Ett enda kaos i min hjärna

Ett enda kaos i min hjärna

Hej. Jag är 15 år och vill bara få någon slags vägledning för just nu är det ett enda kaos i min hjärna. Det var mycket i årskurs åtta som blev jobbigt och det slutade tyvärr i ett självskadebeteende där jag skar mig ett flertal gånger med skalpell l benet och armarna. Jag lyckades hålla det hemligt för mina föräldrar men en nära vän som är några år äldre än mig förstod hur det låg till. Jag har pratat mycket med henne om mitt välmående och hon har alltid funnits för mig att kunna prata med. Men nu har jag blivit så rädd att jag orsakar henne skada. Jag vill verkligen inte vara ivägen utan bara underlätta hennes tillvaro. Istället har jag slutat att prata med henne och försökt prata med mig själv. Det funkar inte alls bra och slutar bara i tårar och ångestattacker. Jag har tänkt tanken att söka hjälp hos er men mina problem känns alldeles för små för att det ska vara okej. Andra har det så mycket värre än mig och jag är rädd för att ni bara skulle sucka och tycka att jag var töntig om jag kom för att söka hjälp. Vad ska jag göra? Ska jag fortsätta att försöka prata med mig själv eller finns det något annat sätt?

hejpådig

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev! Modigt av dig att skriva till oss!

Du beskriver en jättejobbig situation och väldigt allvarliga problem. Vi skulle inte alls sucka och tycka du var töntig om du kom till BUP. Jag tycker inte dina problem är för små för att söka hjälp! Det är möjligt att andra har det värre än vad du har det. Det är också möjligt att andra har det lättare. Du behöver inte jämföra med andra, du har rätt att få en bedömning av just dina problem!

Tyvärr är det så tabubelagt att prata om självskadebeteende i vårt samhälle. Det är mer OK att prata om att man t.ex. är deprimerad. Väldigt många ungdomar skäms över att de skär sig och vågar inte berätta för sina föräldrar.

Du har ingen skuld i att du har självskadebeteende, det är inget du har valt frivilligt! Jag är glad för din skull att du har en nära vän som du kan prata med, som förstår dig och att hon alltid funnits där för dig. Sorgligt att du slutat prata med henne. Jag skulle själv bli ledsen och undrande om min vän skulle sluta anförtro sig till mig. Jag undrar om hon vet att du fortfarande självskadar dig eller om hon tror att du är fri från dina problem. Jag kan förstå att du vill skydda henne, för det är ju inte helt enkelt för en vän att bära såna tunga hemligheter. Jag tycker du kan tala om för henne att du fortfarande mår dåligt, men du behöver ju inte berätta detaljerat. Du kan fråga henne vad och hur mycket hon tycker är OK att få veta.

I stället för att prata med henne pratar du med dig själv och du konstaterar att de inte alls funkar utan att det leder till tårar och ångestattacker. Du ska inte fortsätta att försöka prata med dig själv! Du behöver få in vuxna i ditt liv. I första hand tycker jag du ska pröva med dina föräldrar, även om det känns läskigt! I allmänhet brukar föräldrar bry sig om sina barn och vilja hjälpa till när barnen har problem. Kanske kan din vän vara med som stöd? Dina föräldrar kan sen kontakta BUP. Du kan också pröva med Ungdomsmottagningen. Ett sätt, som är värt att först pröva om du är osäker, är att ha kontakt på nätet. En sida, som ger stöd till personer med ätstörningar och självskadebeteende och som har diskussionsforum, jourmail och jourtelefon är Shedo

Jag skickar med vad andra frågat och information om självskadebeteende.

Hur jobbigt det än är att bryta detta beteende, så går det! Jag är övertygad om att du har den styrkan! Var rädd om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta