Mår dåligt av hur det är hemma

Mår dåligt av hur det är hemma

Hej

jag är en tjej på 14 års ålder, jag blev tipsad av en kompis att skriva hit men jag vet inte om ni kommer svara men man får ju hoppas. Jag känner mig så värdelös och har flera ångest attacker varje dag över saker o ting mamma inte tar tag i som angår mig, t.ex jag skulle börja på fotboll i höst men hon ändrar sig hela tiden att jag får och inte får och då får jag press för att jag måste påminna så att hon kommer ihåg att ansöka dit och sen när hon inte svarar mig på tal om det så får jag ångest och då mådde jag dåligt i två till tre dagar om fotbollen och grät i duschen och skar mig själv nära knäskålen, jag har ju självklart inte berättat om de och sa bara som bortförklaring till dem att jag ramlat för att jag vet att de kommer bara bli arga,för att jag förut skar jag mig i armen med mina nycklar och mamma upptäckte ju mig självklart, så häromdan sa hon att jag inte går o lita på för att jag har självskadebeteende och såna som gör illa sig själv är lite dumma i huvudet, det fick mig ju att sjunka totalt men jag är ganska van att höra sånt från henne så jag tog ju inte så mycket åt mig.

Hon har ganska mycket problem med sitt beteende,kropp och ja hennes åsikter, hon är ju självklart ganska dum och bara säger saker som hon inte menar, jag mår jätte dåligt av det och orkar inte skära mig mer för att jag vet att jag är så mycket bättre än det. Och jag vet att att du kommer säga något om att jag ska prata med henne om detta men jag kan inte! Jag har försökt så MÅNGA gånger förut och eftersom jag inte träffar min pappa knappt så är mamma gift med en annan man och de har 10 års jubileum i höst och när jag har försökt prata med mamma så har hon bara tagit upp saker som jag har gjort fel på för att hon inte har något bra motargument och då blir det bara tjafs och om det blir tjafs och jag ”råkar” gnälla i hennes värld så blandar hon in sin man och han är alltid vid hennes sida och kan vara jätte agressiv, dessutom är han en besserwisser och är jätte svår att förstå. Då när jag ”tjafsar” med mamma så säger han ganska ofta ”lyd mamma, gör inget annat” och om jag försöker prata så avbryter han mig och säger ”nej du SKA lyda mamma” eller ”Inga men!” Och han är ju så noga med saker o ting så om jag gör något fel så blir han arg och ja jag gör fel många gånger men det är för att han äger ju alla utrymmen med sina saker och han skäller på mig för att jag inte håller ordning osv och det skapar ju stress och konflikter och tro mig han har sagt att om jag vill ändra på något så ska jag säga till men jag varken orkar eller hittar ett bra ställe att flytta saker till och han säger också att bara om det är bra idéer så går han med på det, han kan vara faktiskt riktigt våldsam om det så behövs och ta tag i en hårt och sätta en på plats och jag orkar verkligen inte. Har du något tips på hur man kan hantera situationen bättre? Mamma har också sagt att jag inte kan gå till kurator för att de kommer bara kontakta SOS om jag berättar hur vi har det hemma med inneboende... Dessutom så är min skolas kurator inte så rolig att prata med för att hon har aldrig tid och hon är ganska ”vass”  jag vet också att hon kommer prata med mamma om det jag har sagt och att om det är ens lite allvarligt så kommer hon att kontakta SOS och mamma kommer ju ändå bli arg på mig för att jag går till kuratorn och pratar, denna kurator vill heller inte ha tystnadsplikt, vad är normalt beteende i en familj?

jag skulle snälla uppskatta ett svar

Felle

BUP svarar:

Hej Felle!

Du är bara 14 år men när jag läser ditt brev så får jag intryck av att du har fått mogna snabbt och reflekterar kring din familjs svårigheter så klokt som om du vore en äldre person.

Det kan ofta vara så att man i familjer med många olika sorters svårigheter tidigt gör känslomässiga erfarenheter hur man på olika vis måste anpassa sig för att minska risken att föräldrarna uttrycker negativa känslor mot en.

På det viset börjar man ofta ta ett stort känslomässigt ansvar i sin familj utifrån att föräldrarna haft svårt att vara de lugna och trygga personer man som barn har behov av att de är. Det är inte barns fel eller skuld att reagera så utan det är en inbyggd överlevnadsmekanism hos barn som växer upp i otrygga familjeklimat.

Det är alltid stressande för barn och unga att växa upp med dessa erfarenheter och det är mycket vanligt och en frisk reaktion att utifrån det reagera med att må dåligt på olika sätt, till exempel att känna oro och ångest. Du ska inte behöva skämmas över att du får ångest och du är inte alls dum som har självskadat även om det är en problematisk strategi för att hantera ångest.

Du är verkligen stark som också kan stå emot att självskada men jag tänker att du kanske ändå behöver få känna att du har stöd och får hjälp att hitta andra strategier när du får mycket ångest. Det kan du få hjälp av genom en samtalskontakt.

Ja, du  har rätt att vi på BUP många gånger uppmuntrar barn och unga att försöka prata med sina föräldrar om hur dåligt man mår. I flera fall kan det leda till något mycket bättre hemma men verkligen inte alltid.

Vi vet också att det finns föräldrar som på sitt eget sätt säkert försöker vara så bra föräldrar de kan  men faktiskt inte förmår att vara de trygga vuxna som barn behöver.

Ibland är det ju även värre än så, att föräldrarna också långt går över de gränser som finns och misshandlar barn, psykiskt och fysiskt. I dessa familjer gör man bäst att lita på sina egna instinkter som barn, att om det känns farligt eller dåligt att öppna sig hemma är det bättre att hitta andra trygga alternativ utanför familjen.

Du säger att inte heller skolkuratorn verkar vara ett bra alternativ för dig i det här läget, återigen så tycker jag att du ska lita på dig själv som du känner just nu.

Det finns andra alternativ för dig att ändå kunna få rådgivning och stöd. Dels kan du på egen hand vända dig till en ungdomsmottagning för samtalsstöd på egen hand som ung.

Du kan också ringa helt anonymt till en kurator på BRIS, barnens rätt i samhället och prata om problemen hemma. Du kan också läsa mer om soc om du vill veta mer om hur de arbetar i familjer.

Om du känner dig rädd hemma i din familj, så tveka inte att ta hjälp, för så ska du inte behöva känna. Det är inte normalt familjeklimat!

Var rädd om dig!



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta