Känner stort ansvar för min mamma

Hej jag mår inte bra just nu. Jag vet inte rikitgt hur det här funkar men jag kände verkligen för att berätta om mitt mående för någon. Mycket beror på mina föräldrar men det finns också andra saker. Min pappa har ett yrke där han åker bort 1-2 veckor, kommer hem några dagar sen åker igen. Så i princip hela min uppväxt har det varit jag och mamma. Därför har vi kommit varandra väldigt nära så hon berättar mycket för mig som jag egentligen inte borde veta om. För flera år sedan fick vi reda på min pappas äffärer med flera andra kvinnor. Men min pappa är väldigt manipulativ så på nått sätt har han alltid lyckas hålla ihop med mamma trots en skilsmässa vilket jag tror mycket berodde på ekonomi och att mamma inte klarade att kämpa emot honom. Jag har alltid känt ansvar över att vara stark åt min mamma, hennes pelare. När pappa har varit och jobbat har mamma påpekat om saker som pappa har gjort och hur arg hon var på honom. Men när han kom hem så har mamma många gånger betett sig normalt gentemot honom eftersom hon är så konflikträdd vilket har blivit fel i mina ögon. Under alla dessa hemska bråk genom åren har jag alltid hamnat emellan.  Så är det fortfarande. Senast igår hade vi ett stort tjafs.Pappa har även tillsammans med en av kvinnorna som han varit otrogen med köpt hus och bott där i smyg i flera år utan att hon och hennes barn eller vi visste om det. Han har aldrig varit en bra pappa till mig eller min bror och jag har alltid saknat uppmärksamhet från honom. Jag har länge mått dåligt och oroat mig över mammas låsta situation och pappas lycka oavsett hur illa han har betett sig. 

För ungefär tre månader sen brann vårat hus ner vilket också varit jätte jobbigt. Det var jobbigt att se mamma så förkrossad och även min bror.. Mamma blev förändrad efter händelsen och var sjukskriven ett tag. Hon är min bästa kompis och det har varit sjukt jobbigt att se henne på det här viset. Hon har druckit i smyg väldigt ofta på vardagar på senaste tiden och jag har frågat henne några gånger då hon har skämts och sagt att hon får tillbaka orken till vardagen när hon dricker men jag är rädd att hon börjar bli beroende! 

På allt detta så har jag och har alltid haft sån prestationsångest för skolan men även volleyboll vilket jag inte vet vad det riktigt beror på. Jag mår dåligt när jag gör dåligt ifrån mig och hakar upp mig på det. 

Sedan har det varit mycket tjafs med klasskamrater och status och sånt och jag har på ett vis förlorat min bästa vän så jag känner inte den här tryggheten i skolan som jag kände tidigare. Jag har ju kompisar med det är just den trygga spotten som är borta. 

Allt detta får min hjärna och krascha., jag får lätt ångest över grejer och har svårt att sova om nätterna, så min fråga är då i denna röra vad jag ska ta mig till? Det går inte att lösa allt men att underlätta något genom tips på hur och vad jag kan tänka skulle jag vara jättetacksam över!

Vilsen tjej

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt innehållsrika brev. Du beskriver verkligen vilket svårt dilemma du hamnat i: att vara nära mamma och vilja stötta henne och att det faktiskt blir för tungt för dig. Det är inte så konstigt att du fått lyssna för mycket om dina föräldrars relation med tanke på att din pappa varit så frånvarande. Det måste varit svårt för dig att höra så mycket och sen se att din mamma inte kunnat eller vågat ta upp något av detta med din pappa.
Du har helt enkelt fått ta emot för mycket av din mammas vrede och besvikelse och så har det hamnat hos dig. Din känsla av att ha ansvar för hur mamma mår - både tidigare och nu - blir för tungt. Du är "barn" -  hon är vuxen. Hon har gjort sina val i relation till din pappa.
Du har ju också en egen besvikelse i relation till honom. Du har saknat honom som pappa och du kanske också är arg på honom för att han fört er bakom ljuset.

Men hur ska du kunna dra en  gräns mellan dig och mammas problem? Du vill ju samtidigt vara nära henne. Att du nu ser att hon kanske dricker i smyg gör det inte lättare.
 Jag tror att du behöver prata med mamma om detta, antingen själv eller med hjälp utifrån. Berätta att du oroar dig för mycket. Har hon väninnor hon kan få stöd av? Kan hon söka hjälp för egna samtal på en vårdcentral? Det skulle kunna avlasta dig, att du inte känner att allt vilar på dig!
Och jag tror att du behöver öva dig på att dina föräldrars relation är deras sak, inte din. Och att du kanske kan säga till mamma att hon inte pratar så mycket med dig om deras relation.
Jag förstår om det känns svårt, för detta har pågått så länge. Men du behöver ägna dig åt ditt liv, dina relationer som nog också blivit påverkade av att du mår dåligt.
Har du kunnat berätta för din bästa vän hur du har det? Kan ni prata om vad som hänt mellan er? Hur tror du att det hänger ihop med att du varit så ockuperad av din oro för mamma?
Din prestationsångest tror jag hänger ihop med att du levt under press så länge. Finns det någon kurator eller psykolog på din skola som du skulle kunna prata med om detta? Eller kanske kan du ta kontakt med en ungdomsmottagning? Att få dela dina tankar med en vuxen - som du gör nu med mig - kan ge lättnad och utrymme att hitta nya vägar.

Lycka till!
Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta