Vet inte längre hur jag ska orka leva

Hej.

Jag vet inte längre hur jag ska orka leva. Varenda dag är bara tortyr. Jag har gett upp.

Det finns inget jag kan göra för att påverka min situation. Jag har försökt allt. Och jag orkar inte leva längre. 

Jag menar inte att skrämma någon när jag skriver det här. Jag tänker ta mitt liv. Det har gått några veckor sedan jag först bestämmde mig att det skulle ske nu snart, så jag agerar inte på en impuls. Jag har en metod som jag vet att jag har möjlighet at utföra. Den är inte så dödlig i statistiken men jag tror ändå att jag kan lyckas. 

Jag har nog inte så mycket mer att skriva om det.

Jag kan inte prata med någon, ingen vill lyssna på mig och ingen har någonsin någon tid för mig. Det finns alltid något ”viktigt” som måste göras istället. Jag har ingen bra relation med mina föräldrar. Det finns också andra anledningar till varför jag inte kan prata med dem, men det vill jag inte gå in på. Förutom mina föräldrar finns det inga vuxna som jag har kontakt med. Jag har inga vänner så det är också uteslutet.

Folk säger att ”livet blir bättre”. Men det är nog inte sant. Det är fina ord, visst. Men verkligheten skapas inte av fina ord.

Nu har jag inget mer att säga. Det här brevet blev kanske inte en fråga men det är vad det är.

Tack för att ni tog er tiden att läsa och svara på mitt brev.

BUP svarar:

Hej!

Jag tycker det var bra och modigt att du skrev det här brevet. Att du tog plats och vill ha ett svar trots att det ju egentligen inte var någon fråga. Men det var ändå ett behov av kontakt som fick dig att skriva, tror jag.
För det är ju bristen på kontakt med andra som du beskriver, just nu när du behöver det som mest.
Du låter besviken, besviken på att ingen lyssnar och du tycker att du har försökt allt. Men du har inte - av några skäl som inte jag känner till - kunnat göra dig hörd, du har tystnat. Och nu har du ingen att dela dina tankar med, svarta, tunga tankar.

Jag tycker att du ska bryta tystnaden, ta plats och våga kräva uppmärksamhet.Välja att leva. Hur och med vem vet jag inte. Du säger att det inte går med dina föräldrar. Vet dom hur du har det? Hur ensam du är? Eller har du dolt det för att du är så besviken, kanske arg?
Det låter som du är instängd i din uppgivenhet, du hittar ingen väg ut.
Jag tycker att du skriver och formulerar dig så att man förstår och känner hur tungt det är. Så du kan kommunicera på ett tydligt sätt. Men du måste hitta nån att kommunicera med! Nån som vill lyssna. 
Jag tycker att du ska ringa Mind - Självmordslinjen tel 90101 eller Bris tel 116 111 och berätta - bryta tystnaden som du gjort med mig!

Tack själv - för att du skrev!
Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta