Våg av känslor som jag inte kan hantera

Jag vet inte vad det är för något fel på mig, Jag kan inte sitta still ofta, utan rör alltid mitt ben/ sitter och gungar utan att jag tänker på det, eller så kliar det så jag måste. Rastlösheten uppkommer oftast på lektioner, jag har jätte svårt att lära mig saker om inte intresserar mig och har dåligt tålamod. När jag blir arg så kan jag inte släppa det och det känns som att min värld rasar i vissa tillfällen. Jag är en känslosam människa, och väldigt djup. Det känns som att jag upplever allt ett snäpp intensivare, jag ser, hör och tolkar saker på ett djupare sätt. Det gör mig galen, det kanske är en gåva men tro mig, det är jobbigt. 

Jag har haft tvångstankar och har skärt mig själv, ibland när jag blir arg så är det som att jag tappar allt och så slår och river jag mig själv i ansiktet och huvudet. Det är som att det kommer en våg av känslor som jag inte kan hantera, enda sen jag var liten har det varit något som gnagt, allt från hälsoångest till tvångstankar. Jag älskar musik och lyssnar så ofta jag kan,  det är mitt sätt att hantera känslor, när jag blir upprörd, rastlös och arg i en kombination och jag inte Vet vad jag ska ta vägen så är det alltid mina hörlurar som lugnar mig, min pojkvän har även ibland lagt sin vikt på mig, jag har alltså bett hinom om det. För vikten av honom som tynger ner mig gör mig lugn. Jag har även lätt att snöa in mig på saker och lära mig ALLT om den saken/ personen och planera för fullt, och sedan så vaknar jag en dag och intresse är som bortblåst.

ingen i min familj vet om mina självskadebeteende/ aggressionsproblem, och det gör att jag backar för att få en utredning. Jag har jätte svårt att förklara mina känslor och jag könner mig bara dum. Den enda som känner alla mina sidor är min pojkvän, han är med när jag kämpar mot mina överväldigande känslor och vet vad jag behöver, han tycker att jag ska ansöka till utredning för att kunna förstå mig själv och eventuellt få medicin om en diagnos sätts. 

Mitt problem är alltså mina känslor som är så otroligt starka, mina tankar som tar över.

jag är även paranoid imellanåt och jag har flera gånger suttit i skolan och planerat hur jag ska fly om det sker en skolskjutning mm. Även andra situationer har jag planerat.

av någon anledning så känns det som att mina känslor blir ännu starkare när jag är med min pojkvän, eftersom majoriteten av mina ”världen rasar” sker när vi är. Jag vet inte om det är för att han är den ända jag könner att jag kan visa dom sidorna för eller om det är något annat.

iallafall, jag är så otroligt trött på att inte kunna komma igång med saker, som skolarbete, kunna planera, jag är tidsoptimist och min tidsuppfattning är verkligen kass. Jag har svårt att lära mig saker, MEN om det är någon om jag finner otroligt intressant lär jag mig det jätte lätt. 

Jag vet inte om jag ens har en anledning att söka hjälp/ utredning. Och jag vet att ni inte kan sätta en diagnos på mig. Vart ska jag söka för hjälp, kan jag ta med mig min pojkvän som är med i mina värsta moments och vad är felet på mig?

M

BUP svarar:

Hej M!

Du verkar vara en "intensiv person" som man säger till vardags. Och som du också säger, det kan vara en värdefull tillgång men det kan också vara tröttsamt och tärande för personen själv och för omgivningen utan att det skulle vara något sjukligt. I sig alltså.

Men du räknar  upp symtom som ändå gör mig bekymrad. Självskadebeteende i all former, upprepade aggressionsutbrott, svårhanterliga svallvågor av känslor är anledning till att söka hjälp.

Du funderar på att göra eller inte göre an så kallad utredning. Du säger inte i ditt mejl men du beskriver symtom på ADHD (eller några andra diagnoser) och du kan ha läst och sett likheter mellan vad du läst  och det du ser hos dig själv. Men sådana "nätdiagnoser" är vilseledande och jag tycker inte att du ska börja med frågan om en utredning. Jag tycker att du ska börja med någon annanstans.

Jag menar att du i första hand och som ett första steg ska vända dig till ungdomsmottagningen. Där finns professionella behandlare som har stor erfarenhet av att möta ungdomar med mycket intensiva känslostormar och problem du själv upplever. Låt de göra en första bedömning av om det krävs något mer eller du kan få den behandling som du behöver där. Om de ser att dina problem tillhör barnpsykiatrin kan de hänvisa dig till BUP men det ska vara ett andra steg, inte det första. Som jag läser ditt mejl finns det goda möjligheter att få bra hjälp på ungdomsmottagningen. Och inte minst kan du ta detta steg helt på egen hand, utan att dina föräldrar skulle bli inkopplade. Om din pojkvän får vara med på samtal eller ej kan du fråga när du kontaktar ungdomsmottagningen. De kan ha lite olika policy i denna fråga.

Det var min första rekommendation. Ytterligare en möjlighet är att du ringer till vårdcentralen och frågar om de har infört mottagning för psykiska problem och i fall de har det kan du också på egen hand gå dit.

Det som är avgörande är att du får hjälp med att kunna hantera din egen "intensitet" och huvudsakligen att stoppa allt självskadebeteende. Nya strategier för att få kontroll över tankar och känslor en svår uppgift som man inte alltid hittar alldeles själv. Sök hjälp för att lösa denna uppgift. Och fundera en gång till på vad du eventuellt kan vinna på om även dina föräldrar känner till dina problem och stöttar dig i din sunda ambition på att kunna styra dig själv till ditt eget bästa.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta