Orolig för allt hela tiden

Självskadebeteende 

Hej, jag bytte skola för 1 år sedan. Innan blev jag dödshotad på skolan, varje dag jag tänker på de får de mig att vilja ta livet av mig. Jag känner mig värdelös. När jag bytte skola blev allt värre, speciellt sommaren till jag skulle börja i nya skolan. (Sommaren 2017) Jag börja få ångest för att byta skola (har haft ångest sen jag va 9-10 e nu snart 12 och mår skit varje dag. Kände mig även nedstämd under hela sommaren, börja skada mig själv, vilja ta självmord. Varje gång jag tänker på de de skrev i hela skolan om mig gör att jag ba vill ta mitt liv så fort som de går. Sommaren var skit o jag hade iaf ingen att prata me, Hösten var jättejobbig, började bli mobbad. Hörde kommentarer om andras kroppar av de, å om mig, vilket ledde t ätproblem (inte riktigt ätstörning) (hösten 2017-nu) Nu tror jag att ja har självskadebeteende, självmordstankar, depprission, panikångest/Panikattacker, ångest känner verkligen att jag inte liter på NÅGON. Alla vuxna har svikit mig när jag var runt 9-10 o ville ha hjälp me ångesten. Sedan dess vågar jag it, jag är orolig för allt, hela tiden. Allt e skit. Bät skolan börjar, vet jag it om jag kanske begår självmord som de nu. Jag e ba som sagt 12 år. Alla tror att jag mår jättebra eftersom jag ler o Fake skrattar varje jäkla dag. 

Jag vill få tillbaka livsgnistan, ingenting son jag tyckte var roligt förut tycker jag e roligt nuförtiden. Jag behöver hjälp (litar inte på nån längre it i skolan hemma i stallet elle i skolan) Alla mobbar mig i skolan. /En nedstämd tjej som behöver hjälp nu!!

Felicia

BUP svarar:

Hej Felicia!

Ditt mejl till oss vittnar om ditt hemska lidande, om en djup förtvivlan. Men det visar också att du - trots din svåra utsatthet i skolan och alla andra problem med oro och ångest - har energi och vilja att kämpa för att "få tillbaka livsgnistan". Det är den utgångspunkt vi kan ta när vi fortsätter tänka.

Den vedervärdiga mobbning du har varit utsatt för i din gamla skola har lämnat djupa spår inom dig. Det gör mobbningen alltid, även i mildare former än vad du har upplevt. Det sker precis det som du beskriver; mobbningens offer blir på något sätt fångad i den bild mobbaren skapar, att man är av inget värde, i värsta fall att mobbningsoffret inte ska finnas till.

Men nej, du kan bli fri från från denna bild och du ska få en sund självuppfattning. Mobbarna får inte bestämma över din självbild. Det är du som ska besegra dem inte tvärtom. Du ska kunna känna att ditt liv är lika värdefullt som andras och du ska trivas med det som andra ungdomar. Men för att nå ditt behöver du hjälp, självklart.

Här har vi ett problem. Du säger att du inte litar på någon, inte i skolan, inte hemma. Du har levt med oro och ångest sedan länge och att det har förvärrats under tiden i brist på hjälp. Du har har börjat få panikattacker, problem med maten, någon form av självskadebeteende och därtill även självmordstankar.

Allt det här är så komplext och sammansatt att du verkligen behöver hjälp någonstans ifrån. Men varifrån?

Först ser jag att du behöver komma över tröskeln till att prova olika vägar.  Du skriver att "alla vuxna har svikit mig" när du tidigare ville få hjälp mot ångest. Jag vet inte om du menar dina föräldrar eller att ni sökte hjälp till exempel på BUP eller hos din kurator i skolan. Hur det än var då -dra inte slutsatsen av en dålig erfarenhet att du inte kan hitta hjälpen nu.

Ibland lyckas man inte med kontakt inom vården, så är det tyvärr. Men det kan fungera en annan gång, bara man inte ger upp tills man hamnar rätt. Om ni har varit med dina föräldrar på BUP eller någon annanstans kan ni gå tillbaka till exempel till BUP och börja hos en annan behandlare. Man kan också börja med att ringa till vårdcentralen och fråga om de har öppnat mottagning för psykiska problem som många vårdcentraler har gjort.

Jag vet inte om jag förstår det rätt men du skriver att du bytte skola efter en hemsk mobbning. Jag tänker att i så fall måste dina föräldrar varit inkopplade och informerade vad som hände och varför man valde lösningen att byta skola. Det betyder också att de vet åtminstone en del av dina problem. Är det möjligt för dig att tala med dem om dina nuvarande problem och be dem att hjälpa dig med att söka hjälp på BUP eller på vårdcentralen? Det vore det bästa.

Men om du just nu inte vill det måste du ändå och under alla omständigheter stöttas i din kamp för ett friskare liv. Därför rekommenderar jag att du går in på tjejzonen.se. Där kan man chatta anonymt och kanske få en "storasyster" som kan ge vägledning, råd och stöd. En annan sida på nätet där du kan få hjälp är Barnens rätt i samhället. Dit kan du också ringa på nummer: 116 111. Du kan också kontakta ungdomsmottagningen. I princip tar de emot från 13 års ålder men många mottagningar är flexibla med denna åldersgräns.

Än en gång: du har en sund och modig kraft inom dig när du vill få tillbaka din livslust, du ska inte släppa den tråden! Att börja självskada är inte någon utväg, det bara försvårar allt annat att ta itu med. Prova istället de vägar jag föreslagit. Och om tendenser till mobbing i den nya skolan uppstår sök och kräv bestämd hjälp direkt när skolan börjar, hos kurator, hos lärare, även hos rektorn. I värsta fall, i brist på hjälp kan man anmäla skolan till kommunen eller skolans huvudman.

Det finns inget liv utan någon grad av oro och vi alla kan ha perioder i livet när vi brottas med ökad ångest. Men det är inte okej att oroa sig alltid för allting, det är inte acceptabelt att leva med panikattacker. Det är inte hållbart i längden att försöka fejka leenden. Var öppen så långt du kan med problemen, det är förutsättningen för att nå fram.



Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta