Har extremt mycket ångest att föräldrarna ska dö

Hej, jag är en tjej på 16 år som efter sommaren ska börja i gymnasiumet. Jag vänder mig hit eftersom att jag behöver hjälp, tips och bara allmänt stöd ifrån någon. Senaste halvåret har jag haft extremt mycket dödsångest. Det är framförallt över att mina föräldrar ska dö, men även min lillebror. Jag tänker på det stora delar av dagen och har en sån extrem ångest att jag flera gånger måste se vad mina föräldrar gör, vara där dom är, krama dom och säger typ 100 gånger om dagen att jag älskar de. Gör jag inte detta skapas en otroligt stor oro och panik inom mig och det känns typ som att de hela tiden ska försvinna vilket gör att jag känner att jag MÅSTE göra det så mycket som möjligt. Om min pappa någon dag är iväg sent på kvällen ligger jag uppe och gråter och är orolig tills han kommer hem, jag kan absolut inte slappna av förens alla är hemma och mår jätte dåligt tills att de är det. Jag gråter varje kväll när jag ska sova och har extremt mycket ångest, det känns som att någon i min familj ska dö eller försvinna och tänker ofta när jag ligget där att tänk om det var sista gången jag kramade någon av de eller pratade osv. Det gör det så svårt för mig att sova på nätterna och mitt hjärta krossas bokstavligen varje gång jag tänker på att mina föräldrar någon dag inte kommer att finnas kvar och jag känner mig gråtfärdig så himla ofta pågrund av dessa tankar. Jag älskar min familj så mycket och jag vet inte hur jag ska kunna klara mig själv eller utan någon av det. Skulle någon av mina föräldrar skulle jag nästan övervägt att vilja dö själv, så hemskt känns det. Jag är mycket medveten om döden och att det sker alla någon gång, känner många som gått bort och döden är liksom inget jag aldrig upplevt eller så. Men detta har verkligen satt sig i mig, och det förstör mig och jag känner mig så ledsen över detta hela tiden. Jag har ingen att prata med och vågar inte riktigt prata med mina föräldrar om det, inte för att jag är rädd eller så men det känns så konstigt för ingen annan omkring mig eller kompisar har kunnat relatera eller hålla med när jag nämt detta. Några har till och med tyckt att det är lite konstigt att tänka och vara orolig som jag är. Jag vet inte vad jag ska göra jag älslar min familj så mycket och det känns som att livet snart faller isär och jag är ensam om det för ingen vet. 

Orolig tjej

BUP svarar:

Hej!

Den oro du beskriver är så mänsklig och lätt att förstå och ta till sig. Många med dig går igenom liknande känslomässiga processer under tonåren att känslomässigt börja förstå på ett djupare plan att man håller på att närma sig vuxenlivet, och att balansen i relation till föräldrarna håller på att förändras. 

Ofta kan man ha dubbla känslor kopplat till det. En del kan känna att man längtar efter att få rå om sig själv mer och få mer frihet att skapa sig sitt eget liv och samtidigt kan det ju också kännas sorgligt och ensamt.  

Jag tror att du i den här naturliga känslomässiga processen har kommit in i en orospiral med orostankar och känslor av ångest.

Dessa orostankar du berättar om verkar vara som orostankar oftast är, man oroar sig för saker som inte har hänt och man målar ofta upp de värsta av de allra mest hemska i sitt inre. Tillslut kan man känna sig helt olycklig och förkrossad över något som inte har hänt i verkligheten. 

Den här orosspiralen behöver du ta dig ur. Frågan är på vilket sätt som skulle passa för dig?

Jag tror det vore klokt om du som ett steg på vägen hittade ett sätt att prata med dina föräldrar om vilka omtumlande känslor du kämpar med just nu. 

Att du på en nivå har känslor av separation och kanske oro för att steg för steg bli vuxen, och att du samtidigt inser att dessa känslor ibland förstoras upp inom dig så du i stunden får jättestark oro som gör dig ledsen och förkrossad.

På ett vis är det klokt av dig att du har väntat med att berättat om din oro för dina föräldrar då det kan vara viktigt att först tänka igenom hur man tar upp det. Det är nämligen vanligt att när man som ung tar upp sin starka oro så vill föräldrarna ofta instinktivt säga lugnande saker och försäkra en om att intet ont kommer ske.

Vid oro och ångest är det dock viktigt att man utvecklar sina egna strategier kring dessa känslor och tankar och inte förlitar sig till omgivningens lugnande försäkringar.

Dessa försäkringar kan i stunden lugna delvis men snart kommer orostankarna ändå som oftast tillbaka och då måste man på nytt söka nya försäkringar eller söka kontrollera oro. Det kan lätt leda in i mer oro.

Men det finns inget hinder till att du inte kan söka stöd av dina föräldrar kring att du kämpar med oro och ångest och kanske ni kan få möjlighet att dela era funderingar kring hur det kan kännas att vara i tonåren och att ha olika tankar om framtiden.

Om du vill så skulle du kunna vända dig till Tjejzonen och få kontakt med en "storasyster" att dela funderingar och tankar med. 

Om du önskar hjälp med samtalskontakt för stöd att hantera oron skulle du kunna vända dig till psykolog via vårdcentralen eller söka en samtalskontakt via ungdomsmottagningen.

Du kan om du vill läsa mer om oro hos unga via vårdguiden1177.

Ta hand om dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta