Är så bra på att låtsas

Hej, jag känner en stor tyngd på mig nu

Jag mår inte alls bra. Är dock otroligtbra på att låtsas, jag minns inte när jag kände av riktig glädje. Jag har en gång testat dricka lite alkohol. Blev såklart påverkad, där för första gången blev jag glad, jag var glad. Den känslan kom, men när påverkningen slutade påverka kände jag lika mycket tyngd på mig

Tyngden är som om någon tung människa sitter på dig, det är svårt att förklara. Men tänk att du har 40-50kg sten som ligger på bröstet där hjärtat är. Det blir svårt att andas

Snart är mitt liv ute. Jag brukar se allt jag gör så kommer ha det bättre utan mig. Ibland bråkar jag med min syster, jag har tappat bort mina känslor, så jag kan inte gråta eller bli riktig arg. När jag bråkar med min syster skriker hon saker hon menar som ex ”jag hatar dig, du är så ful och fet”. Även fast jag har gått igenom med anorexia nervosa, dåligt förtroende kan jag inte ta åt det för jag tänker bara ”snart så slipper du mig, hoppas att det hjälper lite”

Går jag ut med mina vänner ibland då kan jag från ingenstans se en bil som rullar över gatan snabbt och jag tänker psykiskt att jag springer över vägen och hur min kropp mosas under däcken. Går jSg förbi en fin hög byggnad tänker jag psykisk hur jag hoppar ner från byggnad/bro med huvudet först och ser hur min kropp delas upp

Ska jag gå och lägga mig tänker jag på många frågor, varför fick jag livet? Jag bad aldrig om att få ett liv ändå så fick jag det? Varför fick just jag livet? Vad är syftet med livet? Och så rabblar det på. Ibland kan jag tänka för mycket så att jag skriver ett brev. Ett brev som jag kommer att lämna efter

Jag är hungrig hela tiden, men mår illa att äta mat. Så jag tar godsaker istället. Men ibland helt plötsligt kan jag inte äta något på flera dagar. Min vikt går upp och ner. Efter som jag har haft anorexia är jag fortfarande rädd att gå upp i vikt så jag kan träna så hårt och sätta hög press på mig. Och ibland mår jag så dåligt så jag sitter hemma istället

Under de åren jag mått dåligt har jag på något sätt försöka få hjälp. Som när jag hade anorexia sa jag saker som ropade på hjälp men de brydde sig inte. Därför gick det för långt. Jag har ropat efter hjälp att jag mår dåligt men de bryr sig inte. Så därför har jag låtit henne vinna. Hon är någon, vet inte om hon är en människa eller om hon är ett monsterliknade djur men hon sitter iallafall och skriker åt mig när jag gör fel. Ibland kan hon skrika så mycket så att jag får ont i huvudet

Sömn är otroligt viktig för mig. Vaknar jag 13 är jag endast vaken inom 12h ibland 13h. Vaknar jag tänker jag bara på att sova bort hela dagen. Och då sover jag i 12h. Jag längtar efter att sova och aldrig vakna upp igen

Hjälp mig.

Vs

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev och din fråga!

Du beskriver en väldig känsla av tyngd i ditt liv. Du skriver också att du är bra på att låtsas. Kanske på att få andra att tro att det är bättre med dig än vad det egentligen är.

Du beskriver att du haft anorexi. Det låter som att du fortfarande är ganska upptagen av din vikt. Du skriver att du och din syster har jobbiga konflikter när hon skriker elaka saker till dig. Är detta något som dina föräldrar vet om och hör eller är detta också något som du ”lyckats” genom att låtsas som att det inte finns inför dina föräldrar?

Du säger att du har tankar på att hoppa framför en bil eller från en hög höjd. Av dina beskrivningar av hur du tänker ock känner är det inte svårt att förstå att du har det svårt kanske både med maten och med ångest och nedstämdhet. Du säger att du har gjort försök att ropa på hjälp men att ”de” inte brydde sig. Jag vet inte vilka ”de” är som du ropade på hjälp.

Kan det kanske också ha varit så att du redan då var ”bra” på att låtsas och att de inte förstod hur det var med dig? Det låter viktigt att du får hjälp med hur du känner dig och med din upptagenhet av maten. Har du någon gång försökt att på allvar prata med dina föräldrar? Det är inte så ovanligt att unga människor tror att de skulle såra sina föräldrar om de får veta hur deras barn verkligen känner sig.

Jag tycker dock att det ofta är så att föräldrar vill vara till nytta och stöd för sina barn även fast de kan bli oroliga. Om du pratar med dina föräldrar så kan ju ni tillsammans söka hjälp så att du dels får någon att prata med om dina tankar och känslor och så att du kan börja få hjälp med dina tankar om maten av någon som är van vid sådana bekymmer.

Jag vet inte vart du bor men i Stockholm finns något som heter SCÄ (Stockholms centrum för ätstörningar) dit man kan vända sig direkt. Du och dina föräldrar kan också kontakta BUP där de också är vana vid att möta unga människor med sådana svårigheter som du beskriver. Det viktigaste jag vill förmedla till dig att det vore bra om du kunde sluta att låtsas och föröka ta dina svåra tankar och känslor på så stort allvar att du faktiskt försöker få hjälp.

Du vet inte och tror kanske inte att det finns någon hjälp för dig att få men jag vet att man inte måste känna som du gör hela tiden. Man kan få hjälp att må bättre men då behöver man vara uppriktig både mot sig själv och den man söker hjälp hos. Men detta har du än så länge bara mitt ord på. Utmana dig själv och pröva söka hjälp!

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta