Klarar inte av att öka mina måltider

Hej! Jag är en glad, sprallig tjej på 15år, snart 16 år. Jag har lidit av både anorexia och ätstörning UNS i ca. 6 års tid nu. Men fått behandling i 3 års tid på en ätstörningsklinik. Jag har gått hjälp på familjeterapi, matträning, sjukgymnastik, KBT, KBT-E via öppenvård. Sedan har jag varit inlagd barn o ungdomspsykiatrin i några veckor pga. min anorexi. Nu har jag kämpat i 1-1,5 år att bli frisk från helvetet. Men det går inte! Ångesten har blivit för stark och jag klarar inte själv av att bryta mönstret. Ibland får jag så pass mycket ångest att jag tror att jag ska dö, det är hemska tankar då. Det är därför jag inte klarar av att öka mina måltider, fast att jag vet att jag måste. Mitt fysiska tillstånd börjar bli sämre. Men det är bara då vården tar mig på allvar. Jag har haft så långa o allvarliga krampanfall att ambulans behövt hämtat mig flera gånger, samt har min doktor sagt att jag kommer inte överleva allt för många år till om jag fortsätter i samma fotsteg. Men jag får ju inte den hjälp jag behöver, om jag inte är i fara för mitt liv. Ditt vill jag absolut inte komma till igen, men vad har jag för val - när inte vården hjälper? Nu har det gått så pass många år, att anorexin blivit min identitet. Så det går ju inte bara att bryta och bli frisk på några veckor... Vad ska jag göra? Jag har föreslagit behandlingshem osv, men det kostar för mycket för landstinget/kommunen. Men vad kostar det, om jag fortsätter i samma fotsteg resten av mitt liv...? Annars får jag ge upp! Mvh en sjuk tjej i form av ätstörningar.

Lisa

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Vilken besvärlig situation du beskriver! Så svårt du har det och har haft under en lång tid? Hur ska man förstå att du inte blivit frisk fast du är motiverad och försöker? Du låter mycket motiverad att äta mer och bli frisk från din segdragna anorexi. Men samtidigt får du väldigt mycket ångest om du försöker öka dina måltider och du skriver att anorexin blivit din identitet och det är svårt att bryta ditt mönster.

Du vill ha mer stöd i form av ett behandlingshem och det skulle kanske underlätta för dig men samtidigt verkar det inte gå - kanske av ekonomiska skäl. Så vad ska du då göra? Du undrar om du måste ge upp. Ge upp att kämpa? Det hoppas jag att du inte gör men vad ska du göra? Försök att hitta fler alternativ! Det finns så mycket kontroll och tvång i ätstörningar att det är svårt att hitta alternativ - bryta mönstret som du skriver.

Jag tänker att kanske kan det tillföra något att du funderar på varför all den hjälp du fått inte gjort dig frisk? Kan du förstå nu i efterhand varför det inte fungerat som antagligen både du och andra önskat?

Har du alltid haft så svårt att öka dina måltider, alltid lika mycket ångest eller är det nytt? Varför har hjälpen inte hjälpt? Eller den kanske har den det ändå? Utan den kanske du inte hade levt idag?

Jag tänker att du skulle kunna ha nytta av att försöka fundera på vad som hjälpt och vad som inte hjälpt dig. Försök att förstå vad det är i "hjälpen" som är hjälpande för dig. Du måste ju ändå själv stoppa i dig maten. Vad kan den andre göra för att minska din ångest som är hindrande? Sitta bredvid och prata lugnande? Det kanske går att ordna utan behandlingshem.

Har du någon att prata med nu? Någon som du kan prata med om hur du ska få hjälp även om det inte blir behandlingshem. Någon som kan hjälpa dig med andra alternativ än att ge upp. Om inte så tycker jag du ska skaffa dig en samtalskontakt. Det är så viktigt att du får rätt hjälp nu och att du blir lyssnad på. 

Jag hoppas att du då och då få vara den glada och spralliga tjej som du nämner. Det låter befriande.

Lycka till!!





Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta