Mamma har dålig erfarenhet från BUP

Hejsan Hejsan!

Jag är en tjej på 14 år och har skrivit hit till er på bup flera gånger om olika problem jag har, grova tvångstankar och handlingar, svår nedstämdhet osvosv och efter att ha beskrivit min vardag fått svar från er att jag borde söka professionell hjälp så fort som möjligt. Jag har förklarat för min mamma och bett henne ta kontakt med er i flera månader, men även om hon säger att hon ska göra det "till veckan" så går den en vecka, och en vecka till, osv och min mentala hälsa försämras. Min mamma är jättesnäll mot mig, och vi skrattar precis som om hon vore min bästa kompis, men trots det känner jag mig lite kontrollerad. Enligt mig har jag svårt för att skaffa nya vänner, jag startar aldrig en konversation och efter att vår klass delades ihop med en annan för två år sedan så har jag aldrig klickat med någon från den nya delen av klassen, jag är för paranoid helt enkelt och tänker bara att de hatar mig eller vill mig något illa, samma sak när jag började en teatergrupp, där var jag den enda utan en kompis, så då säger jag typ att jag "inte vill börja där, jag har svårt för att skaffa vänner" men då säger mamma att jag inte alls har svårt för att skaffa vänner, så jag vet inte riktigt vem jag är för mamma har liksom alltid rätt, samma sak om vi har olika uppfattning om minnen, jag börjar tro att jag är galen.

Hur som helst så ska jag berätta varför mamma inte vill kontakta bup eller ha något med er att göra;

Jag har haft mental ohälsa sedan jag var liten och när jag var ungefär 8 år, tror jag gick i 2an eller 3an, så tog mamma kontakt med er för mina ständiga ångest och panikattacker och min sociala fobi, (har inte haft så mycket av det kvar på senaste tiden, men har märkt nu att det kommer tillbaka..) och då träffade vi en väldigt "dålig" psykolog som hade lite konstiga uppfattningar och sätt att prata med mig och mamma och pappa på, dessutom antog hon att det var tack vare mamma och pappa som min mentala ohälsa startade (vilket det inte var, har förstått nu att det var pga skolan jag gick på förut, det blev bättre ett tag när jag bytte skola). Så jag tror att mamma är rädd för att det ska hända igen, pappa är inte så mycket av en lyssnare, så om jag skulle försöka prata med honom skulle han bara föra över det till mamma.

Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag kan inte leva så här längre och om jag pratar om det tjatar mamma bara på mig om att jag måste hitta mina lösningar själv, men jag har kämpat med detta ensam i 8 år nu, det går inte framåt, bara bakåt.

Charlie

BUP svarar:

Hej Charlie!

Du säger att du tidigare har skrivit till oss. Jag kan tyvärr inte se vad du har fått för svar av oss eftersom ni är anonyma för oss som svarar. Så det är möjligt att det blir en upprepning av något du har redan fått läsa i ett svar härifrån och det kommer därför inte att kännas speciellt meningsfullt för dig. Det är också förklaringen till att vi inte brukar gå in i en korrespondens med en ungdom här.

Det är beklagligt att din mamma har dålig erfarenhet av kontakten med BUP. Det händer tyvärr då och då att man inte får den förståelse och den vård man skulle behöva. Det händer också att det uppkommer en rad missförstånd, felaktiga uppfattningar och man på det sättet förbrukar även det förtroende som skulle krävas för att reda ut allt.

Men en misslyckad kontakt är ingen orsak till att avstå från att söka vård när och om man behöver det. Delvis kan man komma tillbaka till samma BUP-mottagning men gå hos en annan behandlare och direkt på plats reda ut om man tycker att man inte får ett professionellt bemötande. Dels finns det något som heter "fritt vårdval": Det betyder att patienterna har laglig rätt till att välja en annan mottagning än vad man tillhör utifrån sin bostadsadress. Dessutom kan man söka numera vård också för psykiska problem på de flesta vårdcentralerna.

Du har allvarliga svårigheter som du beskriver i ditt mejl och det råder ingen som helt tvekan om att du behöver få hjälp både med dina tvångstankar/tvångshandlingar och med att tänka negativt (paranoid som du skriver) i nya relationer. Det är jättebra att du har en god relation med mamma men det är mindre bra om din mamma tror att hon alltid vet bättre vad du känner och bagatelliserar dina problem. Jag hoppas att hon på grund av att hon en gång råkade träffa en "dålig psykolog" drar slutsatsen att alla är likadana som jobbar på BUP eller inom vården.

Jag vet inte hur långt du kan gå för att nå fram till mammas eller pappas förståelse för ditt behov av professionell hjälp. Fortsätt att kämpa för det för det alltid är bäst om även föräldrarna får rådgivning hur de kan stötta sitt barn.  De brukar föräldrar ofta behöva, inget konstigt med det.

Men om du inte når ditt, om dina föräldrar inte ställer upp, behöver du i alla fall få hjälp att må bra och inte låta dina negativa tankar och tvångsproblem börja dominera ditt liv. Mitt förslag är att du i så fall söker upp ungdomsmottagningen där du - som många andra ungdomar med liknande problem - kan få samtalshjälp. Det kan du göra helt på egen hand.

Det finns bot för de problem du har. Kämpa vidare tills du når dit. Viss stöd kan du få på nätet, till exempel på bris.se eller på tjejzonen.se. Men syftet är i alla fall att du kommer till en vårdgivare, BUP, vårdcentral eller ungdomsmottagningen.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta