Kan knappt prata med någon

Hej, jag mår verkligen inte bra. Jag har varit deprimerad en bra tid nu och har tänkt många gånger att begå självmord, men jag kan knappt prata med någon alls, jag har ändast en vän och jag har jättesvårt att prata med mina föräldrar om saker som känns jobbigt och om känslor. Jag har känt mig så ensam och jag hjälper knappast mig själv. Det är mer som att jag drar ner mig själv bit för bit. Det ser ut som om jag är glad, men igentligen är det bara så att ingen ska undra vad som är fel med mig. 

Jag har kanske även autism, men inte har fått nån utredning än vilket inte gör saken bättre. Det finns även tecken på att jag har social ångest vilket gör det bara till ett djupare hål ledsenhet. 

Jag ska snart börja sjuan och då blir det många förändringar och säkert mer ensamhet, men som tur är att jag åtminstone har med mig min ända vän i min nya klass. I min gamla klass blev jag ofta utsatt för mobbning.

I mitt huvud så finns det alltid en röst som är nedåtlåtande som om den vill att jag ska lida, men det värsta är att det är min röst som säger så, jag utsätter mig själv för en tragedi. 

Jag vet inte hur jag ska försöka att söka hjälp, jag har försökt, men jag har stoppat mig själv ifrån att söka hjälp och berätta för dom jag är nära, jag hatar mig själv för det, vilket gör mig ännu mera ledsen och deprimerad och det går runt i en cirkel, vilket gör att jag blir bara sämre och sämre.

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli bättre snälla hjälp mig! 

A

BUP svarar:

Hej och tack för din viktiga fråga!

Du ställer många viktiga frågor och samtidigt är det som att du har många svar när du pekar på sådant som är svårt för dig. Du skriver att du stoppar dig själv från att söka hjälp och att det gör att du mår sämre och blir ännu mera ledsen. Det kanske är en viktig del av svaret på vad du behöver för att må lite bättre.

Du kanske behöver utmana din rädsla för att prata med någon annan om hur du känner dig. Det brukar vara svårt att försöka hålla allt inom sig och för sig själv. Det är ofta viktigt att försöka börja prata med någon annan.

Du skriver också att det är svårt för dig att prata med dina föräldrar om sådant som känns svårt och jobbigt. Jag vet inte om du har försökt eller om du undvikt det. Du kanske tänker att de skulle bli arga eller chockade av att få höra hur du har det och hur du mår. Det är du inte ensam om att tro och tänka.

Många unga människor tänker som du. Min erfarenhet är dock att föräldrar ofta vill veta och vill försöka vara till hjälp för sina barn även om de blir oroliga och rädda när barnen beskriver hur de mår och känner sig. Om du ändå gör ett försök att prata med dina föräldrar om hur du mår så kanske ni sen tillsammans kan söka hjälp på t.ex. BUP

Du kanske upptäcker att du inte behöver hata dig själv utan att det kanske kan kännas något lite lättare. Du kan också pröva att vända dig till en ungdomsmottagning för att få någon att prata med om hur du känner dig. Där finns det också människor som är vana vid att prata med unga om svåra tankar och känslor.

Du skriver att du kanske har autism och social ångest. Jag vet inte vem som har väckt de frågorna hos dig. Om du har någon vårdkontakt så kanske det är en väg för dig till att få hjälp med hur du mår.

Du kanske tänker att det inte finns någon hjälp för dig att få och att du måste känna som du känner resten av ditt liv. Jag vet att det inte måste vara på det sättet. Du känner inte mig så du kan inte känna dig säker på om jag är att lita på. Men du kanske kan försöka göra dig tjänsten att pröva att ta emot hjälp för att se om det kan kännas lite bättre för dig.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta