Vill inte leva i denna skit

Hej, Bup! Jag har mått dåligt sen jag varit 10 år gammal. Varit inlagd på psyket 5 gånger, och bor just nu hos en familjehem.  Jag dricker skär mig och röker för att jag ska kunna må bättre men just nu är jag i en sån här situation där jag inte klarar av något. Mina föräldrar sitter och hotar mig att om jag inte slutar dricka och röka så tar dem livet av sig eller att jag borde dö av självmord istället pga rökningen. Jag har bara en kompis här som faktiskt bryrs sig men ibland får jag andra tankar över att ingen skulle bry sig om jag dog och jag sitter fortfarande och skär mig, Jag tänker så ofta på att ta mitt liv, att jag ska smita ut på nätterna å bli påkörd eller ta en överdos. Jag ar mediciner men det hjälper inte ens heller då jag tagit dem i flera år nu och ändrat å ändrat. Jag behöver hjälp nu snälla. Jag vill inte leva i denna skit jag vill dö jag orkar inte längre.

M

BUP svarar:

Hej!

Ditt mejl är djupt oroande och väcker starka känslor. Du är tyvärr en av dem inte så få barn och ungdomar i vårt land som drabbats hårt av många olyckliga omständigheter i livet. I all fall av att inte ha ett tryggt hem med föräldrar som kan ge dig den omsorg, stöd och värme som alla barn behöver under sin uppväxt.  Det är jättesorgligt.

Men det betyder inte att ditt liv är värdelöst, däremot att det är kämpigt, jobbigt, som du säger, känns som "skit". Säkert. Men nej, du ska inte dö. Hur kämpigt det än är du kan komma segrande ut i kampen för att få ett normalt med liv med glädje och sorg som livet bukar vara. Att du skrivit till oss visar att du har din vilja att kämpa vidare, att du har din sunda överlevnadsdrift. Det är denna kraftkälla som de barn som man kallar för "maskrosbarn" - alltså som trots hårda villkor skaffar sig ett vanligt liv - brukar hämta energi ifrån. Du ska använda denna källa men du behöver en ledsagare på vägen som hjälper dig.

Just nu har du slagit in på en väg som inte leder till något gott. Missbruk av olika slag (alkohol, rökning, droger, vad som) och andra typer av självskadebeteende resulterar bara i ännu flera problem. Men jag vet naturligtvis att alla dessa typer av missbruk är en sorts självmedicinering, tyvärr utan önskad effekt mer än i bästa fall en kortvarig lättnad för stunden.

Men vem finns för dig som kan hjälpa dig på ett annat och bra sätt. Vem finns för dig i din omgivning? Jag undrar vad dina familjehemsföräldrar kan ge dig för stöd och trygghet? Hur mycket du kan anförtro dem? Det är en stor fråga. Med detta hänger ihop hur mycket kontakt du har med den socialsekreterare som är ansvarig för din familjehemsplacering. Du kan alltid kontakta denna person om du inte får tillräcklig bra omsorg, uppmärksamhet och klok föräldraskap i ditt familjehem.

Det är dock bara en del i mina tankegångar. Den andra stora frågan är om du får vård för din psykiska ohälsa. För du har ett psykiskt lidande som måste tas om hand av vården, oavsett allt annat. Du har tidigare varit inlagd flera gånger och du får någon medicin fortfarande utskriven. Medicinen hjälper dock nästan aldrig i sig. Den måste kombineras med samtalsterapi av någon form. Får du samtal hos någon? Vem talar med dig om vad som plågar dig i ditt inre, hur dina tankar går, vad du känner inför ditt liv, inför dina föräldrar, inför dina familjehemsföräldrar, om kompisar, om framtiden, om hopp och om hopplöshet? Jag menar tankar som brukar kretsa i alla ungdomars huvud. Lika viktigt är det att sådana samtal också ger dig nya strategier hur du ska kunna sluta med självskadebeteende, med missbruk, lära dig nya färdigheter för denna inte alls lätta uppgift.

Jag vet inte vilka vägar har man provat efter dina inläggningar. Men helt oberoende av vad man gjort eller inte gjort hittills står det klart att ditt behov av vård kvarstår. Mitt första förslag är att du tar tag i dina egna intressen och rättigheter. Du har rätt till vård och du ska få den. Tala med den läkare som skriver ut medicinen för dig och säg att du skrev till oss och fick rekommendation på samtalsterapi i någon form, förutom  medicinen. Visa gärna mitt svar om det behövs. Du kan också ta upp detta ditt behov hos din socialsekreterare. Egentligen borde dina familjehemsföräldrar söka också vård för dig på BUP eller på vårdcentralen om de har infört psykolog/kuratorsmottagning för psykiska problem som många vårdcentraler har gjort.

Ytterligare förslag: en alldeles egen väg är att du vänder dig till ungdomsmottagningen där du bor. Behandlarna på ungdomsmottagningarna är vana vid att träffa ungdomar med olika och lika sammansatta problem som du har. Detta kan du göra helt på egen hand. Dessutom kan du få mer råd och stöd på några (inte på alla) nätsidor. Gå in till exempel på Barnens rätt i samhället där du kan chatta med en kurator eller du kan även ringa ditt på telefonnummer 116 111. Du kan också chatta med någon och få en "storasyster" på tjejzonen.se.

Det viktigaste är att du får hjälp med att värdesätta dig själv och ditt liv som kommer att ta nya vändningar, det är jag säker på. Vändningar som du blir glad föra att du hade ork att kämpa dig fram till. Inte lätt, jag vet, och det är inte "rättvist av livet" att ha det så svårt som du. Men ta den stöd som du kan hämta på sättet jag föreslagit och ge inte upp tills du får rätt vård. Det blir värt det, du kommer att få se.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta