Det går nedåt igen

Hej! Är en tjej på 13 är som har lidit av depression sen jag var 11, alltså i 2 år. Mina föräldrar fick veta att ja mådde dåligt i höstast någon gång. Just nu går jag hos bup i köping och äter medicin för depression, har sömnmedicin, och vitaminer. Jag tyckte till en början att det hjälpte men nu går det nedåt lgen, vill börja skada mig och lämna allt. Vad ska jag göra? Jag har ingen att prata med mig då det inte finns någon kurator tillgänglig. Och vill inte prata med mina föräldrar eller dem på bup som bestämmer min medicin för mina föräldrar sitter bredvid. Vad ska jag göra?

E

BUP svarar:

Hej E!

Det är jobbigt när man börjar må igen sämre fast man har redan mått bättre. Tar det aldrig slut? Blir det aldrig riktigt bra igen? Kommer jag någonsin känna mig frisk och glad på riktigt? Sådana frågor plågar många när igen man får en svacka, kanske även dig, just nu.

Jag svarar med ett bestämt ja på alla dessa frågor. Men det finns några "men" här.

Du skriver att du går på BUP och får medicin mot depression, sömnstörning och vitaminer. Jag undrar om du också får samtal och i så fall hur går det till. För det är en sak att dina föräldrar är med när ni diskuterar medicinering. Man får enligt lag inte medicinera en minderårig utan föräldrarnas samtycke och det är viktigt att föräldrarna hör ordinationen och motiveringen varför läkaren anser att medicinen är nödvändig och bra just i det konkreta fallet.

Det är dock en helt annan sak att ungdomen ska få egna samtal bara med behandlaren utan föräldrarnas närvaro. I din ålder är det faktiskt din rättighet att få sådana samtal. Meningen är att underlätta för ungdomen att öppna sig och våga tala om svåra problem som man inte nödvändigtvis vill att det kommer till förädlarnas kännedom. Det är för att värna om ungdomens integritet.

Du frågar vad du ska göra. Mitt svar är först och främst att du absolut inte ska börja skada dig. Ge inte efter frestelsen för det tillfälliga lättnad som självskadebeteende i bästa fall (fast inte alltid) kan ge och sedan leder det till ännu större och ännu mer komplicerade problem som är ännu svårare att berätta om.

Gör så här istället: Ring på egen hand till mottagningen och säg att du vill träffa din behandlare (eller en annan som du också har rätt till att be om) för du mår sämre. Betona att du vill ha eget samtal. Sen kan man diskutera med dig hur man fortsätter ett tag utan föräldrarna eller vilka delar av samtalen ska föräldrarna få ta del av.

Ett problem kan vara att det är sommar och semestertid. Det betyder att det kan vara en väntetid. Under tiden måste du ändå lätta på det inre tryck du just nu känner. Mitt förslag är att du tar kontakt med tjejzonen.se där du kan anonymt börja chatta med någon om din situation. Du kan också gå in på bris.se och chatta där eller dit kan du också ring på nummer:116 111.

Stanna inte nu i denna svacka själv. Under alla behandlingar kan komma framsteg och bakslag. Det viktigaste är att du fortsätter, du går vidare på den inslagna vägen men se till att du inte är ensam med dina problem tills du kommer tillbaka till BUP och får egna samtal, helt enligt vad du önskar och har rätt till.

I sista fall, om inget kommer att funka på BUP (vilket jag hoppas inte inträffar) kan du helt på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen. Men i så fall är det absolut viktigt att du berättar om vilken behandling och medicin du fick på BUP och varför du inte längre vill gå där.

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta