Livrädd för att min mamma ska döda mig

Hej!

Jag är livrädd för att min mamma ska döda mig. När jag var yngre hade jag samma rädsla, men dem försvann och jag hade inte haft dem under snart ett år. Men nu har dem kommit tillbaks igen. Jag är så rädd så jag mår illa när hon är i närheten och jag kan inte vända ryggen mot henne och när hon sträcker sig mot mig ryggar jag tillbaks som en reflex och jag är alltid nervös runt henne. Jag tror inte att hon kommer döda mig men jag kan inte sluta att vara rädd för det. När jag var yngre var min mamma väldigt aggresiv och våldsam men när jag blev äldre slutade hon slå mig, men fortsatte att vara elak. Men även när hon slutat göra illa mig fortsatte jag att vara rädd och jag kan inte sluta tänka på allt som hänt. Jag mår så dåligt hela tiden eftersom att jag kan inte sluta vara rädd och jag kan inte sluta tänka. Och jag tänker så mycket och blir bara rädd, ledsen och arg. Även när jag är ensam i mitt rum kan jag få en känsla av att jag är typ attackerad. 

Det har gått så lång tid och jag är fortfarande rädd och ledsen. Hur ska jag sluta tänka så mycket? Och varför känns det som att jag blir attackerad ibland.

rädd

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det är bra att du bryter tystnaden kring vad du varit med om. Det låter som du blivit psykiskt och fysiskt misshandlad av din mamma under lång tid -under hela din uppväxt? Det är och var olagligt och destruktivt för dig på flera sätt. Ditt brev väcker många frågor också om hur du har det nu med din mamma. Du beskriver att du inte känner dig trygg med henne och det plågar dig på många sätt. Denna rädsla du har för henne är så djupgående. Den väcker antagligen många frågor -  frågor om vem hon är.Varför kunde/kan hon göra så? Tycker hon om dig? Vad har du gjort som gjort henne så arg? - Jag tänker att det finns ett helt komplex av frågeställningar som berör viktiga frågor. Och även om denna stora rädsla som finns hos dig nu och säkert är grundad i din uppväxt -  så undrar jag hur det är nu?

Du undrar hur du ska kunna sluta tänka så mycket och inte vara så rädd . Jag tror att du behöver någon att prata med om detta. Jag tror du behöver sätta ord på det du varit med om för att långsamt själv kunna hantera alla dessa mer eller mindre traumatiska upplevelser. Men jag tänker att du behöver också känna att du är på en trygg plats nu. Är du det? Att själv ta upp det du varit med om med din mamma kan vara alltför svårt. Har du tänkt att berätta för någon utanför familjen och få någon att hjälpa dig få ett tryggare hem? Har du far, släktingar eller någon annan vuxen du skulle kunna berätta för?

Jag tycker det är väldigt viktigt att du får hjälp men eftersom du är 16 år behöver du oftast att vårdnadshavare tillstyrker behandling och föräldrar som slår sina barn brukar inte vilja ha insyn. Därför tycker jag att du ska ta kontakt med Bris och KollPåSoc -båda anonymt - och få möjlighet att berätta mer ingående och få mer tips och hjälp hur du ska göra för att få bra hjälp nu. Jag tror  att du skulle kunna få samtalshjälp på en ungdomsmottagning utan att din mamma behöver veta. Ring och prata med dem.

Bra att du skriver till oss - att du börjar bryta tystnaden kring hur du blivit behandlad och att du försöker skaffa dig möjligheter att prata med någon om dina upplevelser och din rädsla.

Lycka till!!




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta