Humöret växlar, men jag har ingen diagnos

Hej!

Jag har precis gjort en utredning för ADD hos en skolpsykolog och de kom fram till att jag ej har denna diagnos. 

Jag upplever att det fortfarande finns ett problem och jag vet inte vad det kan vara. 

Det som är problematiskt för mig är att jag har koncentrationssvårigheter, ett övertänkande och att jag enkelt kan gå från att vara väldigt glad till väldigt ledsen.

Jag har det svårt i skolan då jag inte kan koncentrera mig om jag inte är intresserad oavsett hur mycket jag försöker. Jag tenderar att sitta och titta på föremål runt om i klassrummet och så vidare. 

När det kommer till övertänkandet är det att jag tolkar saker på många sätt samtidigt. Jag lyckas alltid hitta något negativt med en kommentar och detta påverkar min självkänsla mycket. (Har varit mobbad 5 år vilket kan var anledningen till detta). Samtidigt kan jag resonera kring och tänka på framtida händelser.

Sedan är det hur mitt humör fungerar. Jag kan gå från att vara extremt glad till extremt ledsen och så vidare. Detta händer oftast när jag övertänker saker och mina tankar blir ledsamma, irriterande, glada och så vidare. 

Det jag undrar över är vad jag kan göra för att kunna hantera detta, vart jag kan söka hjälp och vilken hjälp jag ska söka. 

Mvh. Jonathan

N

BUP svarar:

Hej Jonathan!

Så är det rätt ofta som det är hos dig. Man kan ha, man kan uppleva olika problem, svårigheter av olika slag och till olika grader men det betyder inte nödvändigtvis att man har en viss typ av psykisk störning eller funktionsnedsättning. Dvs det betyder inte att man ska få en diagnos.

Allt du skriver om i ditt mejl kan faktiskt inrymmas inom spridningen av de så kallade "normala variationerna". Men jag kan självklart inte ta ställning till frågan om någon diagnos, vilken den må vara.

Däremot låter det så att du är en tänkande och reflekterande ungdom vilket bara är bra. Men det medför också - och det gäller speciellt just reflekterande ungdomar - att man börjar "övertänka" (det är ditt uttryck). Man vågar ställa frågor kring sig själv, om sin egen personlighet, vill förstå sig själv, sina motiv, sina möjligheter och begränsningar, man jämför sig med andra, man brottas med uppbyggnaden av sin självbild genom mer självkännedom. Passar mycket väl in i din ålder inte minst.

Du skriver ungefär om tre problemfält för dig. Svårt att upprätthålla koncentrationen om uppgiften är av det tråkiga slaget (det finns många sådana, vet jag!); att ditt humör växlar och att du är benägen att tolka kommentarer negativt.

Om vi börjar baklänges, så  kopplar du det sistnämnda ihop med att du under många år varit mobbad. Du har helt rätt i att de kan hänga ihop. Mobbning lämnar alltid djupa spår och dess negativa påverkan kan dröja kvar länge även om mobbningen har upphört. Det är viktigt att man får möjlighet att bearbeta mobbningens skadliga inverkan - har du fått en sådan möjlighet tidigare? Låt oss återkomma till denna fråga.

Nu till din humörsvängningar. Det är  inte förvånande att när du "övertänker" dvs när du börjar fundera på en del saker som ingår i ditt liv, som ingår i livet vi flesta lever, så kan man hamna i olika stämningsläge. Våra tankar påverkar i alla högsta grad hur vi känner, hur vår stämning växlar. De betyder inte att vi ska undvika det som gör oss ledsna (alltså ger oss negativa känslor) utan snarare tvärtom, det är bättre att tala, fundera tillsammans med någon om just dessa tankar.  Men bara det faktum att din stämning varierar på skalan av de grundläggande mänskliga känslokvaliteterna ("glad, irriterad, ledsen") är det normala. Vi är inte robotar, livet pulserar och vi, våra känslor pulserar i livet, med livet. Här landar vi återigen på att det är viktigt att ha någon samtalspartner att fundera, grubbla, analysera, reflektera tillsammans med så att man inte bli låst i sina egna tankegånger och eventuella tankefällor.

Till sist kommer vi till dina koncentrationssvårigheter. Jag vet inte vilka resultat de test som du gjorde under utredningen visade. Om du inte fick diagnosen för att testen inte visade större problem med din uppmärksamhet eller för att fastän du hade dåliga resultat på dessa delar i testningen uppfyllde du inte alla andra kriterier till en ADD- diagnos.

Därför föreslår jag följande: Du går tillbaka till den psykolog som gjorde testningen och du frågar vad du kan göra för att bättre kunna styra din uppmärksamhet. Det finns olika tips och knep som skolpsykologen kan ge dig. Du kan också få råd angående detta hos skolkuratorn. Men som en liten hint vill jag säga att det jag har sagt om våra känslor gäller med vissa modifikationer även uppmärksamheten. Den flyter lite hit och dit och jag tror de flesta människor då och då ertappar sig själva att de tappat fokus, att "hoppsan, kom tillbaka till uppgiften" när tankarna springer åt tusen håll. Det avgörande är att man har förmågan att lägga märka till det och kunna återsamla koncentrationen. Fråga alltså din skolpsykolog eller skolkuratorn om mer strategier för att kunna göra detta utan att tro att din uppmärksamhet (liksom ditt humör) kommer någonsin att vara på en ständigt jämn nivå.

Angående de två områdena som jag tidigare nämnd tycker jag att du ska söka samtal på ungdomsmottagningen.

Du kommer att må bättre när du med en professionell har diskuterat dina funderingar kring frågor som dyker upp i ditt huvud både om det förflutna och om nuet och som påverkar ditt humör och kanske även din koncentration.


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta