Fått reda på saker om min pappa

Hej! Ofta mår jag så dåligt att jag inte vet vart jag ska ta vägen, de ända jag kan göra är att få panik, svårigheter att andas och gråta.

de här tillfällena är oftast när jag är själv och tänker alldeles för mycjet eller när något händer som jag blir ledswn över som jag kanske inte skulle tagit så hårt på om jag inte kände en tyngd över mig eller mådde dåligt sen innan. För tre år sen fick jag reda på en del saker om min pappa, saker han har gjort o saker han började göra. Jag hade inte märkt av de tidigare förens han började ringa mig och säga allmänt sjuka saker. Han är överkontrolerande över både mig och min mamma. (Min mamma och han är skilda sen flera år tillbaka) men han smsar henne flera gånger om dagen och mig med. Jag träffar honom ibland men oftast bara om jag vill träffa farmor och farfar, för han bor hemma hos de. Han har bestämt sig för att jag jnte ska träffa mina kusiner pågrund av olika skäl enligt honom men de handlar mest om att han är avensjuk på sin bror. Jag och mina kusiner brukad träffas ändå men det blir alltid liv och bråk då. De blir det om allting hela tiden, vad man än säger till han vänder han de till något dåligt och bråkar om det. Det med pappa har sen tre år tillbaka vart något som jag mått vädigt dåligt över, men det är inte förens de här året jag verkligen har mått dåligt Påriktigt. De sista fyra veckorna i skolan (gick ut 8an i år) gick jag knappt på några lektioner, ville inte gå hem så va ändå kvar i skolan men satt utanför o grät. Jag ville inte gå hem för jag ville inte att mamma skulle få reda på något då jag vet att hon själv mår dåligt över allt med pappa. Att jag grät i skolan berodde inte bara på pappa, även om de va de som grundade allt. Men med tiden har jag bara slutat känna mig glad, allt som jag egentligen hade tyckt va kul blev nu inte längre lika roligt, de känns som att jag inte får vara glad för så fort jag är de känner jag en slags ångest o blir ledsen fort igen. Och nu har jag också förlorat mina närmsta vänner pågrund av att jag mått så här dåligt. Dom tycker att jag har blivit egoistisk och bara tänker på mig själv så dom orkade inte med mig längre. Så nu känner jag mig mer ensam än förut. Jag har andra vänner kvar men inte lika nära. Jag har också någon slags relation med en kille jag gillar, vi är inte tillsammans men vi båda gillar varanfra och vi träffas och så men där är de oxå oklart, emellan åt kan de också vara något som drar ner mig något enormt när jag redan är på botten. Han kan sluta och höra av sig i någon vecka o sen komma tillbaka som ingenting. Han hatar att jag är ledsen han vill att jag ska vara glad för han vet inte hur han ska hjälpa mig, och då blir han istället sur för det. Jag vet inte hur jag ska börja må bra igen, har ångest och är ledsen dagligen och har varit så i ca 5 månader, snälla hjälp mig. 

En tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Jag förstår att du mår väldigt dåligt och behöver någon att prata med.  För du blir väldigt ensam med de problem du brottas med som gäller din pappa. Du skriver inte vad han säger och gör. Men något har hänt och du skriver att han ringer och säger "sjuka" saker och att han SMS:ar dig och din mamma flera gånger om dagen och är kontrollerande. 

Din pappa tar väldigt mycket plats i ditt liv vilket är lätt att förstå också utifrån att han verkar så påträngande och respektlös mot både dig och din mamma? Hur ska ni göra? Går det att påverka honom? Bryr han sig om vad du säger? Han låter  förföljande? Jag tycker det låter som ett mycket besvärligt problem både du och din mamma har och antagligen inte så lätt att hantera. Men det gör det också angeläget att du pratar med din mamma. Ni har på många sätt ett gemensamt problem och kanske kan ni tillsammans söka någon form av stöd och hjälp? Eller att hon söker hjälp för egen del. Det finns hjälp att få även för henne t.ex olika kvinnojourer på nätet. En möjlighet som alltid finns är att ta kontakt med Socialtjänsten anonymt och höra om det finns någon form av hjälp ni kan få där ni bor. Det finns mer att läsa om detta på KollPåSoc.

Du skriver också att det känns att du inte får vara glad - att när du blir det känner du en slags ångest och blir ledsen igen. Det är som du får dåligt samvete för att du kan vara glad? Svårt att förstå hur det hänger ihop. Men jag tycker verkligen att du ska ta tillvara alla tillfällen du får att känna dig glad och kanske ibland försöka glömma för en stund att båda dina föräldrar inte verkar må så bra. Du har ju också ett eget liv!

Din kille verkar inte klara av att du känner dig ledsen men det ger honom ingen rätt att försöka styra hur du ska må! Din pappa säger åt dig hur du ska göra. Det låter som om det räcker. Och att sluta höra av sig låter inte så omtänksamt. Jag hoppas att du kan tala om för honom hur det blir för dig och att det är något som förstör ditt förtroende för honom. Det skapar osäkerhet och ångest. 

För din egen del tycker jag att du ska ta kontakt med en ungdomsmottagning där du bor. Försök få en regelbunden samtalskontakt så du kan prata om alla dina problem under en längre tid. Eller kanske kan du med din mammas stöd ta kontakt med en vårdcentral och höra om de kan hjälpa dig.

Lycka till!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta