Kan man byta terapeut?

Hej!

Jag är en tjej som är 16 år.  Jag har sedan april 2017 (gick i 8:an) haft riktigt mycket ångest - i stort sett varje dag. Många dagar vet jag inte varför jag har ångest, andra kan det bero på skolan (mycket läxor, prov osv). Under sommarlovet 2017 grät jag varje dag, mådde jättedåligt och var nära på att ta mitt liv ett antal gånger. Under tiden visste inte min familj om att jag mådde dåligt.

När jag började 9:an fick jag väldigt svårt i skolan pga min ångest. Därav fick jag hjälp av en specialpedagog. Hon var min enda trygga (vuxna) person jag hade. Jag kunde berätta ALLT till henne. Jag mådde som bäst när jag var i skolan, för då hade jag alltid en trygg person runt mig, men även mina kompisar. Men även när jag känt mig tryggare så har jag mått dåligt till och från, även om det inte var lika dåligt som innan. Som värst var det på helger och lov när jag var hemma och inte hade något att göra (gjorde alltid klart min läxor i skolan, så var helt ledig när jag var hemma). Mina föräldrar var jobbiga och förstod inte att jag mådde dåligt.

Inga av mina kompisar fick reda på att jag hade ångest, eftersom jag tycker det är väldigt jobbigt att visa mig "svag". Eftersom inget visste att jag mådde dåligt så fick jag ingen hjälp. Tills jag fick en panikattack. Som tur var hittade en lärare mig under panikattacken och tog mig till skolsköterskan. Just då var skolpsykologen även där (som är en såååå bra psykolog) och när jag hade lugnat ner mig bokade vi in en tid. Hon skickade en remiss till flera ställen och tog kontakt med mina föräldrar. Jag kom först in på en mottagning (inte BUP), psykologen där ÄLSKADE jag, men hon trodde jag skulle få mer hjälp på BUP. Så nu går jag hos en psykolog hos BUP. Men det känns inte bra med den psykologen jag har nu och vill byta, men jag vågar inte! Jag vågar inte säga till mina föräldrar och inte till BUP heller. Vi håller på med KBT och har redan haft cirka 6 samtal. Han fokuserar på fel saker och vågar inte vara helt ärlig med honom. Samtalen ger mig alltså inte så mycket.

Jag vet inte hur jag ska göra, för att nu har jag sommarlov och jag mår JÄTTEDÅLIGT igen, för jag ska börja gymnasiet efter sommarlovet. Det betyder att jag inte kommer träffa specialpedagogen, psykologen och många av mina kompisar mer. Det ger mig ännu mer ångest. 

Specialpedagogen har redan pratat med skolan jag ska börja på, så den nya skolan vet att jag mår dåligt och kommer hjälpa mig med skolarbetet. Men jag vet inte hur jag ska hantera allt annat, för har mått så dåligt så länge nu och orkar inte mer! Hur ska jag göra med min psykolog? Kan jag prata med en annan psykolog eller kurator även om jag redan har haft en KBT-behandling med en psykolog och det inte har hjälpt? Kan jag fråga psykologen på den andra mottagningen om jag kan få ha henne igen? Och tänk om jag inte hittar någon trygg person igen? Tänk om jag inte får några kompisar på gymnasiet? Tänk om allting går fel (som det oftast gör för mig)?

Det händer även en hel del annat i mitt liv som jag inte vågar ta upp här, men hoppas ni orkar läsa igenom och iallafall hjälpa mig hur jag ska göra med min psykolog :(

L

BUP svarar:

Hej och tack för ditt brev och din fråga!

Jag tror att du tar upp något som kanske fler undrar över. Hur gör man om det inte känns rätt med den psykoterapeut man går hos. Jag vill verkligen svara på din fråga om hur du skall göra. Man har absolut rätt att byta psykoterapeut om det inte känns rätt. Det är viktigt för behandlingen att du kan känna förtroende för din psykoterapeut och för det sättet som hen jobbar på.

Om det inte känns tryggt och bra för dig så kommer du troligtvis inte prata om allt som rör sig i ditt inre och då kommer du inte kunna komma tillrätta med det. Du skriver att du inte vågar ta upp detta med varken dina föräldrar eller din terapeut.

Jag vet inte varför det känns svårt för dig att prata med dina föräldrar om hur du känner. Kanske tror du att de skulle bli besvikna eller arga på dig om du prata med dem om din önskan om att byta terapeut? Det är inte ovanligt att unga människor oroar sig för vad föräldrarna skall säga och tycka om om man som ung tar upp något som är krångligt eller svårt.

Du har ju ändå beskrivit att dina föräldrar hjälpte till att komma i kontakt med den första mottagningen och sedan med BUP. Du kanske kommer att upptäcka att de också vill att det skall gå bra för dig och att de kanske kan vara till hjälp för dig när du försöker ta upp frågan med den psykoterapeut du går hos.

Det låter som ett viktigt första steg för dig att försöka se till att få komma till någon som du har förtroende för så att du kan ta itu med alla frågor som du beskriver att du har framför dig som handlar bl.a om hur det kommer att blir för dig på gymnasiet. Tänk på hur det har känts när du varit i kontakt med någon som du matchar med. Försök att prata med dina föräldrar så att ni tillsammans kan prata med psykoterapeuten då går hos så att du kan få byta till någon känns bättre för dig. Det är inte så ovanligt som du kanske tror.

Lycka till!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta