Är mina ätsvårigheter tillräckliga för diagnos?

jag är 15årig  (snart 16) tjej och jag har yttrat problemen jag har med mat och hur jag ser mig själv i en stödjande grupp online. några har då sagt att det låter som om jag kan ha en ätstörning men det jag gör/tänker är inte dåligt "nog" för att vara så allvarligt enligt mig. 

jag tränar antingen 2-4 gånger per vecka på gymmet, eller så gör jag ingenting alls. jag brukar skippa frukos och lunch, bara äta middag och det jag känner för runt kvällen, -men har även gått vissa dagar utan att äta (som mest någonsin 88timmar). 

jag är väldigt missnöjd med min kropp och tänker att jag skulle vara lyckligare om jag var smal. vissa delar är jag mer missnöjd med än andra..

tog även fler test online (vet att dem inte är pålitliga men som en "grund" för att se var jag kanske är), fler sa att jag var i hög risk av anorexia men tror dock inte det.

jag har dock sagt till dessa personer i gruppen att jag kommer gå för att få en diagnos någon gång men jag vill inte gå och få en om dem kontaktar mina föräldrar om det visar sig att jag har en ätstörning. 

jag vill bara ha diagnosen men inte föräldrarna eller mer mat inblandat, skulle det vara möjligt?

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev!

Jag kan inte hjälpa dig med diagnosen men jag kan ge dig ett kort svar på din raka fråga:  Jo, tyvärr, om du har en ätstörning så behöver dina föräldrar vara inblandade och hjälpen som du behöver kommer bland annat handla om maten. 

Orsaken är att diagnosen ätstörning är en allvarlig sjukdom som innebär stora begränsningar i livet och i förlängningen kan bli livshotande. Om du får diagnosen så blir behandling viktig. Den innebär ju bland annat att du behöver äta mer och du beskriver detta som det svåraste. Ja, det är svårt. Och det blir svårare ju senare du får hjälp för då har du hunnit bli alltmer fast i sjukdomen. Alltså blir det viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt. 

Din andra farhåga handlar om föräldrarna och eftersom jag inte känner dig eller din familj så vet jag inte hur det skulle bli. Många tycker det är jobbigt med föräldrarnas reaktioner och ja, många föräldrar blir förskräckta och oroade eftersom diagnosen är allvarlig. Föräldrar kan reagera olika på detta och till en början visa det med överbeskydd, ilska, förebråelser eller andra jobbiga beteenden. Många föräldrar har redan oroat sig och förstått och känner sig lättade över att få veta från en professionell. De allra flesta landar dock i att kunna vara till hjälp i behandlingen. 

Om du inte känner att du kan prata med dina föräldrar så behöver du tala med en annan vuxen som du kan lita på. Det kan vara skolkuratorn eller -sköterskan, en släkting, granne, kompisförälder, huvudsaken är att hen kan ta emot din berättelse och hjälpa dig berätta för föräldrarna. De är dina närmaste anhöriga och viktiga för en bra behandling.

Jag ställer alltså några frågor tillbaka till dig: blir ditt liv påverkat och begränsat av ätsvårigheterna? Vill du få utrymme för annat? Behöver du prata om hur det känns? Vill du veta mer om vad det handlar om just för dig? 

I så fall behöver du vända dig till BUP eller till en ätstörningsenhet i närheten av där du bor. Bra att du har koll på nätet, känner du också till Shedo och Ätstörningszonen? Jag bifogar lite info från oss och tidigare brev vi fått.

Hoppas du ser till att slippa ägna dig åt matfrågor framöver, ta hand om dig! 


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta