Har flera konstiga beteenden

Hej!

Jag är 14 år, tjej, och jag har flera konstiga beteenden. Det började som små tix när jag var liten (jag gjorde specifika ljud för att det kändes fel om jag inte höll på så, men det har gått över sedan några år tillbaka) dock så började det igen, fast på en annan nivå när jag blev äldre, jag kände att jag behövde rycka i handtagen och greja med låsen på dörrar, inte bara för att det kändes fel att inte göra så utan för att annars skulle det hända något hemskt. Sedan dess har det bara gått utför, och jag räknar konstant i mitt huvud, jag har också en ”obligatorisk” ritual som jag måste göra inom 24h, ”allt ställs om” kl 00:00 för mig för annars kommer alla dö, och om någon svär eller nämner ordet ”döden” så måste jag snudda med mitt pekfinger under läppen. Det som är väldigt jobbigt är att jag måste göra allting 20 gånger, tända lampan 20ggr och massor massor av flera grejer och det är irriterande och tar lång tid, jag måste även peta på nästan allting 20 gånger, speciellt när jag plockar ut diskmaskinen. Numrena 3 och 6 är mina otursnummer, så jag kan inte göra något 3 eller 6 gånger, om jag har gått upp eller ner för trappan 3 eller 6 gånger så måste jag gå upp och ner en gång till (jag räknar hur många gånger jag gör saker, även simpla grejer som att sätta på vattenkranen) Jag har också en enorm skräck för bakterier, jag tvättar händerna hela tiden och så fort jag rör i något så som ett handtag eller skriver in koden när jag betalar med kort så kan jag liksom känna att det är äckliga bakterier på fingret och det går inte över förns jag tvättar mina händer (jag är bra på att slösa tvål också, om jag tappar räkningen på hur många gånger jag pumpat tvål under dagen så måste jag pumpa tvål 20 gånger) och jag letar konstant efter sjukdomar jag kan ha drabbats av. Det känns hela tiden som att nåt ska hända, så fort jag ska åka bil så tänker jag bara att vi kommer krocka och jag har alltid planer på hur jag kan smita från situationer om det kommer in en skolskjutare eller nåt tex. Jag har hört om ocd, men jag har inte ett så stort behov utav ordning och reda, jag står ut med att burkar står huller om buller sålänge som jag inte sorterar de själv, men det har lett till att jag försöker undvika saker för att slippa utföra mina tvångshandlingar, vad är det för fel på mig? Kan jag ändra på mig? Jag vet att jag inte är jordens medelpunkt och att det är omöjligt att världens öde står på spel för att jag satte på vattenkranen 3 gånger, men det enda som snurrar i mitt huvud är ”det är bättre att leva än att dö för att du inte kollar under sängen och drar för gardinerna 20 gånger (en sann ritual)” och det gör att jag utför mina ritualer ändå.

Det här meddelandet är längre än novellen jag skrev förra året

BUP svarar:

Hej!

Så klokt och träffande du återger dilemmat för personer som - liksom du - brottas med att VETA att världens väl och ve inte hänger på att man utför en viss handling (till ex öppna/stänga vattenkranen x antal gånger) men ändå MÅSTE man utföra handlingen. Det är just kärnan i det som kallas tvångstankar, tvångshandlingar och ritualer. I de flesta fallen säger vi att man inte kan fastställa en diagnos utifrån en lista på symtom, men den bild du ger mig talar starkt för att du behöver gå vidare och undersöka det som kallas tvångstankar och tvångshandlingar. Dessutom verkar du har den typen av ångest som brukar vara en del av denna problematik.

Dessvärre är det så att tvångstankar och tvångshandlingar tenderar att ta större och större plats i ens liv. Det medför ofta att man blir mer och mer begränsad i sin självpåtagna fångenskap av olika saker man bara måste göra och hinner mindre och mindre med "livet". Att inte tala om att det är alldeles hemskt och jobbigt att leva med ständig ångest ifall... (sjukdom, olycka, baciller). Därför är det jätteviktigt att du snarast söker hjälp och behandling.

För det finns hjälp att få. Ja, du kan ändra på dig eller i alla fall bli av med dina tvångsmässiga handlingar och ångest. Det finns mycket effektiva metoder för att nå dit. Dessa går ut på att men tränar på att stå ut med den övergående ångest som att låta bli medför, tills man ser och upplever att ångesten är just övergående och kommer mer och mer sällan tillbaka. Men de allra flesta behöver professionell hjälp för detta.

Vet dina föräldrar om dina problem? Det är rätt så avgörande att de är med när du börjar din träning/behandling.  Oftast behöver familjemedlemmarna hjälpa till med viss kontroll och med mycket stöd. De behöver också lära sig vad de ska och inte ska göra/säga när personen i fråga (du) försöker trixa med uppgifterna. Tala alltså med dina föräldrar och ni ska ta kontakt med den BUP-mottagning du tillhör (kolla adresserna på vår hemsida). Visa gärna mitt svar för dem om det underlättar för dig. Det är min första rekommendation.

I fall du inte under några villkor vill tala med dina föräldrar kan du på egen hand vända dig till ungdomsmottagningen där du också kan få hjälp med dina tvångstankar/handlingar. Men jag vill inte göra någon hemlighet av att de bästa och snabbaste resultaten uppnås när även de vuxna i familjen är involverade i behandlingen. Nuförtiden kan man också få hjälp med psykiska problem på vårdcentralen, ni kan också ringa dit och fråga.

Låt det inte gå vidare på det sättet du har det nu, riskera inte att du blir mer begränsad av dina svårigheter. Det finns ett roligare liv som väntar på dig!

Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta