Ni är långsamma och folk dör!

Just nu går alla mina betyg och min framtid bort. Tid är så viktigt och jag behöver er hjälp. Jag har sökt om saker till er hur länge som hällst. Jag har haft kontakt med er men ni tar år på er att göra något åt det! Min framtid suddas ut men ni är för långsamma för att göra nåt åt det. Min framtid är allt och jag klarar inte mer! Jag vill ta självmord och ni ska hjälpa mig men om ni tar flera år på er så hinner ni inte. Varje dg är det nära att jag tar mitt liv och ni är så långsamma. FOLK BEHÖVER HJÄLP! Och ni är långsamma. Inga men eller så här är det! Ni är långsamma och folk dör varje dag för det! 

Folk dör!

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev som gör mig både glad och ledsen. Glad för att din ilska innehåller så mycket av livskraft och ledsen för att du inte får den hjälp som du behöver.

Jag förstår att du är jättearg på oss på BUP som är alldeles för långsamma. Det är klart att det är frustrerande. Speciellt eftersom du verkar må så dåligt och upplever att du inte blir tagen på allvar. Det är klart att det är jätteviktigt att känna att någon lyssnar på en och att de som ska hjälpa en gör allt de kan för att du ska få rätt hjälp.

Du har skrivit två brev som båda är jättetydliga med vad du känner och behöver. Tror du att du kan bli ännu tydligare mot dina behandlare? Kan du skriva ner vad du behöver, vad du tycker att dom har missat för att också göra det tydligt för dom?

Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig. Om du har svårt att göra det själv, kanske det finns någon annan vuxen i din närhet som du kan ta hjälp av. Någon som skulle kunna hjälpa dig att föra fram din frustration och din desperation. Ibland är det bra om någon annan också kan hjälpa till genom att föra ens talan.

Kan dina föräldrar göra det eller finns det någon släkting, skolpersonal eller annan som kan hjälpa dig med det? Kanske den personen skulle kunna prata med chefen på mottagningen eller någon annan ansvarig om hur missnöjd och desperat du är, och hur viktigt det är att du får hjälp nu.
Du kan förstås också be att själv få prata med någon ansvarig.  Jag tycker också att du kan visa ditt brev för din behandlare, du kan också visa mitt svar om du vill.

Till sist: ge inte upp, stå på dig !