Föräldrar som bråkar hela tiden

Jag trivs inte lika mycket hemma längre, men vet inte vart jag ska få tag på hjälp. Mina föräldrar har under flera månaders tid tjafsat och bråkat med varandra. Det brukar börja med att den ena klagar på den andra om något litet, sen brukar en skrik-match börja. Det kan ibland ha slutat med att min mamma gråter, för att pappa har sagt något dumt. Eller att pappa argt försvinner ut därifrån och säger/hotar lite lätt med att han vill flytta här ifrån.

Pappa hade en diskussion med mig en gång, om hur han och mamma inte älskade varandra längre, att de bara är tillsammans, för att. Han anklagade också mamma för att vara otrogen. Jag kan se att det inte finns någon kärlek, empati eller tillit i deras förhållande längre. De sitter bara och klagar på varandras fel och brister hela tiden.

Jag har haft diskussioner med min mamma också. Men jag har insett att jag inte vill ha sådana samtal med mina föräldrar längre. Jag vill inte ta någons parti och det känns som att de tar chansen att smutskasta varandra, de gångerna jag har frågat hur läget står till med dem. Det hela har resulterat till att jag undviker att fråga hur de mår om dagarna. Jag försöker faktiskt undvika mina föräldrar så ofta jag kan för att slippa vara i närheten om de skulle börja tjafsa. Eller för att jag inte gillar den stela atmosfären som uppstår när man är med dem.

Det finns dagar då det är längre uppehåll mellan deras bråk, men stämningen hemma känns fortfarande jobbig och oskön. Pappa är dessutom full rätt så ofta, medan mamma väljer att sitta med sin mobil istället för att umgås med oss i familjen. Jag känner mig inte genuint glad när jag ler eller pratar med dem längre. Jag umgås bara med dem för att jag vet att det gör mina föräldrar glada då jag spenderar tid med dem. Men jag gör det inte helhjärtat. Sen har jag också själviska skäl till varför jag spenderar tid med dem nuförtiden.

När de väl sitter fulla, ledsna, uppjagade medan de sitter och klagar på varandra så kan det hända att de börjar klaga på hela familjen, alltså oss barn också. de brukar säga saker som "barnen kommer bara ut från sina rum när de är hungriga, nödiga eller vill ha något" Så nuu när jag är med dem, så är min baktanke "spenderar jag lite extra tid med mamma, så kanske jag vågar be om lite biopengar då jag ska ut med mina kompisar sen"

jag och mina småsyskon har pratat med varandra om det här. Vi har funderat på om vi borde ta upp det här med våra föräldrar. Men vi vågar inte. Vi är rädda för att vi kommer göra allt mycket värre om vi är dem som lägger ut korten på bordet. 
Just nu har allt lagt sig, och jag och mina syskon har accepterat att det är så här läget ligger till hemma.

Men jag är riktigt rädd att det här förstör våran familj mer. Det går runt i en loop.
de bråkar, vi stannar inne på våra rum, de blir arga på oss för att vi inte tillbringar tid med dem, vi tvingar ut konversationer och skratt. Sen börjar det allt om igen.

max

BUP svarar:

Hej!

Så jobbigt det är hemma! Du är verkligen klok som insett att det inte är din uppgift att vara samtalspart för dina föräldrar och lyssna på deras relationssvårigheter.

Det är som du säger också bara belastande för ungdomar att känna att man hamnar i lojalitetskonflikt mellan sina föräldrar. Det är något som du bäst fortsätter att skydda dig själv ifrån.

Via sin hemkommun så finns det föräldramottagningar och familjerådgivning för samtalshjälp till föräldrar som har konflikter eller andra familjeproblem. Så om dina föräldrar önskar hjälp har de alla möjligheter att skaffa sig själva den hjälp de behöver.

Jag tycker det är en svår fråga du ställer, om ni syskon ska ta upp med era föräldrar hur ni påverkas av deras konflikter-eller om det riskerar att göra saker än värre. Det är just den "riskavvägningen" som det är svårt att ge råd om här utan att vara mer insatt i hela problematiken.

Visst kan det ibland leda till en ögonöppnare men någonstans borde ju föräldrarna redan ha insett hur dessa omfattande bråk påverkar er barn, och har dina föräldrar inte visat insikt om det redan ja då är frågan hur stor deras förmåga just nu är att ta till sig hur ni barn känner. Att dina föräldrar dricker sig fulla spär antagligen på både bråken och att de brister i insikt hur deras beteenden påverkar er barn.

Jag tror att det bästa råd jag kan ge dig är att du själv söker samtal med en oberoende part utanför din familj så du får en bättre möjlighet att prata igenom dina olika alternativ.

Det är verkligen fint av dig att du finns där för dina syskon, samtidigt är det en börda för dig att behöva axla ett så stort ansvar för dem när du själv samtidigt är ung och befinner dig i samma svåra situation. Egentligen ska du ju inte alls behöva bära på det ansvaret.

Du kan ringa en kurator på BRIS för rådgivning. Du har också möjlighet att vända dig till ungdomsmottganingen för en samtalskontakt. När skolorna öppnar så kan man också vända sig till sin skolkurator när det finns problem hemma i familjen.

Via koll på soc så kan ungdomar få kontakt med soc, även anonymt om man vill.

Ta väl hand om dig själv!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta