Försöker vara stark men det slutar med tårar

hej,jag är en tjej på 12 år och orkar inte leva mer. Jag har ätstörningar sedan jag var 9,har även självskadebeteende å självmordstankar. självmordstankar har jag haft sen jag också var 9. jag fick ätstörningar när jag började en ny skola å jämförde mig,när jag började på den skolan var jag lite överviktig,jag gick ner tio kilo på några månader genom att inte äta nått,jag blev grymt underviktig. självskadebeteende har jag haft sen jag var 10. jag är hatad av nästan alla i min klass,får även massa hot å tex "gå å dö ingen kommer sakna dig" å massa annat utav massa ifrån min klass. jag skär mig själv varje kväll å ärren har börjat kommit till armarna å alla i klassen viskar om mig. även dom jag trodde var mina bästa vänner vet hur jag mår men ingen gör något,jag kan inte sluta. jag pratar med kuratorn men hon hjälper inte. jag har även sömn problem,har fått sömntabletter. jag tränar 6 dagar i veckan för att inte få ångest,jag får ångest när jag inte tränar. jag tränar gymnastik å friidrott. jag pressar mig själv. jag orkar inte leva mer,jag orkar verkligen inte. å jag har ingen att prata med för jag vågar inte säga till mina föräldrar,de blir bara arga. mina lärare i skolan snackar skit om mig för att jag har agritons problem. jag har försökt att va stark men de slutar alltid med tårar. å jag är rädd för att leva,men inte för att dö.

D

BUP svarar:

Hej D!

Du försöker vara stark men som man säger ensam är inte stark. I alla fall ensam är ingen stark nog för att klara av alla problem i livet.  Och speciellt inte så svåra problem som du har. Det går inte att blunda för att du har svåra och komplicerade problem som dessutom hänger ihop och förstärker varandra.

Hoppas att du inte tar illa upp om jag säger att du har hamnat på en rätt så typisk ond cirkel när du som nioåring satte igång en drastiskt bantning för att bli av med den lilla övervikt du hade då och sedan kunde du inte stoppa processen. Det är det som brukar hända när ungdomar/barn hamnar i en utseendefixering som de tror löser alla problem som man har. Vanligen är dessa problem kopplade till ångest, till känslan av utanförskap i klassen, i skolan, följd av mobbning (elaka kommentarer) och därtill kommer att man inte har förtroende för sina föräldrar, dvs man har det inte så bra hemma.

Nå, du är tydligen fast både i en ätstörning och i självskadebeteende och mår så dåligt att du attackeras av självmordstankar. Du gjorde rätt i alla fall när du sökte hjälp hos kuratorn (jag antar att det var i skolan) där du tyvärr inte fick hjälp. Men ditt lidande är så omfattande och djupt att jag anser att du ska få hjälp snarast, på något sätt. Men på vilket sätt?

Att du skriver till oss pekar på att det trots allt finns en sund vilja hos dig att få bukt med problemen. Låt oss börja med familjen. Du är rädd för att dina föräldrar skulle bara bli arga om de visste vad du håller på med. Men är du säker på att de inte vet eller inte ens anar att något inte ligger rätt till med dig? Ser de aldrig dina ärr? Ser de inte att du är "grymt underviktigt"? Eller de ser och vet men de bagatelliserar eller helt ignorerar det de egentligen ser? I alla fall, om du har fått sömnmedicin av en läkare måste dina föräldrar har godkänt det. Barn kan inte få medicin utan vårdnadshavarens samtycke. Alltså ett möjligt, tänkbart sätt att få hjälp är att gå tillbaka till den läkare eller den mottagning som gav dig sömnmedicin och där måste du säga med om dina problem. Kan det vara ett steg? För i så fall kan de skicka remiss till exempel till BUP. Det är möjligt att dina föräldrars första reaktion blir att de blir arga men du skulle i alla fall få professionell hjälp på BUP.

En annan sak jag undrar om du har någon kontakt med en tränare. Ungdomar med liknande problem du har kan inte sällan få stöd och hjälp hos sin tränare som kan också hjälpa med att tala med föräldrarna. Är det en möjlighet för dig? Tänk efter!

I din ålder är det svårt att få direkt hjälp utan dina föräldrars medverkan. Och som jag förstår dig behöver du åtminstone stöd och uppmuntran att gå vidare till en behandling. Det du håller på med kan leda till livhotande tillstånd. Du säger att du är rädd för att leva, inte för att dö. Just därför behöver du stöd direkt för att du inte ska vara rädd för att leva. Tills du kommer så långt att dina föräldrar förstår allvaret med ditt tillstånd kan du söka hjälp på vissa nätsidor. Inte på vilken nätsida som helst utan de som jag rekommenderar här.

Gå in på tjejzonen/ätstörning där du kan chatta och få en så kallad "storasyster" som ger dig stöd, tips och vägledning. Du kan också chatta på Barnens rätt i samhället ditt du även kan ringa på 116 111 och få vidare rådgivning. Nätsidan shedo.se ger stöd till de som drabbas av ätstörningar och självskadebeteende.

Jag har försökt att ge dig olika idéer hur du kan få hjälp för att hitta någon utväg ur denna långa, svåra period i ditt liv. Jag vet av mitt arbete med barn och unga att många tjejer och killar har varit i samma situation som du men har kommit vidare och blivit friska. Du kan också nå dit. Du ska få mod att leva och du kommer att tänka tillbaka på de här otroligt jobbiga åren med känslan av att du har besegrat svårigheterna fast det har kostat på. Men resultat gör att det var värt att inte ge upp och kämpa vidare.

Nu ha jag inte skrivit någonting om din situation i skolan. Men det är lov, det finns inte mycket att göra där nu. Men när skolan igen börjar måste man ta tag i hur du har det där. Jag vet inte om det är tänkbart för dig att gå tillbaka till skolkuratorn eller du inte länge har förtroende för honom/henne. I princip kan man alltid återuppta en sådan kontakt och trycka på att det inte kan fortsätta på det sättet. Eller du kan kanske hitta en lärare som du kan tänka dig att få förståelse hos, som inte bara ser din aggressiva beteende utan också att det finns ett lidande som orsak bakom det. Eller gå till rektorn och anförtro honom/henne hur det känns när klasskompisar säger elaka saker till dig (som motsvarar psykisk mobbning).

Du ska inte längre vara ensam i din kamp mot ångest som leder till självskadebeteende och till en våldsam bantningsiver och därigenom till självmordstankar. Försök på någon av de vägar jag har rekommenderat, du och din framtid är värd det!


Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta