Korta uppehåll då jag är glad

Hej!

Jag har mått jäkligt dåligt iaf de senaste månaderna. Det var inte lätt innan heller men nu  har det varit värre än någonsin. Jag har varit rätt stressad och haft en del motgångar enligt mig. Men grejen är att jag inte mår konstant dåligt, jag får lixom korta uppehåll då jag är glad. Det kan vara en vecka eller så som jag mår bra, men oftast mår jag dåligt. Det gör det lixom svårare tycker jag att göra något åt det för jag mår ju inte alltid dåligt. Jag har inte sett nåt speciellt samband till vad som får mig att må bättre. Det som skrämmer mig är att jag har tänkt mycket på döden på sistone och även på självmord. Eller jag vill inte dö, skulle aldrig ta livet av mig men det är lixom ett ämne som jag tänker väldigt mycket på. Jag vill inte tänka på det men det känns lite tvångsaktigt. Jag tänker på olika sätt man kan göra det på, och varför vissa gör det, jag tänker på hur folk skulle reagera om jag gjorde det. Det skrämmer upp mig väldigt mycket, vill inte tänka på det. Jag blir rädd för att jag har såna tankar och för att det kanske kommer bli värre. Vad ska jag göra?

deppig

BUP svarar:

Hej Deppig!

Tack för ditt brev, jättebra att du skriver till oss. 

Det är vanligt att man kan pendla i hur man mår. För att man mår dåligt ena dagen måste man inte må lika dåligt nästa dag. Ofta handlar det om vad vi gör. Gör man sånt som man tycker är roligt eller något som ger en energi brukar det påverka så att man mår bättre.
Har man däremot en stressig eller på annat sätt jobbig dag påverkar det åt andra hållet. Då är det lätt att man fastnar i grubblerier och negativa tankar. 

Du tänker mycket på döden, till och med på olika sätt som du skulle kunna ta ditt liv. Det är bra att du vet att du inte vill ta ditt liv, men jag tänker att du behöver prata med någon om det här. Det är inte så ovanligt att man kan ha den här typen av tankar när man mår dåligt. Ibland kan det kännas som en slags lättnad - hur konstigt det än låter. Jag förstår att det kan kännas skrämmande med de här tankarna, men det är inget konstigt eller onormalt med dem.

Jag tycker inte att du ska bära allt det här själv. Trots att du mår bra ibland tycker jag att det finns skäl för dig att söka hjälp. Jag tycker att du ska vända dig till din närmaste BUP- mottagning. Kanske finns det en Ungavuxna-mottagning där du bor, men i så fall kan BUP hjälpa dig med att hänvisa dig dit. 

Var rädd om dig det finns bra hjälp att få.