Vågar inte, vad är fel?

Hej jag är en tjej fyller snart 17

jag har alltid varit mobbad men inte direkt jag menar att på förskolan, grundskolan, även nu på gymnasiet eleverna snackar skit om bakom ryggen  De suckar, skrattar börjar vidka till varmdra när läraren säger att jag ska jobba med någon av de.

En dag hafe jag grupparbete där varke gång jag sa något så skrattade de och visade mig att jag var så dum sen skrev de samma sak fast på ett annat sätt. Sen gick de ut till sina kopisar och började säga att jag är som hen hundvalp börjar jobba när de skriker på mig. Jag berättade de till läraren och hon pratade med de de förnekade allt och sen kom de till mig och ba om du blir arg kom och säg det dirkt gå inte och spela som att du är kränkt till lärare.

jag vågar inte jag är inte så stark att våga tå ifrån.

Jag vågar inte räcka upp handen i lektionen även om jag vet att jah kan svara på frågan. 

Jag är alltid ensam på rasterna jag brukade sitta i biblioteket men jag gör det inte länge utan jag låser in mig i lektionen och väntar tills lektionen börjar.

jag mår jättedåligt av det och vet inte vad jag ska göra. Jag har berättat lite om det för skolkuratorn men hon gjorde inte utan sa bara att jag ska inte bry mig, det är inte värt och sånt fast jag kalar inte av det längre. Jag i sista månade inanan sommarlov så har jag gått till bara några lektioner för det känns inte bra att gå dit.

varje gång jag blir kompis med någon så blir jag besviken eller lämnad. Jag vet inte varför jag vet inte vad är felet på mig jag gör allt de vill. Skolkuratorn säger att jag är försnäll men jag vet inte hur ska jag sluta vara det.

Även mina kompisar som jag brukar umgås med de mobbar mig genom att skoja och när jag sa en gång emot så böjade de säga att jag är barnslig, känslig. Sen säger de att de skojar. Jag känner mig inte tygg någonstans inte i skola och inte när jag är med mina kompisar heller. 

Min mamma säger bara att jag ska inte skapa problem och att det är vanligt hon har det också så och när jag berättar om något som någon har gjort så snackar hon för mycket om det. Om jag ska ut Med personen igem så påminner hon mig hela tiden vad hen har gjort och snackar skit om hen så att jag inte orkar göra något för jag vet att hon säger rätt.

så har det hänt redan när jag var lite när gick i förskolan. 

Jag vet inte vad är felet på mig. Jag vill inte vara ensam men jag vill inte heller känns som jag gör. Ingen tycker om mig oavsett vad jag gör för de  

Lina

BUP svarar:

Hej och tack för ditt långa och beskrivande brev. Det blir lätt att förstå hur du har det, och så ska det definitivt inte vara. Mycket har varit jobbigt för dig och när du modigt berättat för skolkuratorn så får du ingen hjälp med hur du kan göra i stället – om du verkligen är för snäll?! Skolan har verkligen misslyckats med sitt uppdrag att motarbeta mobbing! Du har också försökt prata med din mamma men även om hon kunnat känna igen vad du berättat så har hon inte kunnat hjälpa dig vidare. 

Jag föreslår att du söker professionell hjälp via vårdcentralen. Nästan alla vårdcentraler har infört psykolog- och kuratorssamtal på en kvalificerad nivå och det tror jag du skulle ha användning för. Jag vill också tipsa om Tjejzonen, mycket användbar hemsida, särskilt Sommarchatten och Egen storasyster.

Prova!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta