Levt med nedstämdhet så länge

Hej! Jag är tjej o 14 år, och har under den allra största delen under mitt liv varit allmänt nedstämd. Jag är extremt orolig och får ångest över mycket, men på senaste tiden så har det blivit värre. Jag får inte lika ofta ångestattacker längre och jag är bättre på att prata inför klassen, men jag är extremt ledsen och i takt med det har jag fått ont i mina bröst (vet dock nt om d har nåt sammanband). Hur som helst, jag känner mig tung och obekväm nästan hela tiden, jag har liksom en spänning i huvudet så jag har svårt med att slappna av, jag har ingen motivation till något (älskade att gå ut innan men spenderar helgerna i min säng, ibland orkar jag läsa o rita som jag älskar men brukar titta på Netflix) och på kvällarna brukar jag gråta eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det verkar som om ingen orkar lyssna på mig och jag frågade mamma ett flertal gånger för några veckor sen om hon kunde hjälpa mig kontakta psykolog men hon har inte gjort det. (När jag var liten, gick i 2an, så besökte jag en psykolog men de missförstod situationen och antog att min ångest berodde på att det var jobbigt hemma vilket det absolut inte är så mamma är nog rädd för att det ska hända igen, hon säger så iallafall). Jag har problem med att jag oroar mig för vad folk ska tycka om mig eller ens se mig, detta har lett till att jag inte går ut, det känns också som att mina idéer alltid är väldigt dåliga så jag vågar inte komma med förslag heller. Ingen verkar vilja umgås med mig, även om jag säger att jag känner mig väldigt ensam så brukar ingen svara mig om jag frågar om mina kompisar vill hitta på något. Jag har konstanta tankar om att jag är ful och värdelös och på senaste tiden har jag förlorat aptit. Har också skoljobb som jag måste lämna in, förut så fick jag alltid saker och ting gjort, och jag gjorde de bra även om jag fixade det i sista minuten, men nu orkar jag verkligen inte eftersom att jag bara går hem och sover eftersom att en skoldag gör mig utmattad, försökte förklara situationen till min bildlärare eftersom att vi ska rita flera grejer och lämna in men han verkar inte riktigt förstå utan han sköt bara upp inlämningstiden för mig för han vill ge mig ett A i betyg och då vill han ha in alla mina arbeten så att det inte blir orättvist. Jag kan medge att jag kan rita, brukar ofta uttrycka mina känslor genom bild, men när det kommer till skolbilduppgifter så brukar jag börja storgråta och hata mig själv för minsta lilla felsteg, och det gör mig bara ledsnare och jag vill verkligen inte ha ett A om det kräver att min mentala hälsa ska förvärras. Vet att ledsamhet går över, men jag var väldigt trött i ungefär 5 månader och för någon månad sen så blev allt hastigt värre. Dock har jag levt med nedstämdhet så länge jag trivs bättre och känner mig tryggare med känslan av att inte vara fullt ut lycklig, men för första gången vill jag verkligen inte må såhär dåligt.

Musikalnörd

BUP svarar:

Hej Musikalnörd!

Det finns några saker i ditt mejl som låter är riktigt bra och hoppingivande och en del som onekligen är bekymmersamma. Jag tänker så här medan jag läser dina rader:

Du har tidigare haft svårigheter med ångestattacker men du har kommit över det och du vågar prata inför klassen. Det betyder att du har viljekraft och en inre styrka som kommer att hjälpa dig även i framtiden att kunna ta itu med alla dina andra problem.

Det är också en stor tillgång för dig att du kan uttrycka känslor genom bilder. Det är en förmåga som inte så många har och det kan ofta underlätta att komma över svackor man under livets gång kan hamna i.
Det verkar också så att du ha en bra relation till din mamma och hon vet att du brottas med olika problem.

Tråkigt nog har din mamma  - och tillsammans med henne även du  - en dålig erfarenhet av en tidigare psykologkontakt där det blev en missuppfattning om hemsituationen. Men det kan inte förhindra att du söker och får hjälp för de problem som länge har funnits och fortfarande finns i ditt liv och som dessutom förvärrats på senare tiden.

Dina olika besvär ("tung och obekväm", "extremt ledsen", "orkeslös", "värdelös" etc) kan ha olika orsaker som vi inte kan lista ut här . Vissa svårigheter i dina kompisrelationer (ensamhetskänslor) verkar också bidra till att du har en negativ självuppfattning som i sin tur förstärker din nedstämdhet.

Det är jättebra att du nu, så att säga, fått nog av att inte må bra. Det är en förutsättning för att du tar tag i hur du mår och tillsammans med en professionell tittar på vilka olika saker och omständigheter som ligger bakom och hur man kan uppnå en förändring.

Mitt första förslag är att du på egen hand vänder dig till ungdomsmottagningen för samtal. Du behöver inte mammas medverkan till detta, men det är ändå bra om du talar med henne om att du söker hjälp och varför du gör det.

Du kan också tala med kuratorn i skolan. Förutom att du tar upp dina olika problem där kan hen kanske hjälpa dig med kompisfrågorna och dina svårigheter kring skoluppgifterna.

Du (och mamma) ska inte tänka att bara BUP är det enda alternativet.

Numera har också många vårdcentraler infört mottagning för psykiska problem hos patienter i alla åldrar. Det är också en möjlighet att ringa dit och fråga.
Dessutom tycker jag att du på vårdcentralen också ska göra en läkarundersökning angående smärtorna i dina bröst och din aptitlöshet. Det kan finnas rent kroppsliga orsaker till dessa.

Ni kan såklart även kontakta den BUP- mottagning du geografiskt tillhör, om du och mamma så bestämmer.

Huvudsaken är att du inte längre accepterar att du "lever med nedstämdhet". Det finns olika sätt att få hjälp - du ska ta vara på dem.
Lust och glädje är naturliga inslag i livet och även om allt inte känns som lustfyllt och glädjefullt, kan vi inte må bra om vi inte (eller alltför sällan) upplever dessa känslor.
Hoppas du följer några av mina råd för att nå dit.




Hitta mottagning
Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta