina föräldrar. Så klart att du oroar dig över deras reaktion, men de behöver få chansen att ge dig stöd. Du ska inte behöva vara ensam om att fixa det här. Min erfarenhet är att saker inte blir jobbigare när man berättat utan tvärtom att det lättar och att man känner sig mindre ensam.

Du kan pröva att anonymt söka hjälp på nätet t.ex. Shedo ger stöd och vägledning till personer som lider av ätstörningar eller självskadebeteende. De har ett diskussionsforum, jourmail och jourtelefon.

Jag skickar även med vad andra har skrivit och information om självskada.

Livet kommer att kännas bättre, du kommer inte alltid att känna som du gör nu! Ta mod till dig och var rädd om dig själv!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta